En kvinna från Afghanistan med fem barn sökte asyl i Sverige med en färgstark berättelse om en hederskonflikt med kidnappning och talibaner. Varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen trodde på historien. Kvinnan har dock nu hunnit skilja sig från sin man och anses därför inte ha något adekvat ”manligt nätverk” i hemlandet. Hon och barnen beviljas därför uppehållstillstånd med flyktingstatus.

Kvinnan, som vi kan kalla ”Sara”, sökte asyl i Sverige 2016 för sig själv och sina fem barn. Som huvudskäl anförde hon en historia som innefattade att hennes man arbetade för en överste Farad i Afghanistan.

Kommendanten Akhtar som är Saras makes kusin uppgavs vilja att maken började jobba för honom och att hennes dotter skulle gifta sig med hans son Noor Mohammad. Saras man och bror ska ha kidnappats av talibaner till följd av att Noor inte fick gifta sig med Saras dotter.

Talibanerna uppges även ha krävt att Saras man utförde attentat för deras räkning. Överste Farad påstås efter att Sara lämnat landet ha skickat en bild på hennes brors lik efter att brodern dödats av talibanerna.

Migrationsverket trodde inte på Saras historia som inte kunde styrkas och beslutade om utvisning.

Migrationsdomstolens dom

Sara överklagade till migrationsdomstol och lämnade då in ett tingsrättsbeslut om äktenskapsskillnad och intyg på att ett av barnen lider av dålig hälsa. Några handlingar från kvinnans makes uppgivna arbetsgivare, den afghanska ambassadören i Kazakstan, bifogades också.

Migrationsdomstolen slår först fast att kvinnans barns hälsa inte är tillräckligt dålig för att hon ska få asyl av den anledningen. Handlingarna från ambassadören anses enligt domstolen ge visst stöd för att kvinnans biologiska bror ska vara död och att hennes make ”på något sätt blivit utsatt i någon attack”.

Vad gäller kvinnans berättelser om vad som ska ha utspelat sig i Afghanistan så anser domstolen att de ”inte är så trovärdiga att de kan läggas till grund för bedömningen”.

Beträffande skilsmässan så står det något kryptiskt i domen att:

”Domstolen anser vidare att det genom den åberopade tingsrättsdomen är visat att det dömts till äktenskapsskillnad mellan makarna enligt svensk lag, vilket ger visst stöd för att Sara inte längre avser att leva tillsammans med barnens pappa vid ett återvändande till Afghanistan.

Domstolen bedömer således att denna bevisning ger stöd för att det föreligger en hederskonflikt och att det saknas ett manligt nätverk men den är inte i sig tillräcklig för att göra detta sannolikt. För att avgöra om så är fallet måste det även de muntliga uppgifterna bedömas och därvid är det Saras uppgifter som får avgörande betydelse.”

Utredning av tillgången på manligt nätverk

Domstolen finner Saras påståenden om att hon i sitt hemland levt tillsammans med sin make och sin biologiska bror tillförlitliga. I övrigt är domstolen inte helt imponerad av Saras berättelse om avsaknad på manligt nätverk i hemlandet. I domen står:

”Hennes berättelse är inte detaljrik och det finns otydligheter i det anförda. Samtidigt är det av naturliga anledningar svårt att detaljrikt beskriva att ett förhållande inte existerar, som avsaknaden av manligt nätverk. Saras berättelse kan inte anses alltigenom trovärdig men migrationsdomstolen anser ändå att den har ett bevisvärde.”

Till slut kommer domstolen dock fram till att Saras påstående om brist på manligt nätverk i Afghanistan är tillräckligt trovärdigt och skäl för att få stanna. Domstolen skriver:

”Migrationsdomstolen bedömer att klagandena genom den skriftliga bevisningen i förening med Saras muntliga uppgifter har gjort sannolikt att hennes biologiska broder dödats i Afghanistan, om än det inte är bevisat närmare hur, samt att hon inte avser att sammanleva med maken i hemlandet. Vidare saknas skäl att ifrågasätta att hon och övriga familjemedlemmar, utöver den biologiska brodern, inte haft något reellt stöd i sin vardag från någon manlig anhörig på hennes sida.

Domstolen anser också att det ställer högre krav på och är mer belastande för ett manligt nätverk när det är fråga om att ge skydd åt en ensamstående kvinna med så många som fem barn, varför möjligheterna till skydd av manliga bekanta eller avlägsna släktingar får anses mindre än om skyddet hade behövt omfatta färre personer. Domstolen bedömer sammantaget att klagandena har gjort sannolikt att de saknar ett manligt nätverk som kan ge ett adekvat skydd och stöd för dem.”

Med ovanstående motivering tilldelas Sara och hennes fem barn flyktingstatus och uppehållstillstånd. Domen har målnummer UM 2082-19 och går att beställa från förvaltningsrätten i Luleå. Rådman var Fredrik Henriksson och nämndemän var Eva Aston Åström (SJVP), Elisabeth Bramfeldt Lestander (V) och Niclas Sjöö (SJVP).