➤ KRÖNIKA  Under centerledaren Annie Lööfs tal i Almedalen kom spridda burop från nazister i samband med att hon tog upp antisemitismen i Sverige. Svenska Dagbladets ledarskribent Maria Ludvigsson kommenterade händelsen med att ”Lööf besegrade kräken”. Formuleringen reser ett antal frågor kopplade till debatten om hets, hat och hot samtidigt som uppmärksamheten kring händelsen aktualiserar andra frågor om proportionaliteten – eller snarare bristen på sådan – i medias bevakning av olika gruppers antisemitism.

Hundra svenska judehatare, hundratusen invandrade
Säpo räknar med att det finns runt ett par hundra nazister i Sverige. I den muslimska delen av världen hyser en majoritet i olika grad liknande åsikter om judar som de svenska nazisterna. I delar av Mellanöstern är Adolf Hitlers Mein Kampf tvåa på bokförsäljningslistorna efter Koranen. Det finns uppskattningsvis bortåt en miljon muslimer i Sverige. En del av dessa kommer från det forna Jugoslavien där antisemitismen inte är så utbredd. Merparten härrör dock från länder i eller i närheten av Mellanöstern där judehatet är djupt rotat.

Även med en mycket försiktig uppskattning torde det svenska ”muslimska civilsamhällets” antisemiter kunna räknas i hundratusental. Jämfört med ett par hundra svenska nazister alltså.

Ropa högt ena gången, tiga den andra
Några burop från ett par nazister i Almedalen och hela politiker- och medie-Sverige mobiliserar med uttalanden, fördömanden, nyhetstexter, ledare och Tv-debatter. När en jude i Malmö blir trakasserad av en invandrad muslim förbigås det däremot med tystnad.

Förklaringen till det sistnämnda är tudelad – dels saknar det nyhetsvärde eftersom det sker i stort sett varje dag, och dels väljs det oavsett nyhetsvärde bort eftersom det är obekväma uppgifter att rapportera som riskerar spela förment främlingsfientliga krafter i händerna.

Att överrapportera om nazister fyller däremot en funktion för såväl journalist- som politikerkåren då man kan använda dem för att skrämma folk med en hotbild där alla nationalistiska rörelser dras över nazikammen. Ett exempel fick vi i S-ledaren Löfvens tal där NMR-närvaron i Almedalen föranledde honom om att beskriva ett Europa som håller på att falla ned i ”hatets mörker”.

Inte ens klartext vid terrordåd
För att det ska bli några skriverier med större rubriker om andra gruppers antisemitism än svenska nazisters krävs regelrätta terrorattentat såsom brandbomber mot en synagoga. Och inte ens då törs journalister och politiker – knappt ens de utsatta judiska församlingarna själva – ta ord som ”muslimer” eller ”palestinier” i sin mun för att etikettera gärningspersonerna.

Detta samtidigt som det i sammanhang som Almedalen nu vid småförseelser eller bara fysisk närvaro strösslas flitigt med epitetet ”nazister”. Inga dimridåskapande omskrivningar som ”pojkar”, ”ungdomar” osv i rapporteringen när denna grupp hittar på något ofog eller bara utövar sin grundlagsfästa och av polisen tillståndsgivna rätt att demonstrera.

Än mindre vågar någon ledarskribent kalla de muslimska invandrade brandbombskastarna och judehatarna för ”kräk”. Risken är då stor att bli polisanmäld av näthatsgranskaren och åtalad för hets mot folkgrupp och att man får sparken från jobbet.

Muslimer i Sverige ska enligt gällande doktrin framställas antingen som en utsatt grupp eller en som berikar vårt land med sin närvaro och påverkan. Även muslimska terrorister bör porträtteras som radikaliserade inte av islam utan av socioekonomiskt utanförskap och det svenska samhällets diskriminering.

Litet hot blir stort och vice versa
Riktigt surrealistiskt är det när en handfull svenska nazister utpekas som det stora hotet mot demokratin i Sverige samtidigt som en miljon muslimska invandrare – varav kanske flera hundratusen är glödande antisemiter – alltså porträtteras som en utsatt minoritet eller som berikande för vårt land.

