LEDARE I en debattartikel i Svenska Dagbladet (22-07-23) går den samlade biodrivmedelskartellen till storms mot den föreslagna normalisering av reduktionsplikten som skulle lyfta ett tungt ok från många svenska hushålls och näringsidkares axlar. Man framställer sig som en del av marknaden men i själva verket är det planhushållning man försvarar. Klimatargumenten håller inte heller.

Sverige har EU:s högsta reduktionsplikt, det vill säga politiskt påtvingad inblandning av ineffektiva, motorskadliga och dyra biodrivmedel i bensin och diesel. För dieseln handlar det om hela 40 procent idag och minst 60 procent innan 2030, att jämföra med de 6 procent som vi är tvingade till enligt överstatligt påbud från nomenklaturan i Bryssel.

I kombination med de just nu höga oljepriserna relaterade direkt till kriget i Ukraina och indirekt genom sanktioner och motsanktioner samt inhemska skattepålagor på sammantaget cirka 60 procent dignar de svenska hushållen och de svenska åkeri-, jordbruks- och entreprenadnäringarna under världens högsta drivmedelspriser vid pump.

Inflationsdrivande hot mot samhällsekonomin

Det här är ett allvarligt hot mot såväl hushållens som centrala delar av näringslivets ekonomi och driver kraftigt på den allmänna inflationen som är den högsta uppmätta på flera decennier. Rubriken på biodrivmedelskartellens debattinlägg är ”Sänkt reduktionsplikt dråpslag för bioenergin”. Men för barnfamiljer, jordbrukare, åkeri- och entreprenadföretag med flera är det verkliga dråpslaget den planhushållningspolitik som biodrivmedelskartellen försvarar och skor sig på.

Inte ett ord eller en tanke ägnar företrädarna för dessa socialistiskt skyddade verkstäder åt den vanlige medborgaren eller företagaren eller hur de skyhöga drivmedelspriserna påverkar den svenska samhällsekonomin som helhet. I stället är det de egna privilegierna, givna enligt gammal kommunistisk öststatsmodell, som omhuldas.

Osäljbar produkt på en fri marknad

På en fri marknad har dessa företag inte chans att konkurrera med sin produkt. Eller vad sägs om en reklamslogan som ”Till ett högre pris ger vi dig ett drivmedel som tar dig en kortare sträcka och förstör din motor på kuppen”? Många fordon kan överhuvudtaget inte köras på dessa bränslen utan blir obrukbara. Och som med drivmedelspriserna i sig är det också här hushållen och företagarna med de minsta ekonomiska marginalerna som drabbas hårdast.

Biodrivmedelskartellen vill också både ha kakan och äta den. Man ropar efter enorma investeringsstöd från staten, det vill säga de svenska skattebetalarna. Men om efterfrågan på biodrivmedel i omvärlden ökar vill man inte ha några förpliktelser att som motprestation sälja sina produkter i Sverige för att hålla den svenska fordonsflottan och ekonomin igång, utan vara fri att göra högre vinster på att sälja till högstbjudande utomlands och låta de svenska skattebetalarna stå där med långnäsa och drivmedelsbrist som trissar upp priserna ytterligare.

Vilseledande klimatargument

Ska man sälja in sin dyra och undermåliga produkt med klimatargument får man vilseleda konsumenterna så ordentligt att de värsta ärenden i falsk marknadsföring som Reklamombudsmannen haft på sitt bord någonsin framstår som små vita lögner.

Beräkningar visar att om Sverige parkerade varenda personbil, lastbil och traktor i ett helt år, skulle det minska de globala utsläppen med fyra hundradelar av en procent. Helt försumbart alltså, i synnerhet i beaktande av att bara Kina ökar sina utsläpp med mer än så varje dygn.

Det här vet förstås biodrivmedelskartellens företrädare och det är därför man inte pratar om faktiska utsläppsminskningar utan om signalpolitik – om hur vi i Sverige ska ”vara riktigt stolta” över att äventyra vår ekonomi och vårt välstånd för att en makthavarelit ska kunna strutta runt i internationella sammanhang och som ”föredömen” blända med sina gröna glorior.

Vad man också bekvämt glömmer att nämna är att denna påstått svenska spjutspetsnäring inte är svensk mer än på papperet. Bara en ynka bråkdel av biodrivmedlen produceras i Sverige. Nära hälften kommer från palmolja och plantager där enorma arealer av regnskog har skövlats.

Lika mycket kommer från slakteriavfall men klimatalarmisterna vill samtidigt kraftigt dra ned på köttkonsumtionen. Hur den ekvationen ska gå ihop framöver är inte lätt att se, i synnerhet om biodrivmedelsproduktionen som aviserat ska öka med 100-200 procent och vägtrafiken i Sverige med 30 procent de närmaste decennierna.

Ofullgången teknik lanseras som världsledande

På samma sätt som biodrivmedelskartellen falskeligen framställer sig som en del av marknaden, blandar man också bort korten när man påstår sig vara ”världsledande” och ”leda den tekniska utvecklingen”. Man beskyller de som nu vill minska reduktionsplikten för att vrida klockan tillbaka när det i själva verket är man själv som gör detta.

Det tål att upprepas: det biodrivmedelskartellen säljer under förespegling av att vara spjutspetsteknologi är alltså lösningar som är dyrare, ineffektivare och motorskadligare än de man vill ersätta. Och det enda som möjliggör att man överhuvudtaget kan avyttra denna undermåliga produkt är att politiker med diktaturliknande metoder satt den fria marknaden ur spel.

