INSÄNDARE • Statsmedierna tycks ha tagit täten i att vilseleda sina nyhetskonsumenter om de amerikanska tullarna genom en rad flagranta lögner och halvsanningar. De bjuder enbart in så kallade experter och professionella tyckare som har den “rätta” synen på den nuvarande administrationen. Ett paradexempel är den tidigare moderata stats- och utrikesministern Carl Bildt, som är en trygg intervjuperson eftersom han konsekvent sprider sitt Trump-hat.

Problemet är att resten av svensk media, med mycket få undantag, bedriver exakt samma medvetet vilseledande journalistik och agerar som ett drev. Det verkar nästan som om de använder sig av samma talepunkter, precis som vänstermedier i USA. Till exempel skulle denna opinionstext med största sannolikhet refuseras av svenska medieföretag, vilket leder till slutsatsen att det fria ordet i Sverige är hotat. Den som inte uttrycker ”rätt” åsikter riskerar att bli refuserad, ignorerad och i värsta fall cancellerad.

Om man enbart förlitar sig på svensk media kan man lätt få intrycket att det endast är USA som inför tullar – och att detta sker på ett oseriöst och orättvist sätt. Budskapet är att tullar enbart är skadliga och att USA kommer att drabbas hårdast, vilket innebär att administrationen i praktiken skjuter sig själv i foten. Börsraset vi sett under veckan framställs som helt och hållet Trumps fel, medan alla andra länder beskrivs som närmast felfria när det gäller tullar och icke-tariffära handelshinder.

LÄS ÄVEN: Är tullar enbart av ondo för varje enskilt land i världen?

Man ges också en bild av att Världshandelsorganisationen (WTO) är en felfri institution som kan lösa alla handelskonflikter genom dialog. Faktum är att en ekonom i statstelevisionen till och med påstått att WTO fungerar perfekt och att USA borde kunna lösa alla sina handelsproblem där.

Ett annat faktum som svensk media undviker att kommentera är att de aviserade tullarna bör ses som ett sätt att få handelspartnerna till förhandlingsbordet. USA har i decennier påpekat de orättvisa tullar och handelshinder de utsatts för, utan att få någon respons eller förståelse. Man har till och med försökt få WTO att ta till sig USA:s synpunkter, men organisationen har visat sig vara relativt tandlös.

Med de nya tullarna har den amerikanska administrationen äntligen fått sina handelspartner att lyssna. Enligt uppgifter har ett femtiotal länder redan inlett en dialog med USA.

Andra länders tullar och handelshinder

USA har sedan andra världskriget varit det land i världen med de lägsta tullsatserna gentemot sina handelspartner. Dessutom spelade USA en avgörande roll i Europas återuppbyggnad efter kriget, bland annat genom den så kallade Marshallplanen. Med en öppen ekonomi och världens största marknad har USA möjliggjort ekonomisk tillväxt för många andra länder, samtidigt som dessa har upprätthållit olika handelshinder och tullar mot USA.

Framför allt har asiatiska länder haft de högsta tullarna och de strängaste handelshindren mot USA, vilket gör det naturligt att de nu drabbas hårdast av de reciproka tullarna, det vill säga ömsesidiga tullar. Enligt USA har Kina varit den största förmånstagarna av landets öppna ekonomi. Inledningsvis strävade amerikanska administrationer efter att integrera Kina i den globala ekonomin och världshandeln, i hopp om att landet skulle anta samma regler och öppenhet. Ni kanske minns ping-pong-diplomatin och de efterföljande försöken att vända Kina från en rival till en partner.

Tyvärr visade sig denna strategi vara felaktig. Kina utnyttjade istället den ekonomiska öppenheten genom att stjäla teknologi, subventionera sin egen industri och dumpa priser på sin export. Dessutom manipulerade landet sin valuta för att öka exportkonkurrenskraften. Kina har alltid haft högre tullar mot USA, även om nivåerna varierat över tid. Detta har USA nu radikalt förändrat, eftersom man anser att Kina inte efterlever tidigare överenskommelser.

