Allt fler svenska småbarnsföräldrar väljer att lämna Sverige. Det handlar inte enbart om kriminalitet och rädsla – utan även om föräldraskap, kultur, könsideologi och rätten att få uppfostra sina barn i fred. En av mammorna som flyttat till Åland berättar för Samnytt om flickor som kallas “horor” i skolan och att det “alltid är utomeuropeiska unga män” som ägnar sig åt detta.
– Jag är så glad i dag att mina döttrar inte blir kallade horor i skolan, säger mamman som idag bor på Åland.

Samnytt har i en artikelserie tittat närmare på svenskar som flyttat till Åland och Portugal. Vi har undersökt vad det är som ligger bakom besluten att flytta. Denna gång ligger fokus på barnfamiljer och småbarnsmammor.

De upplever att samhället inte längre går att känna igen. Att tryggheten har försvunnit. Att skolan, kulturen och politiken sviker barnen. Och att tystnaden – den ständiga låtsasleken om att allt står rätt till – gör det omöjligt att andas.

För vissa svenska småbarnsfamiljer har det gått så långt att de ser utvandring som enda väg. Två av dem är Victoria Johansson, redan bosatt på Åland, och Sabina Montonen, som snart är på väg dit. Trots olika livssituationer delar de samma slutsats: Sverige är inte längre en plats att uppfostra barn i.

LÄS ÄVEN: 800 bombdåd senare – svenskar söker skydd på Åland

Victoria Johansson bor med sin man och fyra barn på Åland – och väntar sitt femte. Flytten dit skedde omkring 2015, från Stockholm och Västerås. Beslutet togs när hon väntade barn.

– Vi fick ju barn tidigt och när vi väntade barn så visade det sig att det var en flicka, då kände vi att vi måste åka härifrån. Det kanske vi hade kommit på om vi hade väntat en pojke också, men det spelade in. Det blev som en stark reaktion. Vi hade ju växt upp i Sverige, som alla andra i vår ålder, som tidigt lade märke till olika fel i samhället.

Mina döttrar blir inte kallade horor i skolan

Den känslan förstärktes av samhällsutvecklingen i stort.

– Invandringen var en del av problemen vi upplevde, men även andra saker. Vi såg att familjer höll på att splittras, det var mycket dysfunktionalitet, att skolan blev allt sämre – det var en stor faktor.

Från Victoria Johanssons podd “Kan man bo på Åland?” och turistbild Åland. Bilder: Faksimil Facebook

När det stod klart att de skulle få en flicka blev allt plötsligt konkret. Det handlade inte längre om abstrakta samhällsproblem, utan om deras eget barns framtid.

– Vi visste att något inte stod rätt till, det var särskilt maken som reagerade, även om jag också förstod vad det handlade om. Idag hör vi hela tiden om barnfamiljer som flyttar från Sverige, där deras döttrar i skolan blir kallade horor varje dag. Varenda dag. Hon fortsätter:

– Det är alltid utomeuropeiska unga män som kallar de svenska flickorna för horor, svennehoror och en massa andra fula ord. Jag är så glad idag att mina döttrar inte blir kallade horor i skolan.

“Alla lajvar – och allt är dysfunktionellt”

Det är en frustration som sipprar ned i vardagen, men som också är ideologisk.

LÄS ÄVEN: Lämnade Sverige för Portugal: “Vi kommer nog aldrig tillbaka”

– Idag känns det ju som att alla är överens om att det där med invandringen, det blev ju inget bra. Även om vi för tio år sedan var bland de första att reagera. Men det är en massa andra saker också som inte fungerar i Sverige.

Sverige är inte bara otryggt, menar Victoria – det är också förvirrat, splittrat och tyst.

Vi kände innan vi lämnade Sverige att det kommer bara att bli värre. Hur ska våra barn kunna leva här, gå i skola här?

Victoria Johansson, Åland

– Kulturen har förfallit i Sverige, men det gäller också i hela västvärlden. Könskriget, som har hållit på ända sedan jag var tonåring, mellan män och kvinnor. Att man feminiserar män och försöker beskriva maskulinitet som något dåligt och destruktivt. Och att man länge låtsats som att det inte finns skillnader mellan könen. Hon utvecklar:

– Jag har också alltid varit kritisk till att man i Sverige inte får ha olika åsikter. Det är som att alla i Sverige går omkring och lajvar – och låtsas som att allt är bra och normalt. Och så är allt bara helt dysfunktionellt.

LÄS ÄVEN: Från bombdåd till skolfrid – svenska barnfamiljer flyr till Åland

Ett exempel, säger hon, är att högt uppsatta personer inte längre kan säga vad en kvinna är. Det är inte bara absurt – det är farligt.

Victoria beskriver hur hennes egna föräldrar, som kom till Sverige från Polen, ville ge henne ett bättre liv. Och att hon nu själv lämnat Sverige, för att ge sina egna barn ett bättre liv. Hon nämner att det har sprängts nästan tusen gånger i Sverige de senaste åren.

