Endast en av fem utlänningar som döms för grova brott i Sverige döms till utvisning. Bland dessa undgår dessutom en av fyra att påföljden verkställs eftersom de kommer från länder som endast tar tillbaka medborgare som återvänder frivilligt. Samma problematik återfinns bland asylsökare med avslag.

Genom att deklarera att man motsätter sig utvisning kan den som dömts till sådan påföljd i samband med brott eller fått avslag på asylansökan se till att man ändå blir kvar i Sverige.

Antalet så kallade öppna ärenden där utvisning inte går att verkställa växer stadigt och är idag över 12 000. Verkställighetshinder kan även ha andra orsaker men i ungefär en fjärdedel av fallen beror det på ursprungsländernas hållning om att återvändandet ska vara frivilligt.

Ge bort Samnytt PLUS i julklapp! 🎄🎅

Överraska någon med en prenumeration på Samnytt Plus. Den perfekta julklappen för den som värdesätter ocensurerad journalistik.
Ge bort en prenumeration

Vanliga ursprungsländer som Irak, Iran, Somalia, Eritrea och Libanon vägrar ta tillbaka sina medborgare om personen i fråga inte uppger att man återvänder av fri vilja. Även Uzbekistan – varifrån Drottninggatan-terroristen Rakhmat Akilov och ett antal andra just nu terroråtalade kommer – kräver att återvändandet ska ske på frivillig grund.

Med vissa länder som tidigare satte sig på tvären har Sverige lyckats upprätta nya avtal som gör att länderna tar emot sina medborgare, även då dessa inte själva vill återvända. Ett sådant land är Marocko.

Avtalet kom till stånd efter att Sverige under många år plågats av så kallade marockanska gatubarn – gäng av unga vuxna som livnär sig på kriminalitet, missbrukar droger och även begår sexualbrott mot kvinnor i de länder de beger sig till.

På polisens nationella operativa avdelning uppger man att dessa personer blir kvar i Sverige år efter år – till höga kostnader för skattebetalarna. I vissa fall har personer som inte frivilligt medverkar till utvisning lyckats hålla sig kvar i Sverige i flera decennier.

Endast i ett fåtal fall hålls personer med verkställighetshinder inlåsta. Det framgår inte att några andra sanktioner vidtas mot personer som inte medverkar till utvisning i syfte att förmå dem ändra inställning.

Inte sällan tvingas polisen efter verkställighetsförsök återvända med utvisningsdömda personer som inte släppts in i hemlandet. En sådan utvisningsresa kan vara mycket dyr, i synnerhet i de fall man chartrat privatplan för ändamålet.

Många gånger bryr sig polisen inte om att ens försöka utvisa till länder som man vet bara släpper in frivilliga återvändare. I undantagsfall lyckas man dock genom aktiva kontakter med myndigheter i dessa länder förmå dem ta emot en person, även om denne sagt sig inte återvända frivilligt.

Ett annat vanligt skäl till att utvisningar inte kan verkställas är protestaktioner från aktivistgrupper. Nyligen dömdes en ung kvinna, Elin Ersson, till dagsböter för att ha hindrat ett plan med en utvisningsdömd kriminell man från Afghanistan att lyfta. Åklagaren hade yrkat på fängelse.