Leif Östling, känd för att ha sagt “vad fan för jag för pengarna” om hur skattemedel används, har nu kommit med en delrapport om ”Skattenytta, institutioner och välstånd”. Det är genom Kommissionen för skattenytta som arbetet utförts. Slutsatsen är att Sverige är på väg att bli Nordens fattigaste land.

Han presenterar rapporten tillsammans med Bettina Kashefi, kanslichef för samma organisation som Östling själv startade i höstas. De skriver:

Misstaget har varit att vi aldrig tittat på effektiviteten i våra offentliga åtaganden utan i stället bara fyllt på med mer pengar när verksamheternas kvalitet brustit. Ökade skatteuttag utan medföljande kvalitetsförbättringar har sedan minskat vår köpkraft och förpassat oss från fjärde plats i välståndsligan år 1970 till 11:e plats i dag.

Om vi behållit vår position hade våra resurser varit runt 320 miljarder kronor högre. Detta motsvarar nästan kostnaden för hela sjukvården, eller notan för det militära försvaret under sex år. Tappet har medfört att våra nordiska grannar springer ifrån oss.

De konstaterar sedan att Sverige haft sämst utveckling av alla länder i Norden de senaste 50 åren. Sverige har tappat i välståndsligan medan övriga nordiska länder klättrat. I den situationen oroas författarna över att Sverige gör om samma misstag som tidigare, alltså mer skatter och avgifter:

De ökade försvarsanslagen till 2 procent av BNP ska finansieras med en ”beredskapsskatt”. Högre livsmedelspriser och drivmedelspriser ska trollas bort genom att justera punktskatterna nedåt och i stället ta ut en ny värnskatt, det vill säga en förhöjd statlig inkomstskatt.

[..]

Med högre skatt på arbete minskar den disponibla inkomsten vilket, i kombination med stigande priser, innebär en press uppåt på lönerna.

Innebörden i detta blir en ökad kostnadsbörda för både offentlig och privat sektor. Detta innebär naturligtvis ökade risker för tappade marknadsandelar. Det leder i sin tur till att vi får mindre resurser till den offentliga sektorn. Då uppkommer nya krav på skatteökningar.

Hela tiden fortsätter spiralen nedåt. Hela tiden tappar vi i välståndsligan. Hela tiden blir vi fattigare.

“Skapa transparens”

Östling och Kashefi menar att det går att undvika misstagen. En av åtgärderna är att få en transparens i systemet så medborgare kan bedöma vilken nytta skatten gör. Detta skulle göra att det kan skapas ett omvandlingstryck.

En första förutsättning för det är att vi vet hur mycket skatt vi faktiskt betalar. Om vi tittar på de totala indirekta skatterna, arbetsgivaravgiften, momsen som är välkänd men som flertalet ändå inte räknar in i sin totala skattekvot, och olika punktskatter, så uppgick de år 1971 till 30 procent av skatteuttaget. Nu är siffran 55 procent (2020).

De avslutar med att konstatera att även en liten förbättring av effektivteten i hur skatterna används skulle generera stor ökning i de resurser samhället har tillgängligt. 1,4 procent skulle öka resuserna med cirka 36 miljarder, enligt deras beräkningar. Det motsvarar mer än halva det staten idag spenderar på rättsväsendet eller nästan hela den försvarsökning som nu planeras upp till 2 procent av BNP.

LÄS ÄVEN: INTERVJU: Leif Östling om sin skattegranskning