LEDARE • När Donald Trump i Davos återigen hävdar att presidentvalet 2020 var riggat – ett påstående som saknar rättsligt stöd i meningen regelrätt valfusk men kan hållas för sant i en bredare bemärkelse av politiska fulmetoder – är det lätt att avfärda resten av hans budskap som politisk teater. Men i samma andetag framför han också ett mer substantiellt påstående: att Rysslands invasion av Ukraina sannolikt hade kunnat undvikas om han fått sitta kvar som president.

Frågan är inte om detta går att bevisa. Det gör det inte. Däremot är frågan om påståendet är rimligt, givet hur USA:s signalering förändrades mellan maktskiftet i Washington och februari 2022.

När Joe Biden tillträdde var hans främsta utrikespolitiska ambition att återställa förutsägbarhet, allianssamordning och institutionell stabilitet. I Europa mottogs detta som en lättnad efter fyra år av trumpiansk turbulens. Men i Moskva kan samma egenskaper ha tolkats på ett helt annat sätt.

Inga marktrupper till Ukraina – kaotiskt uttåg ur Afghanistan

Redan månader före invasionen gjorde Biden-administrationen klart att USA inte skulle sätta in egna marktrupper i Ukraina. Det var ett logiskt och ansvarsfullt besked ur ett amerikanskt perspektiv, men det innebar samtidigt att Ryssland i praktiken kände till den yttersta gränsen för USA:s engagemang. När Biden dessutom i ett olyckligt formulerat uttalande antydde att ett mindre ryskt intrång skulle kunna mötas annorlunda än en fullskalig invasion – ett uttalande som senare rättades – bidrog det till bilden av osäkerhet kring trösklar och konsekvenser.

LÄS ÄVEN: Trump i Davos: Personer kommer att åtalas för riggat presidentval 2020

Till detta kom den bredare strategiska kontexten. USA:s kaotiska uttåg ur Afghanistan sommaren 2021 hade inget direkt med Ukraina att göra, men det kan ha förstärkt en rysk uppfattning om ett USA som i första hand prioriterade riskminimering och inrikes stabilitet framför global maktprojektion. I en sådan tolkning framstod väst inte som splittrat, men som försiktigt.

Trumps tuffare retorik kunde avskräckt Putin

Mot denna bakgrund är det inte orimligt att fråga sig hur samma situation kunde ha sett ut under Trump. Hans utrikespolitik präglades visserligen av tvära kast och ofta motsägelsefull retorik, men just detta skapade också en betydande osäkerhet hos omvärlden. Trump drog sig sällan för att använda hotfullt språk, han undvek att i förväg binda sig vid tydliga röda linjer och han visade under sitt första mandat att han, trots sin skepticism mot allierade, var beredd att fatta beslut som ökade Ukrainas militära förmåga.

Denna oförutsägbarhet kan i ett avskräckningsperspektiv fungera stabiliserande. För en aktör som Vladimir Putin, som väger risker snarare än söker maximal konfrontation, kan osäkerheten om hur långt USA är berett att gå väga tyngre än ett tydligt men begränsat svar. Det är fullt möjligt att Trump, just genom att inte på förhand klargöra sina gränser, hade gjort kalkylen farligare för Kreml.

Inte säkert men sannolikt

Det betyder inte att Trump nödvändigtvis hade varit “hårdare” i sak. Hans återkommande ifrågasättande av långvarigt stöd till Ukraina och hans vilja att pressa fram snabba uppgörelser hade också kunnat tolkas i Moskva som tecken på att tiden arbetade till Rysslands fördel. Men om man, som här, ger Trump tolkningsföreträde i gråzonerna, går det att argumentera för att hans personliga maktpolitik och oberäknelighet hade höjt tröskeln för ett beslut om invasion – åtminstone när det gäller tidpunkten.

LÄS ÄVEN: Trump om Grönland: ”Det är vårt territorium”

Det leder till en försiktig men inte orimlig slutsats. Det finns inget som med säkerhet visar att Ukrainakriget hade undvikits med Trump i Vita huset. Putins drivkrafter var djupare än amerikansk partipolitik, och konflikten handlade om Ukrainas långsiktiga orientering, inte bara om USA:s president. Men det går att hävda att Bidens tydliga, konflikträdda, riskundvikande och förutsägbara signalering kan ha sänkt avskräckningen, medan Trumps fortsatta presidentskap kunde ha skapat tillräcklig osäkerhet för att skjuta upp eller avhålla från ett invasionsbeslut.

I den meningen är Trumps påstående inte självklart sant – men inte heller lätt att avfärda. Och i geopolitiken kan just den skillnaden vara avgörande.