Ingen vet idag hur många muslimska invandrare i Sverige som är värderingsmässigt integrerade i vårt samhälle och hur många som sätter islam, Koranen och sharia främst och därmed kan klassas som islamister. Är det bara en liten klick eller tvärtom en förkrossande majoritet? Det vill Sverigedemokraterna undersöka genom en kartläggning inom ramen för Tidöavtalet.

Det tal som SD-ledaren Jimmie Åkesson höll på partiets landsdagar den gångna helgen, med krav på hårdare tag mot moskéer och andra nästen för bland annat judehatisk och terrorhyllande islamism, har under veckan varit den kanske största snackisen i den offentliga debatten.

Många har kritiserat Åkesson, få har velat prata om de problem SD-ledaren adresserade i sitt tal. Nu skärper han tonen ytterligare och kräver att med de med svensk frihetlig demokrati inkompatibla islamistiska strömningarna kartläggs.

Länge har bedyrats att dessa extremister utgör endast en klick i utkanten av den i övrigt fromma och välintegrerade muslimska invandrarpopulationen i Sverige. Allt fler signaler, nu senast det mångtusenhövdade hyllandet och firandet på svenska gator och torg av det ’palestinska’ massmordet på judar den 7 oktober, indikerar att den andel av muslimerna i Sverige som omfamnar våldbejakande antisemitism kan vara avsevärt större, rentav en majoritet.

Skillnad vara kulturellt kristen och bekännande muslim

I en debattartikel i DN påtalar Åkesson skillnaden mellan kulturellt kristna men i övrigt sekulärt demokratiska svenskar och den muslimska invandrargruppen där en majoritet är religiöst bekännande och sätter tron före världsliga lagar och principer. Det finns idag ingen svensk kartläggning av hur stor andel av dessa som i sin tur kan kategoriseras som islamister med antisemitiska och andra värderingar som inte passar in i det svenska samhället.

SD-ledaren aviserar därför att hans parti inom ramen för Tidösamarbetet vill se en kartläggning av de islamistiska strömningarna i landet. Åkesson gör också ett antal klarlägganden av vad den så omtalade religionsfriheten innebär – och inte innebär.

LÄS MER: Åkessons besked: Vi behöver RIVA moskéer

Vill se större tonvikt på frihet från religion

Bland annat påtalar han att det i första hand handlar om en grundlagsskyddad rätt att vara fri från religion. Tidigare kunde staten tvinga medborgarna att bekänna sig till en statsreligion och straffa de som inte gjorde det. Så är det fortfarande i stora delar av den muslimska världen där religionsfrihet inte existerar.

Det är först i andra hand som religionsfriheten garanterar medborgarna rätt att utöva en annan religion än statsreligionen som i Sverige traditionellt sedan vikingarna lät sig kristnas har varit kristendomen. Åkesson påtalar vidare att religionsfriheten inte ger en religionsutövare carte blanche att göra vad som helst med hänvisning till sin tro.

Men framför allt den muslimska invandrarpopulationen har vantolkat den svenska religionsfriheten som att man har rätt att låta islam inkräkta på i stort sett alla samhällets sektorer. Det har kunna ske mycket på grund av att våra politiker och andra aktörer har varit dåliga på att markera den bortre gränsen för religionsfriheten.

Tar historiskt grepp på den svenska religionsfriheten

Det måste vi bli bättre på menar Åkesson: ”I ett allt mer splittrat och polariserat Sverige, med en stor del av befolkningen som inte i första hand ser sig som svenskar, så är frågan om var vi drar gränsen för våra grundlagsfästa friheter fullt legitim”, skriver han.

SD-ledaren ger den svenska religionsfriheten en historisk inramning genom att redogöra för hur den har sitt ursprung i 1800-talets dels sekulära strömningar men också kristet frireligiösa sådana som ville stå fria från den svenska statskyrkan. Att bana väg för islam att ta över fanns inte på kartan:

”Då, i mitten av 1800-talet, var det sannolikt ingen som föreställde sig att det skulle leva omkring en miljon muslimer i Sverige 2023. Inte heller att denna stora minoritet skulle kräva särrättigheter och göra anspråk på att ta plats i stadsbilden genom uppförandet av olika religiösa och politiska monument. Tyvärr har ingen seriös debatt förts om religionsfrihetens gränser innan vi har ställts inför fullbordat faktum. Har svenska folket önskat denna utveckling? Har vi funderat över konsekvenserna, och är vi redo att hantera och leva med dessa?”, skriver Åkesson.

LÄS MER: Åkesson efter kritiken mot moské-förslaget: Trött på hänvisningarna till Natoprocessen

Påminner om sina varningar redan 2009

SD-ledaren påminner om den debattartikel om det muslimska hotet som han skrev redan 2009 och om hur den i stället för att ta farhågorna och problemen på allvar skälldes ut at i princip hela tyckaretablissemanget med ”vantolkningar och krystade hänvisningar till Nazityskland, beskyllningar om rasism och allehanda fobier”.

Mot bakgrund av att samhällsutvecklingen nu 14 år senare med facit i hand gett Åkesson rätt och att problemen med den primärt muslimska massinvandringen idag erkänns av flera, hade SD-ledaren trott att ett tal som det på landsdagarna skulle bemötas på ett mer insiktsfullt sätt, att fler skulle ta de allvarliga värderingsproblem som finns inbyggda i stora delar av islam skulle nu tas på allvar.

