Ukraina kommer gå med i Nato i framtiden. Det lovar militäralliansens generalsekreterare Jens Stoltenberg under ett toppmöte i Rumänien.
– Natos dörr står öppen, säger han.

Det har gått nästan femton år sedan Nato-toppmötet i Bukarest i april 2008. Toppmötet hålls fyra år efter att Rumänien anslutits till militäralliansen, och det beslutas att Ukraina och Georgien står näst på tur.

”Vi kom idag överens om att dessa länder ska bli medlemmar i Nato. Båda länderna har gjort värdefulla bidrag till alliansens insatser”, heter det i ett formellt uttalande från alliansen efter toppmötet.

Rysk protest

Beskedet möter skarpa protester från Ryssland. Ryssland har sedan Sovjetunionens upplösning haft minst sagt komplicerade förhållanden med båda kandidatländerna.

Under 2008 gäller konflikten främst Sydossetien, en region i norra Georgien vid gränsen till Ryssland där inte minst folkgruppen ossetier bor. På andra sidan gränsen ligger Nordossetien-Alanien, en delrepublik i södra Ryssland. Även den dominerad av ossetier. Vem som har rätt till regionen är centralt för konflikten.

Georgiska nationalister menar att ossetiernas närvaro i landet är resultatet av massinvandring under 1600-, 1700- och 1800-talen. I Georgien vill man inte ens tala om att det finns ett ”Sydossetien”, utan föredrar att prata om norra delen av Inre Kartlien alternativt ”Tschinvaliregionen”.

Sydossetierna kräver däremot självständighet, något de gjort sedan åtminstone 1920-talet. Ossetierna hävdar att de bott i regionen i tusentals år. Mellan 1991 och 1993 har det utkämpats ett blodigt inbördeskrig där separatister i Sydossetien, men även abchazer i Abchazien, frigjort sig från regeringen i Tbilisi.

Ossetiernas frihetskamp stöds av Ryssland. Inbördeskriget leder till att Georgiens president avsätts i en statskupp och en militärjunta griper makten. Sydossetien blir de facto en självständig republik, om än inte erkänd av omvärlden.

Krig

Under början av 2000-talet är relationerna mellan Ryssland och västvärlden relativt goda, men efter Nato-beskedet 2008 försämras de snabbt. Vladimir Putin, då liksom nu Rysslands president, fattar bara ett par veckor senare beslut om formella relationer med Sydossetien och Abchazien – något som i väst tolkas som ett steg mot erkännande.

Under sommaren trappas konflikten upp allt mer och kulminerar i augusti då georgiska styrkor går in i Sydossetien och börjar beskjuta utbrytarrepublikens huvudstad Tschinvali. Ryssland svarar med att invadera först Sydossetien, för att därefter fortsätta in i egentliga Georgien. Officiellt heter det att detta är en ”fredsbevarande insats”.

Ryska trupper i Sydossetien, augusti 2008. Wikipedia

De georgiska trupperna tvingas retirera från Sydossetien. Även de ryska trupperna drar sig tillbaka efter en dryg vecka. Kriget är en militär seger för Ryssland och den ossetiska självständighetskampen, men förödelsen i Tschinvali är stor och tiotusentals flyktingar har efter kriget lämnat utbrytarrepubliken. Många för gott. I västvärlden pekas Ryssland ut som syndabock.

Efter kriget beslutar Ryssland om att erkänna Sydossetien som självständig stat. Erkännandena väcker kraftiga protester från västvärlden. Sedan dess har den lilla utbrytarrepuliken även erkänts av Nicaragua, Venezuela, Syrien och önationen Nauru, samt av ett flertal utbrytarstater med omtvistad status.

Skolbyggnad och Sydossetiens parlamentsbyggnad sönderskjutna under kriget. Wikipedia

I december 2008 beslutar Nato att Ukraina och Georgien inte kommer få bli medlemmar. Att bjuda in de båda länderna är för kontroversiellt. USA:s avgående president George W. Bush driver på för att utvidga alliansen, men i synnerhet Tyskland och Frankrike sätter sig på tvären.

Mer Nato

Planerna på Nato-medlemskap för Ukraina och Georgien har gått på sparlåga sedan 2008, men efter den ryska invasionen i februari i år har frågan åter aktualiserats. Den här veckan håller militäralliansen ånyo ett toppmöte i Bukarest.

Något som lyfts fram under mötet är att Sverige och Finland är på väg att gå med i militäralliansen, som fortsätter expandera och rusta upp.

– Putin invaderade Ukraina och sade att han vill ha mindre Nato längs sina gränser. Han får motsatsen. Han får fler Nato-trupper i den östra delen av alliansen, och han får Finland och Sverige som Nato-medlemmar, deklarerar generalsekretetare Jens Stoltenberg under tisdagen.

”Står för det”

Men intresset för de båda nordiska ländernas medlemskap tycks svalt bland dem av Nato särskilt utvalda journalisterna, vilka varvar sina förberedda frågor med applåder under en pressträff med Stoltenberg.

Däremot ställs det frågor om ett eventuellt Nato-medlemskap för Ukraina, där beslutet i Bukarest våren 2008 lyfts fram. Och ett sådant medlemskap kommer bli verklighet, bedyrar generalsekreteraren, även om det ser ut att dröja.

– Natos dörr står öppen, påpekar Stoltenberg där han hänvisar till det femton år gamla löftet.

– Vi står för det också. För ett ukrainskt medlemskap.

”Betalar i blod”

Generalsekreteraren säger att det tagits ”specifika” beslut gällande just Ukraina, men att ”fokus” just nu är på att stödja landet i kriget mot Ryssland.

– Vi betalar alla ett pris för Rysslands krig mot Ukraina. Men priset vi betalar är i pengar, medan ukrainarna betalar i blod, säger Jens Stoltenberg.

– Och om vi låter Putin vinna så kommer vi alla att få betala ett mycket högre pris i många år framöver.

Utrikes