Ett tydligt exempel är exporten av fentanyl och andra drogrelaterade substanser som via Mexikos drogkarteller smugglas in i USA. Under Donald Trumps första mandatperiod lovade Xi Jinping att stoppa denna export och införa dödsstraff för kinesiska medborgare som fortsatte produktion och distribution. Men så snart Joe Biden tillträdde som president upphörde detta löfte, och istället började Kina subventionera fentanylproduktionen och ökade exporten till USA. Biden-administrationen uttryckte visserligen sin oro över detta, men utan att vidta några konkreta åtgärder.

Som svar införde Trump en generell tullsats på 20 procent mot Kina, i syfte att pressa landet att stoppa droghandeln. Nu har denna tullnivå höjts ytterligare, till 34 procent. Strafftullen på 20 procent skulle dock kunna avskaffas om Xi Jinping återupptog sitt tidigare löfte till Trump och stoppade exporten av fentanyl och dess ingredienser till Mexiko.

Utöver Kina har även Indien, Vietnam och andra asiatiska länder under lång tid åtnjutit statusen som ”Mest Gynnad Nation” (MFN), samtidigt som de bibehållit höga tullar och handelshinder mot USA. Detta är något som nu kan komma att förändras, beroende på hur dessa länder reagerar på de nya amerikanska tullsatserna.

Det är också värt att nämna att EU under en längre tid har belagt amerikansktillverkade fordon med en tull på 10 procent, medan USA endast har lagt en tull på 2,5 procent på fordon tillverkade inom EU. Om EU väljer förhandlingar istället för konfrontation finns det en möjlighet att den nyligen aviserade generella tullsatsen kan justeras nedåt.

Kan det finnas någon fördel med importtullar?

Enligt svensk media är tullar enbart skadliga och leder till att alla blir förlorare. Man kan då fråga sig hur länder som Indien, Kina, Vietnam, Japan och Sydkorea har kunnat gå från att vara rena utvecklingsländer efter andra världskriget till att idag vara ekonomiska stormakter – eller i Sydkoreas fall, ett “ekonomiskt under”. En del av svaret ligger i att dessa länder har praktiserat merkantilism och protektionism, samma strategier som SVT nu påstår att USA börjat tillämpa och som, enligt deras experter, “vrider tillbaka den globala världsordningen flera decennier”. Kanske är det just den världsordningen som den amerikanska administrationen vill förändra?

Media undviker att belysa det faktum att USA har förlorat miljontals välbetalda industrijobb till just dessa asiatiska länder samt till Mexiko, där enorma fabriker – så kallade maquiladoras – har byggts upp precis vid gränsen till USA. Istället hävdar de experter som statsmedia konsulterat att förlusten av amerikanska industrijobb huvudsakligen beror på teknisk utveckling och automatisering genom moderna robotar och avancerad industriell mekanisering. Vad de dock inte förklarar är varför industrijobben i Asien har ökat så snabbt under efterkrigstiden, trots den påstådda globala effekten av automatisering.

En annan konsekvens av den “fria handeln” med Asien är att den amerikanska fiskerinäringen i det närmaste slagits ut. USA importerar exempelvis cirka 1,1 miljoner kilo räkor årligen, trots att den inhemska efterfrågan ligger strax under 1 miljon kilo. Av detta utgör amerikanska räkor endast 6 procent medan resten – plus det överskott som inte konsumeras – kommer från Asien (42 procent från Indien, 27 procent från Ecuador, 15 procent från Indonesien och 7 procent från Vietnam).

De importerade räkorna är avsevärt billigare men av tveksam kvalitet. De asiatiska räkorna är oftast odlade och bidrar till omfattande miljöförstöring, inklusive förstörda ekosystem, utrotning av mangroveskogar, samt illegal användning av hormoner och antibiotika. Dessutom förekommer arbetsförhållanden som närmast kan liknas vid slaveri. Bör det också nämnas att Asien inte importerar en enda amerikansk räka?

Vad kommer USA att göra för att motverka de negativa effekterna?

Man ska inte underskatta det faktum att USA nu har en enorm statsskuld på cirka 36 000 miljarder USD och ett stort budgetunderskott, som har ärvts från Bidenadministrationen och flera tidigare administrationer. Det finns ett enormt motstånd, särskilt från Demokraterna, mot de besparingar som nuvarande administration vill genomföra, bland annat genom Department of Government Efficiency (DOGE). De politiska motståndarna har mobiliserat alla sina juridiska resurser för att stoppa administrationen.