Inte ens tunga miljöaktörer som Världsnaturfonden försvarar hög reduktionsplikt. I ett remissyttrande nyligen skrev man “De föreslagna reduktionsnivåerna, i synnerhet för diesel, bör sänkas väsentligt under 2021–2030“. Detta med hänvisning till de omfattande negativa konsekvenser för den biologiska mångfalden och därmed balansen i hela ekosystem som genomförandet av denna politik medför. Odling för biodrivmedel tränger även undan viktig matproduktion i länder där man redan idag har svårt att föda befolkningen.

Valår tvingar politiker att tillnyktra

Nu har i varje fall en del av Sveriges politiker kommit på bättre tankar, även om den kanske främsta drivkraften är att det är valår och man i motsats till åren mellan valen inte kan köra över folket hur som helst. Man ser ju hur Miljöpartiet ligger till i opinionen, det parti som (med Socialdemokraternas passiva stöd) är huvudansvarigt för den politik som gett oss de drivmedelspriser vi har.

Vi kan också skönja en viss tillnyktring på det energipolitiska området i övrigt. En liknande skenmarknad som på biodrivmedelsområdet har en längre tid fått råda när det gäller Sveriges elförsörjning. Otillförlitlig och otillräcklig vindkraft har med totalitära politiska metoder tillåtits tränga ut tillförlitlig och tillräcklig kärnkraft. Resultatet av detta förskräcker så som planhushållning alltid gör. Precis som med drivmedelspriserna äventyrar de skenande elpriserna både de privata hushållens och företagens ekonomi, i många fall förbi den personliga tragedins och bolagskonkursens rand.

”Sverige kan bättre” skriver biodrivmedelskartellen i sitt debattinlägg, och det är väl det enda man kan hålla med om, även om bättre i sammanhanget är något helt annat än vad som här avses. Reduktionsplikten måste ned till det absoluta minimum som EU-direktiven tvingar oss till. Den överstatliga pålagan är mer än nog och egentligen borde Sverige verka för att också den pauseras så länge priserna på bensin och diesel är så höga som de är.

Bakvänt om prispåverkan och elbilar

Att som biodrivmedelskartellen i sitt debattinlägg försvara den extremt höga reduktionsplikten i Sverige med att den inte fördyrar drivmedelspriserna fullt lika mycket som Ukrainakriget och annat är bakvänt. Tvärtom är de övriga prishöjande faktorerna ett argument för att inte lägga ytterligare sten på bördan.

Inte heller är biodrivmedelkartellens upplysning om att endast två procent av Sveriges fordonsflotta är eldriven något argument för deras sak. Tvärtom visar det att även den tekniken fortfarande är ofullgången och ännu ingen verklig konkurrent till explosionsmotorn. De skenande elpriserna till följd av missriktad klimatpolitik gör heller inte elbilarnas konkurrenskraft starkare. När det gäller lantbruks- och entreprenadmaskiner är storskalig övergång till eldrift fortfarande på science fiction-stadiet.

Positivt med verklig teknikutveckling

Det är naturligtvis inget fel med verklig teknikutveckling där produkterna är bättre och/eller billigare än gårdagens. Men det som nu sker påminner mer om när man i DDR ersatte Mercedes med Trabant.

Inte heller är det något fel med att minska utsläppen av skadliga ämnen i atmosfären men med utfasningen av bly i bensinen och modern katalysatorrening har vi redan kommit långt på det området. Den koldioxid som kliamatalarmisterna idag oroar sig mest för är vårt minsta problem, det är en helt giftfri gas som vi alla andas ut varje dag och som tillsammans med syre utgör en fundamental del av kretsloppet mellan jordens fauna och flora.

Klimatalarmismen samhällsfarlig

Klimatalarmismen är en verklighetsfrånvänd domedagssekt som de senaste decennierna lyckats skaffa sig ett osunt stort inflytande över de politiska besluten med katastrofala konsekvenser som följd. Rörelsen respekterar inte heller de demokratiska spelreglerna.

Man tillstår öppet att man har som ambition att åsidosätta den demokratiska beslutsordningen med hänvisning till att världen inte har tid att vänta på folkviljan. Det har alltid varit socialistiska egenutnämnda världsförbättrares argument för diktatur. Stora delar av den gröna rörelsen skyggar inte ens för våldsmetoder och brottslighet.

Biodrivmedelskartellen befinner sig inte i klimatalarmismens extrema ytterkant men utgör likväl en del av den totalitarism och planhushållning som steg för steg nu håller på att ersätta demokrati och marknadsekonomi. En global maktelit exploaterar klimatfrågan för att tillskansa sig ännu mer makt än den osunt stora den redan har. På samma sätt fast i mindre skala exploaterar biodrivmedelskartellen i Sverige klimatfrågan för att behålla och öka den makt över drivmedelsproduktionen som man fått genom politiska privilegier av ett slag som inte hör hemma i en marknadsekonomisk demokrati.

En sänkning av reduktionsplikten till EU:s miniminivå är en bra början på att dränera det drivmedelspolitiska träsket på samma sätt som det yrvakna öppnandet för ny kärnkraft är det för att dränera det energipolitiska träsket på elområdet. För att på allvar bryta klimatalarmisternas destruktiva makt över samhällsutvecklingen krävs dock betydligt mer.