EU-kommissionen vill tillåta köp av utsläppskrediter från fattigare länder för att nå sina klimatmål – men erkänner att ingen analys har gjorts av vilka effekter detta kan få. Planen kritiseras hårt för att undergräva EU:s egna klimatinsatser och öppna för fusk.
EU-kommissionen har presenterat ett förslag som innebär att medlemsländerna ska kunna köpa utsläppsminskningar från utvecklingsländer, i form av så kallade internationella koldioxidkrediter. Syftet är att dessa ska räknas in i unionens mål att minska utsläppen med 90 procent till år 2040 jämfört med 1990 års nivåer.
Men enligt ett avslöjande från tidningen Politico saknas helt en konsekvensanalys av förslaget. Kommissionens klimatavdelning, DG CLIMA, bekräftar att inga dokument finns som analyserar vare sig miljömässiga eller ekonomiska effekter av att inkludera dessa krediter i EU:s klimatstrategi.
Intern kritik: Försvagar klimatarbetet
Förslaget har mött hård kritik – både från klimatforskare, miljöorganisationer och EU:s egna vetenskapliga rådgivare. Kritiker menar att planen riskerar att försvaga de inhemska klimatansträngningarna inom unionen och öppna upp för handel med oseriösa eller bluffkrediter, vilket tidigare har lett till problem inom EU:s utsläppshandelssystem.
EU-kommissionen föreslår att användningen av internationella krediter ska begränsas till tre procentenheter av det totala målet. Det motsvarar omkring 144 miljoner ton växthusgaser – lika mycket som Nederländernas totala utsläpp på ett år.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Men enligt beräkningar från organisationen Carbon Market Watch skulle EU, beroende på hur gränsen definieras, kunna komma att köpa så många som 700 miljoner krediter.
Skattebetalarna kan få ta okänd nota
Priset för koldioxidkrediter varierar kraftigt globalt – från under 5 dollar per ton i vissa marknader till cirka 70 euro inom EU:s egna system. Det är fortfarande oklart vad EU:s köp skulle kosta, eller om det blir skattebetalarna eller företagen som får stå för notan.
LÄS MER: EU:s nya klimatmål ifrågasätts – fuskflexibilitet och orealistiska ambitioner
Samtidigt varnar EU:s vetenskapliga råd för att varje euro som spenderas på krediter utanför EU är pengar som inte går till att ställa om den egna ekonomin. Kostnaden för ”tillförlitliga” utsläppsminskningar från andra länder bedöms dessutom som mycket hög.
Planen kom sent – ingen förberedelse
Enligt kommissionens talesperson ska en mer grundlig konsekvensanalys göras i samband med den detaljerade lagstiftningen, som väntas nästa år. Men redan nu konstaterar chefen för klimatavdelningen, Kurt Vandenberghe, att hans team inte var förberedda när idén om krediter plötsligt lades till i våras.
– Vi borde verkligen göra en mycket djupgående konsekvensanalys, sade han i juni och påpekade risken för att upprepa tidigare misstag från EU:s misslyckade koldioxidkreditprogram.
Sammanfattningsvis har EU:s förslag om att nå klimatmålen genom att köpa utsläppsminskningar från andra länder väckt oro – inte minst för att det saknar analys av vad det innebär för miljön, ekonomin och trovärdigheten i EU:s klimatpolitik. Frågorna om kostnad, ansvar och effekt är fortfarande obesvarade.