Som ekonom verkar det vara ett bra drag att spara in på onödiga utgifter och avslöjat bedrägeri. Här tycks svensk media stå helt på Demokraternas sida, samtidigt som man utmålar Trump och hans rådgivare som fascister. Det är inte så konstigt att svensk opinion är mer Trump-fientlig än vad amerikanerna själva är.

I sammanhanget kan nämnas att om billiga importvaror verkligen var lösningen på USA:s ekonomiska problem och om billiga varor skulle höja amerikanernas reallöner, skulle realinkomsterna ha ökat under de senaste decennierna. Istället har realinkomsterna minskat, eftersom lönerna har sjunkit mer än priserna. USA fick billigare varor i mataffärerna, men resultatet blev färre arbetstillfällen och en fattigare befolkning.

Istället kommer administrationen att hålla nere inkomstskatterna och stimulera ekonomin genom fler avregleringar och ökad energiproduktion, vilket kommer att minska transportkostnadernas påverkan på prisnivån. Det räknas med fler nyinvesteringar i USA, både från amerikanska och utländska företag, vilket skapar fler arbetstillfällen, ökar tillväxten och stärker statens inkomster. Redan nu finns löften från en rad amerikanska och utländska företag om nyinvesteringar på minst 500 miljarder USD, och detta är bara början.

Börsens kraftiga reaktion

Svensk media har antytt att den senaste tidens börsnedgång är ett tecken på stagnation med inflation (stagflation) och att vi närmar oss en ny depression. Man menar att den djupa depressionen på 1930-talet föregicks av höjda tullar från USA:s sida. Detta är en ren lögn, eller åtminstone rena spekulationer från ekonomer som inte har koll på ekonomisk historia.

Orsaken till börskraschen 1929 var en spekulationsbubbla som orsakades av vad Alan Greenspan kallade “Irrational Exuberance”, det vill säga överdriven optimism. Mycket få personer analyserade företagens ekonomiska styrka, och alla rycktes med i den allmänna spekulationsivern. Alla ville vara med på uppgången, och många valde att lånefinansiera sina aktieköp, vilket ledde till ett enormt risktagande. Den amerikanska börsen, mätt genom Dow Jones Industrial Average, slog rekord på rekord och fick en extra skjuts av att Herbert Hoover installerades som ny president i januari 1929.

Till slut blev börsen så övervärderad att kraschen blev oundviklig och föll som en sten under september och oktober 1929. Depressionen blev ett faktum eftersom banksektorn led enorma förluster och både företag och privatpersoner hamnade på obestånd. De höjda tullarna, som vissa ekonomer hävdar skapade depressionen, antogs av kongressen genom den så kallade “Smoot-Hawley Act” 1930 och implementerades först 1931. Bevisligen var det alltså inte tullarna som skapade depressionen.

Det finns dock ekonomer, som inte citeras av svensk media, som menar att den senaste nedgången på börsen är en korrigering av övervärderade marknader. Den höga värderingen beror till stor del på affärsmodeller som flera västerländska företag anammat, där man tillverkar billigt i Kina och Asien och sedan säljer produkterna till höga priser på marknader i USA och Europa, vilket skapar “onaturliga” vinster. Denna affärsmodell kommer troligtvis inte att generera samma vinster framöver, enligt de investerare som nu har sålt sina aktier och bidragit till börsnedgången.

Det är troligt att när dammet lagt sig kommer flera länder att tänka om och reducera sina höga tullar på amerikanska varor. Då kommer börserna sakta att återhämta sig, men det är omöjligt att sia om tidsaspekten. Det är dock viktigt att påpeka att varken USA, Europa eller asiatiska länder kommer att krascha, vilket svensk media ibland spekulerar om. Den som lever får se.

Svensk i USA
Detta är en opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

LÄS ÄVEN: Är tullar enbart av ondo för varje enskilt land i världen?

Utpekad terrorist redan utvisad av Migrationsverket