På senare år har svenska kvinnors barnafödande minskat. Samtidigt har utrikes födda kvinnor ett högre barnafödande och gapet har dessutom ökat något på senare år, enligt en SCB-rapport. Det betyder att andelen invånare i Sverige med utländsk bakgrund skulle fortsätta öka även om invandringen var noll.

Tidigare nedgångar i fruktsamheten har haft kopplingar till ekonomin eller familjepolitik men det är svårt att hitta tydliga förklaringar till dagens nedgång, menar SCB.

Som högst var barnafödandet år 1990. Då var fruktsamhetstalet för sverigefödda kvinnor 2,10. Det är det reproduktionstal man brukar hänvisa till som det antal barn varje kvinna måste föda i ett land för att befolkningsmängden ska förbli oförändrad.

Som lägst var det under åren 1998 och 1999. Utrikes födda kvinnor har generellt något högre fruktsamhet, ofta på grund av en så kallad migrationseffekt.

Den innebär att kvinnor har en högre fruktsamhet de första åren efter invandring då det är vanligt att flytta till Sverige för att bilda familj eller att man har ett uppskjutet barnafödande.

SCB har även tittat på andra generationens födelsetal. I och med att en allt större andel av Sveriges befolkning är utrikes född ökar även andelen födda i Sverige med minst en utrikes född förälder.

Av kvinnorna i de åldrar då många får barn, 25–35 år, hade 87 procent två sverigefödda föräldrar år 2000. År 2017 hade den andelen minskat till 83 procent.

Andelen med en utrikes född och en sverigefödd förälder har under samma tidsperiod ökat från 9 till 10 procent och andelen med två utrikes födda föräldrar har ökat från 4 till 7 procent av kvinnorna i åldrarna 25–35 år.

Skillnaderna i födelsetal mellan de med två Sverigefödda föräldrar och de med två utrikes födda föräldrar var störst år 2009, 1,91 respektive 1,65 barn per kvinna, en skillnad på 0,26 barn per kvinna.

År 2017 hade de med utrikes födda föräldrar närmat sig och skillnaden låg då på 0,14 barn per kvinna och fruktsamhetstalen var 1,71 respektive 1,57.