Åkesson uttrycker en viss bedrövelse över att så inte är fallet, att ”det låter i princip likadant” nu som då. ”Det sekulära Sverige, där befolkningen primärt är kulturellt kristen, möter i dag en växande befolkning med invandrarbakgrund där religiös tro har en central plats i vardagen. Denna frontalkrock måste samhälle och politik förhålla sig till”, fastslår han.

Sverige och islam krockar på många områden

Utöver det omfattande våldsbejakande judehat som visade sig i den här gruppen efter Hamas massmord på civila judiska israeler för ett antal veckor sedan räknar SD-ledaren upp en rad exempel på hur den här ”frontalkrocken” har gestaltat sig åtminstone de senaste decennierna: omskärelse av pojkar, könsstympning av flickor, religiöst betingad ritualslakt, rätt att be på arbetstid, ta kvinnor i hand, myndighetspersonal i slöja, barn i slöja, religiösa skolor, undantag från viss under­visning, rätt till ledighet i samband med icke-svenska helgdagar, skolbarn som fastar, traditionella skolavslutningar, moskébyggen och böneutrop.

Om det är så som det sägs att en majoritet av den invandrade muslimska delen av befolkningen i Sverige vill vara en del av det svenska majoritetssamhället och delar dess grundvärderingar, varför välkomnar de då inte initiativ till att debattera och problematisera avarterna inom islam i stället för att vara passivt tysta eller som i samband med talet på landsdagarna göra sig till motståndare till en sådan diskussion, undrar Åkesson.

LÄS MER: Ärkebiskopen i hätsk attack mot Åkesson

Inte bara terrorister är islamister

Han skriver också att debatten behöver breddas. Det är inte bara terrorister och våldsbejakande islamister som utgör ett problem, även om den gruppen är farligast. Men även andra muslimer ”som sätter islam före demokratiskt stiftade lagar och individuell frihet är de facto islamist” och därmed en del av problemet.

Däremot behöver inte de muslimer som har anpassat sig till och accepterat principerna för det sekulära Sverige känna sig träffade av kritiken, så som det förefaller göra idag, menar Åkesson. Eller också känner de sig träffade därför att de egentligen är så svenska som de påstår när de protesterar mot förslagen i Åkessons tal eller andra delar av SD:s islamrelaterade politik.

Statistik saknas

Det finns inte några siffror på hur stor andel av Sveriges muslimer som faktiskt är svenskar, annat än på papperet, och hur stor andel som fortfarande i första hand är muslimer och sätter Koranen och sharia framför svensk demokrati och lag. Det är ”en allvarlig brist” som Sverigedemokraterna vill ändra på.

Tidöavtalet som reglerar regeringssamarbetet är i färd med att uppdateras. Åkesson deklarerar i sin debattartikel i DN att hans parti i den nya avtalstexten vill få med att en kartläggning av islamistiska strömningar görs i Sverige. Det vore inget konstigt, säger han eftersom sådan kartläggningar som gjorts i andra europeiska länder.

Att tidigare vänsterorienterade regeringar inte velat göra sådana kartläggningar kan bero på att de som Åkesson formulerar det har visat ”att det finns en djupt oroväckande utbredning av problematiska värderingar och strömningar inom den muslimska minoriteten”. Att granska om det förhåller sig på liknande sätt också i Sverige skulle vara obekvämt för de partier vars väljarunderlag till stor del utgörs av invandrade muslimer.

LÄS MER: Turkiske C-ledaren: ”Åkesson är ett säkerhetshot”

Tusentals jublade över massmord på judar

Åkesson försvarar det han sa i sitt tal om problematiska moskéer som kan behöva stängas eller till och med rivas. Han frågar: ”Hur hamnade vi i ett läge där människor i Sverige samlas i tusental och helt öppet skanderar judehat? Jublar över att civila – kvinnor och barn – brutalt mördas i ett bestialiskt terrordåd i Israel?”

SD-ledaren påminner om att Sverige­demokraterna så länge partiet existerat har varnat för en sådan utveckling och för att den ”kravlösa integrationspolitik och inkompetenta migrationspolitik” som de andra partierna har fört skulle resultera i det Sverige vi ser omkring oss idag. Att de inte lyssnat och tagit intryck av varningarna kallar Åkesson ”beklagligt”

Bättre stå på rätt sida direkt än krypa till korset senare

Han ser det som ännu mer oroväckande att de andra partierna inte förefaller ha vaknat tillräckligt till insikt ens idag när SD:s farhågor besannats. Att de fortfarande tar ”något så förkastligt som islamism” i försvar trots att de rimligen borde se problemen och vad som behöver göras för att lösa dem.

Åkesson skriver att de gamla partierna på senare tid har tvingats erkänna att Sverigedemokraterna haft rätt om invandringspolitiken i stort. Vis av detta borde de enligt SD-ledaren nu inte streta emot om islamismen och få fel igen utan ställa sig på rätt sida från början.

”Vi delar gärna med oss av vettig politik, men börjar det inte bli pinsamt att gång på gång först landa i helt fel ståndpunkt, för att sedan ändra sig och kopiera oss?”, avslutar Åkesson sin debattartikel.