Sverige har haft betydligt fler nazister historiskt än vad vi har idag, detta utan att demokratin gick under. Och när Annie Lööf hyllas för att ha stått upp mot ”kräken” kan det vara värt att påminna om att hennes eget Centerparti har de starkaste nazistiska rötterna av alla partier i Sveriges riksdag.

Islam det stora hotet
Det verkliga hotet mot den svenska demokratin kommer från islam. Denna totalitära religionsideologi har redan börjat sätta sitt avtryck på Sverige, fått oss att börja dagtinga med våra demokratiska, frihetliga, jämställda osv värderingar. Sharia har redan letat sig in i svenska domstolar.

På ett fåtal decennier har Sverige gått från nära noll till bortemot en miljon invandrare varav de flesta sätter islam före den svenska demokratin och många är hårdföra antisemiter. Och varje år fylls vårt land på med runt hundratusen nya människor som vuxit upp med dessa värderingar och åsikter.

Ömsar inte skinn vid svenska gränsen
I motsats till vad våra naiva politiker försöker få oss att tro så är detta inte något som migranterna ömsar av sig som ett gammalt ormskinn i samma stund som de korsar gränsen till Sverige. Inte heller är det något man övertygas om är fel efter en dags samhällsintroduktion för invandrare på asylboendet.

Massinvandringens apologeter vill gärna framställa det som att de som kommer till Sverige är flyktingar som längtar efter svensk demokrati efter att ha erfarit vad deras egen religionsideologi har ställt till med på hemmaplan. En och annan sådan migrant finns förstås men den överväldigande majoriteten har inte gjort sig omaket att ta sig genom hela Europa till Sverige för att de fått berättat för sig hur jämställt och demokratiskt Sverige är. I stället är det lättheten att få asyl, de generösa bidragen och den ymniga tillgången på offentligfinansierad välfärd man lockats av.

Sina muslimskt kulturella värderingar, inklusive hatet mot judar, vill man gärna behålla. Och genom att samlas i etniska enklaver i Sveriges miljonprogramsförorter kan man i stor utsträckning fortsätta att leva som i hemlandet – fast med gratis svensk materiell levnadsstandard. En vinn-vinn-situation.

Låter som Jehovas vittnen
Sju av åtta partier i Sveriges riksdag och den samlade svenska journalistkåren påminner i sin retorik om Jehovas vittnen. I deras pamfletter hittar man tecknade bilder av paradiset på jorden där små barn kramas med lejon och alla lever i underbar harmoni. Det är exakt samma verklighetsfrånvända utopism som man finner hos multikulturalisterna.

Muslimer kan snart vara i majoritet
Om den demografiska förändringen av Sverige fortsätter på samma sätt som de senaste decennierna kan människor med muslimsk invandrarbakgrund utgöra en majoritet av befolkningen vid nästa millennieskifte och redan 2050 prognostiseras en tredjedel av de som bor i Sverige vara muslimer.

Då kan vi säga ajöss till svensk demokrati, upplysning, yttrandefrihet, jämställdhet och mycket annat av det vi betraktar som västerländskt och svenskt. Om det fortfarande bor kvar några judar i Sverige då – vilket är osannolikt – gör de nog säkrast i att gömma sig som Anne Franks familj. Försvinna tillbaka in i garderoben gör då även de HBTQ-personer bäst i som nu tjafsar med NMR i Almedalen. När islam tar över dinglar de sexuellt avvikande i lyftkranar eller kastas från hustak.

Den här demografiska utvecklingen pågår i full fart varje dag året om, år ut och år in i Sverige. Detta samtidigt som våra politiker och journalister är upptagna med att uppröra sig över att en klick nazister ropat ”bu” i etablissemangets fina mingelreservat i Visby. Det vittnar om en aningslöshet utan motstycke.

Även SD tappade fokus
Dessvärre verkar även Sverigedemokraterna har ryckts med av Almedalssjukan. Häromdagen debatterade partiets gruppledare i riksdagen Mattias Karlsson mot justitieminister Morgan Johansson (S) i SVT Opinion Live. Båda två var helt upptagna med att kleta ned varandras partier med samröre med höger- respektive vänsterextremister.

