➤ DEBATT  Massinvandringsförespråkarnas främsta argument, när hela känsloarsenalen är uttömd och retoriken har gått i stå, är påståendet att det lönar sig ändå i längden. Det är numera Fredrik Reinfeldts mantra när han på sina dyra föreläsningar försvarar sin Sverigefientliga regimpolitik som enligt många givit landet oöverskådliga problem och irreversibla skador. Samma taktik använder Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg när han intervjuas av Jörgen Huitfeldt för nättidskriften Kvartals räkning. När migrationen kommer på tal, viftar herr Lindberg bort dagens enorma problematik med samma typ av standardfloskel, när han säger att “I längden kommer det bli bra”.

Det skulle vara väldigt intressant om någon av dessa “intellektuella giganter” kunde utveckla detta debattdödande argument, men det verkar som att alla är överens om giltigheten i denna svaga och vaga framtidsvision. Det är ungefär som att säga: Vad gör det om etthundra år, då är vi ju ändå döda, så vem bryr sig. Skulle man använda samma diffusa argument inom exempelvis miljöfrågan, torde reaktionerna bli överväldigande kritiska. Tänk bara om en politiker skulle påstå saker som: Utfiskningen av haven lönar sig i längden, att hugga ner regnskogen är också långsiktigt lönsamt, vilket även utsläppen av växthusgaser är. Allt ordnar sig med tiden. En sådan politiker skulle idiotförklaras och bli lynchad på stående fot.

Hur vansinnigt det än kan låta har ändå en sådan fatalist mer på fötterna än vad kanske både Reinfeldt, Lindberg och alla de andra invandringsapologeterna har, emedan den förstnämndes tro på att allt ordnar sig, förhoppningsvis baserar sig på att vetenskap och teknik, som genom tiderna löst så många problem även hittar lösningar på dagens problem, då de flesta av oss inser och är medvetna om att jordens resurser inte är oändliga. Det är helt enkelt inte lönsamt i längden att ödelägga haven och regnskogarna samt att elda med fossila bränslen, därför kommer det att satsas stora pengar på att forska fram alternativa energikällor och en mer hållbar matproduktion.

Tänk på att det bara är kanske sjuttio år sedan vi frigjorde oss från de gissel som plågat och hemsökt människan sen tidernas begynnelse. Ända fram till mitten av nittonhundratalet var vi nästan lika sårbara och utlämnade åt ödets nycker som exempelvis medeltidsmänniskan var. På den tiden hängde hela tiden livet på en skör tråd, då tre “massmördare” konstant hotade att ända våra liv. Svält, sjukdom och krig var “liemannens” tre allierade och alla, rik som fattig, var i princip lika sårbara. När digerdöden drabbade Europa 1348 strök nästan halva befolkningen med och inga mediciner eller böner hjälpte. Pesten var hänsynslös och ingen skonades. Då även de gudfruktiga prästerna drabbades insåg vanligt folk att sjukdomen kanske inte var Guds straff, utan hade andra orsaker.

Dålig luft (miasma), förorenat vatten och smittbärande främlingar var några förklaringar. Djävulen i form av svarta katter var en kontraproduktiv smittoteori, då pesten troligen spreds via råttor som var värddjur för de loppor som innehöll bakterien (Yersinia pestis). Dödandet av katter i tron att de var smittspridare gjorde således att denna naturliga råttdödare inte kunde försvara människorna mot de loppbärande gnagarna vilket därför förvärrade situationen. Även om det kan låta cyniskt så tjänade dock mänskligheten i längden på digerdöden som löste den ekologiska agrarkrisen, genom populationsminskningen och senare också enligt vissa teorier banade vägen för renässansen som ställde tro mot vetande och ifrågasatte kyrkans världsbild.

Utan renässansen ingen upplysningstid och utan den inte den industriella revolutionen som var den stora anledningen att den allmänna levnadsstandarden kunde höjas, genom effektiv produktion och distribution av mat, mediciner och slutligen även fred. Idag är vi, åtminstone i västvärlden, nästan helt befriade från de tre ovannämnda dödliga hoten och skulle någon mot förmodan drabbas av exempelvis en dödlig sjukdom är detta inte ett gudomligt straff utan ren och skär otur, shit happens.

Genom att dessa dödshot successivt avlägsnades, kunde man börja tro på framtiden och även på att investera i densamma. Att kunna skjuta upp behovstillfredsställelse, genom att offra något för stunden, för en utdelning i framtiden är en av kapitalismens grundstenar då ackumulerat kapital ger tillväxt. Dock måste vinstpotentialen ligga inom en överskådlig framtid för att motivera en relativt långsiktig investering. Även fast inkomstskillnaderna ökar i kunskapssamhället och världens förmögenhetsfördelning idag tar sig nästan absurda uttryck, samlar ju inte dessa stenrika kapitalister pengarna på hög, utan tillgångarna används mestadels till investeringar som förhoppningsvis i längden gynnar företagsamma entreprenörer och innovatörer.

Att som de invandringsförespråkande politikerna anamma kapitalismens tillväxtmodell och påstå att inflödet av bidragsberoende, lågutbildade och kulturellt väsensskilda migranter någon gång i framtiden ska visa sig vara en lönsam affär för Sverige är för de flesta en helt obegriplig ide. När ska detta projekt löna sig och för vem?, är givetvis följdfrågor som borde ställas till dessa ansvarslösa och naiva politiker. Om svaret är att det lönar sig för migranterna, som får sin levnadsstandard höjd på svenska skattebetalares bekostnad, så borde politikerna klart uttrycka detta, att man helt enkelt prioriterar invandrare före sitt eget folk.

Att å andra sidan bara importera högutbildade från tredje världen, kanske rent ekonomiskt i längden lönar sig för mottagarlandet, men definitivt inte för de länder som dessa migranter kommer ifrån. De dräneras på den intelligens som skulle behövas för att ta dessa länder ur fattigdomsfällan och på sikt komma ikapp den rika världen. Kan inte politiker och journalister som förespråkar denna typ av arbetskraftsinvandring tala klarspråk och säga som det är: Vi skiter högaktningsfullt och hänsynslöst i utvecklingsländernas problem, låt dom förbli fattiga. Det enda vi är intresserade av, är deras högutbildade intellektuella elit som kan komma till Sverige och jobba och betala våra höga skatter.

Att ärligt redovisa sina motiv för argumentet “det lönar sig i längden” och på så sätt blottlägga sin underliggande agenda, skulle skärpa upp debatten betydligt, jämfört med dagens svävande formuleringar. Motivera och argumentera för, som i det första fallet, varför ett folkutbyte är nödvändigt. En politik som i framtiden, när bidragssystemen kollapsat, kommer att leda till ett slags modernt slavsamhälle med enorma inkomstklyftor och en milsvid segregering i form av grindsamhällen och kåkstäder. Eller med den cyniska “braindrain”-politiken, förklara varför det är rätt och riktigt att hänsynslöst suga ut de fattiga länderna på den mest värdefulla naturtillgången man har, nämligen intelligenta och högutbildade människor. Snälla, tala klarspråk.

Håkan Johansson