LEDARE • Erfarenheterna är entydiga – när stater slås sönder i militär intervention uppstår inte bara ett maktvakuum, utan också massmigration. Om utvecklingen i och kring Iran skulle eskalera till ett utdraget krig med en amerikansk invasion riskerar Europa – och i synnerhet länder som Sverige – att återigen bli slutstation för en migrantvåg av historiska proportioner. Frågan är då inte om det händer, utan hur omfattande det kan bli.
När USA invaderade Irak 2003 resulterade det i statskollaps och sekteristiskt våld. Det tog inte lång tid innan miljontals människor var på flykt. Samma mönster upprepades efter den USA-ledda interventionen i Libyen 2011 och under USA:s utdragna krig i Afghanistan.
USA är pigga på militära ingripanden av det här slaget, men inte i samma utsträckning på att ta ansvar för de migrantströmmar som dessa operationer för med sig. Trump har stramat åt invandringspolitiken ordentligt, vilket är begripligt i sig men samtidigt innebär att vågor av migranter orsakande av nya militära påhitt kan förutsättas än mer komma att hamna på andras bord än det amerikanska.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
LÄS ÄVEN: Orbán varnar: Iran-kriget kan sluta i migrantkaos likt 2015
Ett ofta citerat exempel är Anders Lago (S), tidigare kommunalråd i Södertälje, som 2008 vittnade inför den amerikanska kongressen om hur en hans enskilda svenska kommun tagit emot fler irakiska flyktingar än USA och Kanada tillsammans.
Tidigare finansministern Anders Borg är en annan svensk politiker som inför amerikanska åhörare påpekat att Sverige tar emot mängder av migranter som ett resultat av konflikter där USA varit inblandade. I ett tal sammanfattade han det som att ”ni startar krigen – vi får flyktingarna.
Även andra länders sönderfall som Jugoslavien på 1990-talet och Syrien och Rysslands invasion av Ukraina i mer närtid har fört med sig omfattande migrantströmmar, varav en oproportionerligt stor andel tenderat att bli Sveriges huvudvärk. Här är meningarna mer delade om USA:s ansvar för de uppkomna situationerna.
Iran en annan skala
Iran skiljer sig från tidigare konflikter i en avgörande dimension: storleken. Befolkningen uppgår till cirka 90 miljoner människor. Landet rymmer också en betydande etnisk komplexitet med perser som största grupp, men också stora minoriteter som azerer, kurder och balucher. Därtill är Iran en central aktör i hela Mellanöstern, vilket gör att en destabilisering inte stannar inom landets gränser.
Ett scenario där statsapparaten försvagas kraftigt eller kollapsar riskerar därför att skapa en kedjereaktion. Interna maktstrider kan bryta ut, etniska konflikter kan blossa upp och ekonomin kan snabbt falla samman. I ett sådant läge följer nästan oundvikligen en omfattande massflykt till grannländer, och därifrån går vägen – som vi sett tidigare – via Turkiet och Balkan vidare mot Europa.
Hur många kan det handla om?
Det är omöjligt att exakt prognostisera hur stora volymer det skulle kunna handla om, men vi kan resonera utifrån tidigare konflikter. Syrienkriget skapade över 5 miljoner migranter utanför landets gränser, och Irakkriget genererade flera miljoner människor på flykt, varav hundratusentals tog sig till Europa.
LÄS ÄVEN: Trump: Utesluter inte att invadera Iran med marktrupper
Om mellan fem och tio procent av Irans befolkning skulle tvingas på flykt innebär det i reda tal mellan 4,5 och 9 miljoner människor. Alla dessa kommer naturligtvis inte att ta sig till Europa, men om ens en femtedel till en tredjedel gör det handlar det fortfarande om mellan en och tre miljoner människor.
Sveriges andel historiskt oproportionerlig
Sverige har under tidigare kriser tagit en betydligt större andel än många andra europeiska länder. Under migrantkaoset 2015 tog Sverige emot omkring 12–13 procent av alla asylsökande i EU, trots att vi bara har knappt två procent av unionens befolkning.
Om detta mönster upprepas i ett värsta, men fortfarande realistiskt, scenario där Europa tar emot två miljoner migranter, skulle Sveriges andel kunna hamna på mellan 200 000 och 250 000 personer per år om konflikten blir utdragen.
Anhöriginvandring den dolda multiplikatorn
Till den primära invandringen kommer anhöriginvandringen, som ofta underskattas i den offentliga debatten. Historiskt har varje asylsökande i genomsnitt lett till ytterligare mellan en halv och en person via familjeanknytning, även om detta varierar beroende på regelverk och tidsperiod.