– Vi kände innan vi lämnade Sverige att det kommer bara att bli värre. Hur ska våra barn kunna leva här, gå i skola här?

Hon menar också att medierna och politikerna förmedlar en skev eller falsk bild av verkligheten. Om invandringen och om att det finns skillnader mellan män och kvinnor. Hon nämner också detta med att småbarn ska tvingas gå i förskola från tre års ålder i Sverige.

– De som tidigare har tänkt att bombningarna kanske inte drabbar oss, de känner då att det är dags att dra härifrån.

Bombdåd i Sverige och Åländsk boendemiljö. Bilder: Faksimil Facebook

Hon upplever Åland som en kontrast – ett samhälle där det fortfarande finns ett gemensamt ramverk.

– Det som är så bra med Åland är att det är ingen mångkultur. Det finns människor från hela världen här på Åland, men de har sökt sig hit därför att de vill leva i samma kultur. Lugn och ro, jobba, sköt ditt, var en schysst människa och lev i fred. Förstör inte för andra. Det finns bara en gemensam kultur. Precis motsatsen till den mångkultur som Sverige har. Hon avslutar:

– De flesta familjer som kommit till Åland är helt vanliga människor, som inte hållit på med politik. De har bara fattat att de inte kan stanna i Sverige, att det bara kommer att bli dåligt.

Staten tar över – barnen betalar priset

Sabina Montonen bor med sin man Per och deras barn utanför Örebro. De har under flera års tid funderat på att lämna landet – och nu har tanken blivit till plan.

– Vi har ju tänkt på det i ett par års tid, i och med att det är så mycket våld och sprängningar och gängkriminalitet. Sen är det också det här med skolplikten, att man inte har valfrihet. Men droppen blev det här med obligatoriskt dagis från tre års ålder. Skulle det gå igenom, ja, då drar vi på en gång. Det går vi inte med på.

LÄS ÄVEN: Rekordmånga svenskar flyttar från Sverige

För Sabina är det tydligt att det inte bara handlar om pedagogik – det handlar om kontroll.

– Staten går in och försöker ta över föräldraskapet.

Vardagen har blivit allt mer spänd. Osäkerheten är påtaglig.

Vi har hört om flera incidenter i det området efter att vi flyttade. Knivattacker, överfall, skjutningar… Det är ju så mycket att man kommer inte ihåg allt.

Sabina Montonen, Örebro

– Man blir ju orolig. Jätteläskigt om man skulle behöva åka in till Örebro. Också när barnen blir större och de vill åka in till Örebro på egen hand. Hon fortsätter:

– Då tänker vi att vi kanske borde ge våra barn en bättre möjlighet, genom att flytta till Åland, för då kommer man ju bort från sådana här farliga områden. Där finns det ju inget sånt. Och det kommer förmodligen bli värre i Sverige längre fram. Det blir ju bara mer och mer.

Förstår att de inte kan stanna i Sverige

Sabina berättar att rektorn på deras sons skola skickade ut information från polisen:

– Ett konkret exempel är ju att rektorn på vår sons skola skickade ut information från polisen till oss föräldrar, att det nu under sommarlovet finns ökad risk att barnen dras in i gängkriminalitet.

Familjen bodde tidigare i Sörby i Örebro:

– Vi kände verkligen att vi flyttade i sista sekund. Och vi har hört om flera incidenter i det området efter att vi flyttade. Knivattacker, överfall, skjutningar… Det är ju så mycket att man kommer inte ihåg allt.

Den personliga friheten är redan begränsad:

– Jag skulle inte våga gå ut ensam, ens här, när det är mörkt. Man blir väldigt stressad. Man tittar sig mera omkring. Vi har också satt upp kameror.

För Sabina är politiken inte längre teoretisk. Den slår mot barnen – och det får konsekvenser.

Hon menar att det som Socialdemokraterna nu pratar om, att tvångsblanda befolkningen, leder till ett enda val – att emigrera. Att barnen inte ska vara krockkuddar i ett misslyckat samhällsexperiment.

LÄS ÄVEN: S-ledaren hugger tillbaka vid kritisk fråga om tvångsblandningen: “Ska vi leva etniskt segregerat?”

– Det är samma sak med obligatoriskt dagis från tre års ålder. Att det är barnen som ska tvångsintegrera de andra, på något vis.

När hon får frågan om hon tror att politikerna själva kommer att låta sig tvångsblandas, svarar hon kort:

– Nej.

Gillade du den här artikeln?

Om du uppskattar Samnytts journalistik och vill att tidningen ska överleva bli då prenumerant!

• Klicka för att se prenumerationserbjudanden.
• Den som vill stötta genom Swish kan skicka valfri donation till: 123 083 3350 
• Vill du hellre donera på andra sätt finns mer information om det här