➤ REPORTAGE I likhet med Sverige hade Israel sin egen migrationskris med folkmassor från Afrika som vandrat in i landet genom södra gränsen. Men likheten slutar där – Israel har stängt gränsen genom att bygga en mur och lyckats utvisa hälften av de illegala. Samhällsnytt har rest till Israel och träffat tjänstemän vid landets myndigheter för att förstå varför det lilla landet har lyckats där Sverige misslyckats så kapitalt.
– Om vi inte hade byggt muren och inte antagit en lag mot infiltratörer hade situationen blivit ohållbar nu.
Det är nämligen så de kallas av israeliska byråkratin – varken flyktingar eller ”nyanlända”, utan infiltratörer. Enligt den första versionen av lagen som antogs 2014 kunde infiltratörer fängslas i tre år.
Vi pratar med Shonit Shahar, rättsexpert vid israeliska migrationsmyndigheten PIBA. I tio år har hon arbetat med utvisningar av illegala invandrare.
– Vi har ju en direkt gräns mot Afrika och när det var som värst kom upp till 3 tusen migranter per månad in i Israel.
Totalt kom drygt 64 tusen afrikanska migranter in innan gränsen stängdes 2012 – vilket bland annat har lett till att Israel fick sina egna “utanförskapsområden” vid centrala busstationen i Tel Aviv. Ett diagram visar tydligt hur abrupt antalet inkommande migranter sjönk när muren var färdigbyggd:
– Vår utgångspunkt är att utlänningar inte får stanna utan lov i Israel. Därför erbjuder vi hjälp till dem som vill återvända till sitt land. Vi bokar flygbiljetter, hjälper med att få resehandlingar och ger ett engångsbidrag på 3500 USD (drygt 32 tusen kronor). Vi hjälper även med att få innestående utbetalningar som till exempel lön från deras arbetsgivare. Under den här processen garanterar vi även skydd mot frihetsberövande, berättar Shahar.
Det problem som Israel stötte på är att landet saknar bilaterala diplomatiska relationer med migranternas största ursprungsländer som Eritrea och Sudan. Problemet löstes genom att sluta avtal med så kallade tredje säkra länder – Uganda och Rwanda, som tog emot eritreaner och sudaneser.
– Jag kan inte kommentera just om vilka de tredje säkra länderna är eftersom avtalet förutsätter tystnadsplikt från Israels sida, men ja, vi brukade deportera migranter till dessa länder i enlighet med avtalet även med tvång. Sedan blev detta ett stort ämne i medier och föranledde en offentlig debatt, varpå de har slutat ta emot tvångsdeporterade. De fortsätter dock att ta emot migranter som väljer att lämna Israel frivilligt.
En del kritiker av programmet har noterat att storleken på bidraget – 3500 USD – är ungefär vad människosmugglare brukar ta för överfarten till Europa över Medelhavet. Finns det inte en risk att Israel skyfflar över problemet till Europa på det här sättet?
– Vårt syfte med att ge bidraget är att låta de här människorna starta ett nytt liv i ett tredje land. Vi har räknat på levnadskostnader i de här länderna. Bidragets storlek är sådant att migranterna skulle kunna bo där och täcka sina grundläggande behov utan att jobba i två år. Samtidigt får de ju ett arbetstillstånd i landet och kan söka jobb. Vi kan dock inte veta vad deras egentliga planer är. Men vi ser att exempelvis de afrikanska migranter som finns här i Israel gärna söker sig till Europa om möjligheten ges. Så det är ett globalt problem, skulle jag vilja säga.
Shahar visar siffror på utvisade eritreanska och sudanesiska migranter från 2012. Det största antalet utvisades 2014 vilket hon förklarar med att migrantförvaret Holot i öknen opererade med full kapacitet. Holot var inte något förvar rent formellt eftersom migranterna fick lämna det, men samtidigt tvingades de att återvända till kvällen. Mot bakgrund av att centret låg mitt i en öken var det de-facto ett förvar. Israeliska högsta domstolen beordrade att anläggningen skulle stängas i mars 2018 efter en lång och hetsig debatt i israeliska medier.
I ett privat samtal beklagar sig en tjänsteman vid premiärministerns stab över att israeliska domstolsväsendet, medier och universitet är infiltrerade av vänsteraktivister som tvingar fram sin agenda.
– Vi är inte så olika från Sverige trots allt, skrattar tjänstemannen.
Även Shahar från PIBA beklagar stängningen av förvaret och bekräftar att det har varit ett effektivt sätt att motivera migranter att lämna landet och acceptera en förflyttning till ett tredje land.
I nuläget har migrationsmyndigheten endast ett förvar i Saharonim – ett sluten fängelse nära gränsen till Egypten som har platser för endast 50 personer. Holots fulla kapacitet var 3 tusen.
Men trots detta är Shahar säker på att problemet med infiltratörer i Israel är på väg att lösas. När vi berättar om situationen och hanteringen av migrationskrisen i Sverige med upp till 10 tusen inkommande migranter per vecka 2015 och ett stort antal så kallade ”papperslösa” skakar hon först på huvudet i misstro.
Vilka råd skulle du ge till svenska myndigheter utifrån din erfarenhet?
– För det första bör man stoppa inflödet av nya. Sedan vi byggt muren har vi haft noll nya infiltratörer. Sedan behöver man införa en tuffare prövning i asylärenden. Till exempel har vi i PIBA intervjuat över 64 tusen migranter framförallt från Eritrea och Sudan. Vi tror att långt ifrån alla de är flyktingar, utan de flesta är faktiskt ekonomiska migranter. Så det finns länder som Sverige som ger uppehållstillstånd till alla eritreaner per automatik, men så finns det samtidigt möjligheten till en hårdare prövning – och detta inom ramen för internationella konventioner.
– Det är ju självklart att välkomnande politik mot migranter leder till fler migranter – så är det bara.
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet. Klicka här för att läsa våra kommentarsregler.