Det innebär att 200 000 primära flyktingar i praktiken kan bli mellan 300 000 och 400 000 människor totalt. Detta är dessutom inte en engångseffekt, utan en process som pågår under flera år och därmed får långsiktiga demografiska konsekvenser.
LÄS ÄVEN: Iran-kriget: Oljepriset riskerar skjuta i höjden
Sverige har idag stramat åt reglerna för asylinvandring och fått ned den till relativt låga tal. Men antalet utfärdade uppehållstillstånd totalt är ändå mycket högt på grund av anhöriginvandring på anknytning till tidigare års asylanter, något Tidöregeringen inte pratar lika mycket om.
Vilka är det som flyr?
Iran skiljer sig från många tidigare ursprungsländer i den delen av världen genom att en relativt stor del av befolkningen har förhållandevis hög utbildning. Samtidigt visar erfarenheten från andra konflikter att migrationsmönstren förändras över tid.
Den första vågen består ofta av resursstarka, urbana och välutbildade grupper som har möjlighet att lämna landet snabbt. I senare skeden breddas migrationen och omfattar större delar av befolkningen, ofta med lägre utbildningsnivå och svagare förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden i mottagarländerna.
Det innebär att även om den initiala migrationen kan framstå som relativt välutbildad och lättintegrerad ur ett ekonomiskt perspektiv, så förändras sammansättningen över tid. Integration handlar också om kultur och värderingar, inte bara om att vara anställningsbar på den svenska arbetsmarknaden.
Europa en splittrad mottagarkontinent
EU:s respons på en sådan migrantkris som kan följa på en eskalerad konflikt i och omkring Iran lär inte bli enhetlig. Länder som Ungern och flera andra i Östeuropa har redan visat att de är beredda att stänga sina gränser.
Det innebär att trycket i stället koncentreras till Västeuropa. Länder med etablerade diasporor, såsom Sverige och Tyskland, blir då särskilt attraktiva destinationer.
LÄS ÄVEN: Attacken på Iran: Så hade Mossad förberett attacken i åratal
Sverige har redan i dag en betydande iransk diaspora, med omkring 120 000–130 000 personer födda i Iran och betydligt fler med iransk bakgrund. Detta är en tilldragningsfaktor och skapar naturliga migrationskedjor som ytterligare kan förstärka inflödet.
Politikens betydelse
Sveriges migrationspolitik blir avgörande. En strikt politik som Tidöregeringens kan dämpa inflödet, medan en mer liberal hållning snabbt kan förstärka det. Sverige har historiskt visat att politiska signaler spelar stor roll för migrationsvolymerna.
Om politiken åter blir mer generös efter en rödgrön valseger i höst samtidigt som ett storkrig pågår, riskerar effekterna att bli avsevärt allvarligare än om en regering med avgörande inflytande från Sverigedemokraterna får väljarnas förtroende.
400 000 till Sverige – varje år
Alla konflikter utvecklas olika och många faktorer spelar in som gör prognoserna osäkra. Men att bortse från historiska erfarenheter vore ansvarslöst. En hel del kan ändå förutspås med viss sannolikhet utifrån tidigare erfarenheter och är något Sverige behöver förhålla sig till proaktivt.
Ett värsta scenario inom ramen för tidigare mönster är alltså att Sverige kan komma att tvingas ta emot mellan 200 000 och 250 000 primära asylsökande per år, vilket tillsammans med sekundär anhöriginvandring kan innebära upp till 400 000 människor årligen.
Det ska understrykas att sättet att räkna på genom att extrapolera siffror från tidigare konflikter inte innefattar alla faktorer som kan påverka flöden och volymer. Sverige, och säkert flera andra europeiska länder också, skulle få mycket svårt att ta emot så många människor.
Man kan därför tänka sig att aktiva åtgärder vidtas, nationellt och på EU-nivå, för att dämpa tillflödet. Man kan också tänka sig scenarion där väsentligt färre flyr till Europa eller från Iran överhuvudtaget.
LÄS ÄVEN: USA: Kriget kommer att kräva fler liv
Om det som nu sker eskalerar till krig och konflikter som sträcker sig över flera år handlar det för svenskt vidkommande om en migrationsvåg väl i nivå med 2015 års kris men mer utdragen över tid.
Sverige påverkas av Mellanöstern
Det som sker militärt i Mellanöstern får konsekvenser långt bortom regionen. Det har vi sett gång på gång, nu senast efter Hamas terrorattacker mot Israel och landets påföljande försvarskrig. Frågan är därför inte bara vad som händer i Iran, utan vad som händer efteråt och drabbar Sverige.
Att slå sönder en stat är en sak. Att hantera följderna är en helt annan. Och historien visar tydligt vem som i slutänden får bära den tyngsta bördan.
LÄS ÄVEN: Iran: Ayatolla Ali Khamenei har dödats