Det Karlsson hävdade om SSU:s samröre med den våldsbejakande avgrundsvänstern är i och för sig både sant och viktigt att lyfta fram eftersom media inte gör det. Och Morgan Johanssons kontring om att SD vill förbjuda SSU var så urbota korkad att Socialdemokraterna nog förlorade ytterligare nån procent väljare där.

Extrema småklickar är hanterbara
Men varken den lilla klicken högerextremister eller den något större klicken vänsterextremister utgör något avgörande hot mot demokratin. Dessa klickar klarar våra samhällsstrukturer att hantera utan problem. De är ett gissel i marginalen och kommer att så förbli. Inga folkliga massor attraheras av dessa extremister, de kommer inte att lyckas omvandla Sverige till vare sig det tredje riket eller proletariatets diktatur.

Det verkliga demokratihotet är att en växande andel av befolkningen består av människor från muslimska auktoritära kulturer och samhällen, människor som aktivt tar avstånd från demokrati annat än som en metod att avskaffa demokratin och införa ett kalifat under Allah, Koranen och sharia.

Växer utan att behöva övertyga
Den här gruppen är inte, som den våldsbejakande vänstern och högern, hänvisad till att växa genom att övertyga svenskar om sin våldsbejakande och totalitära ideologis förträfflighet. Den växer genom rekrytering utomlands, där det finns runt en miljard redan övertygade sympatisörer.

Faktum är att man inte ens behöver rekrytera. Det jobbet gör vi svenskar åt dem med vår invandringspolitik. Vi spenderar varje år flera tiotals eller hundratals (beroende på hur man räknar) miljarder kronor på att lägga grunden för vårt eget demokratiska samhälles undergång.

Demokrati sitter i människorna, inte i väggarna
Svensk demokrati är inte hårdkodad i samhällsstrukturen. Den sitter inte i väggarna utan i människorna. När en majoritet av invånarna i Sverige inte längre tror på demokrati utan på teokrati, då är det teokrati vi kommer att få.

Jämnar marken också för höger- och vänsterextrema
Paradoxalt nog leder den invandringsrelaterade nedmonteringen av demokratin också till att våldsbejakande nazister och kommunister får lättare att växa. När svenskarna inte längre den demokratiska vägen kan stoppa förvandlingen av Sverige till en muslimsk teokrati, återstår bara att vända sig till grupper som erbjuder sig att stoppa denna utveckling med våld.

Fel debatt som förs
Det är detta den svenska demokratidebatten borde handla om – inte ryska påverkansoperationer, inte vad Trump säger om media, inte att medborgarsjournalister lägger upp inspelade telefonintervjuer med makthavare på YouTube, inte om att alternativmedier som Samhällsnytt tar plats i medielandskapet, inte om att ett folkhemsnationalistiskt parti som Sverigedemokraterna kan bli det största i Sverige och inte om att en handfull unga män i vita skjortor och svarta byxor viftande med gröna flaggor ropar ”bu” under ett partiledartal i Almedalen.

Bara ibland man ska tiga när andra talar
Och när Stefan Löfven nu med anledning av dessa burop dundrar om att ”I Sverige håller man klaffen när andra talar” kan man inte låta bli att diskret fråga varför sådana markeringar uteblivit under alla år som Sverigedemokraterna fått sina tal och torgmöten saboterade av svansen till Löfvens eget ungdomsförbund.

Även stora spadar och kräk bör kallas vid deras rätta namn
Jag stödjer helhjärtat att man kallar en spade för en spade och ett kräk för ett kräk. Lika helhjärtat är jag motståndare till det politiskt korrekta hyckleri där bara små spadar kallas för spadar och små kräk för kräk, medan de stora spadarna och kräken benämns med nyspråkliga omskrivningar. Sveriges framtid och demokrati hänger på att vi upphör med detta retoriska ofog. Först då kan vi få den offentliga debatt som behövs för att sätta igång de nödvändiga demokratiskyddande åtgärderna innan det är för sent.