LEDARE • Skolverkets nya rapport ger en bristfällig och skygglappsförsedd bild av antisemitismen i svenska skolor. Men SVT Aktuellt lyckas när man i ett inslag uppmärksammar rapporten göra fenomenet ännu mer obegripligt för tittarna. Genom utstuderad avsaknad av klarspråk och ett snedvridet urval av intervjuobjekt bidrog public service snarare till mörkläggning än upplysning.
Statstelevisionen berättar i påannonseringen till sitt inslag att antisemitismen i skolan växer och man erkänner också att det huvudsakligen har med kriget i Gaza att göra, även om man underlåter att klargöra att det är Israels legitima försvarskrig mot massmördarna och terroristerna i Hamas.
Om man varit tydligare där hade också antisemitismen kopplad till kriget framstått som än mer anmärkningsvärd i stället för att som nu relativiseras med inpass från programledaren om att det kan ses som en palestinsk befrielsekamp, att det är skillnad på Israels sionister och judar i allmänhet med mera.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
LÄS ÄVEN: Rapport: Hög förekomst av antisemitism bland muslimer
SVT lyckades med närmast akrobatisk ansträngning undvika att säga varifrån den nu uppblossande antisemitismen kommer och även förmå de inbjudna gästerna att vara lika otydliga. Detta trots lång paneldiskussion och att rapporten från Skolverket som i varje fall säger lite mer var det som föranledde inslaget.
I stället rörde man sig med abstraktioner som ”skämt”, ”högerextremism”, ”bristande kunskap” och ”Israel–Palestina-konflikten”, det sistnämnda som om det skulle röra sig om en konflikt mellan två lika legitima parter. Men man ska kanske inte begära mer från den skattefinansierade public service-aktören som i likhet med annan etablissemangsmedia mer allmänt oftare tagit ställning för terrorgruppen Hamas än för Israels försvarsmakt än tvärtom.
Skolelever tar efter de vuxna
Kanske hade det varit mer angeläget att prata om ur antisemitismen i ”kodifierade” termer – ett uttrycks om användes i SVT-inslaget, breder ut sig inte bara i skolan utan i media och den offentliga debatten, och utifrån det förstå varför skolelever uppfattar det som legitimt att göra likadant.
Men vem är det då som uttrycker antisemitism i samband med det som händer i Mellanöstern? Vilka elever är det som vägrar delta i undervisning om Förintelsen? Vilka grupper riktar hat mot judiska elever med Israel-Hamas-kriget som bakgrund? Det ville SVT inte säga.
SE VIDEO: Turkisk kvinna sprider judehat inifrån Sverige: ”Hitler gjorde inte tillräckligt”
Faktumet att man dessutom valde att endast intervjua, på stan och i studion, pursvenska gymnasieelever från Stockholms innerstad – av programledaren själv beskrivet som en skola utan elever från Mellanöstern – förstärker bilden av ett inslag designat för att undvika den verklighet lärare i utsatta områden länge rapporterat om.
Att intervjua en judisk elev från en förortsskola hade gett helt andra och möjligen mer obekväma svar. Det är ett upplägg som ser ut som en tanke.
Skolverkets rapport – inte bra men bättre än SVT
Skolverkets rapport gör inte allt som vissa debattörer hade önskat – den anger inte etniciteter, länder eller religiösa grupper som förövare – men den är ändå betydligt tydligare än SVT i att beskriva i vilka sammanhang antisemitismen uppstår.
Man slår fast att ”många antisemitiska uttryck kan kopplas till Israel–Palestina-konflikten”. Återigen hade man önskat en annan benämning eftersom det handlar om ett försvarskrig mot terrorister. Samma sak när man i rapporten inskränker sig till att sätta datum för fenomenet till efter 7 oktober 2023 utan att tydliggöra vilken fruktansvärd massaker på unga civila judar som då iscensattes av Hamas. Man talar om händelsen som en ”triggerfaktor” för antisemitiska handlingar. Men man problematiserar inte bakvändheten i detta, varför massakern inte tvärtom utlöste ett massivt stöd för Israel och en avsky för Hamas som ju styr palestinska Gaza.
LÄS ÄVEN: Hamas massaker hyllades av palestinarörelsen
Man skriver i stället i rapporten att elever med judisk identitet ”hålls ansvariga för staten Israels agerande”, en formulering som underförstått skuldbelägger israeliska judar och att man för att vara en bra jude som inte förtjänar att hatas bör ta avstånd från detta ”Israels agerande”. Man påtalar dock att förment propalestinska uttryck har en antijudisk dimension men hävdar att det bara är i vissa sammanhang medan det i verkligheten är mer regel än undantag vid de manifestationer som de senaste åren lockat tusentals migranter ut på gatorna varje vecka.
Delar implicit in judarna i bra och dåliga
Skolverket fortsätter att legitimera viss typ av antisemitism genom att tala om sammanblandning av judar och Israel som ett återkommande problem. I rapporten ger exempel, bland annat från invandrartäta Malmö, där elever uttryckt att ”judarna mördade min faster”. Underförstått kan det tolkas som att det varit i sin ordning om eleven i stället sagt att ”de israeliska judarna mördade min faster” eller att ”sionisterna mördade min faster”.
Men oavsett vilket så inses att det inte är pursvenska högerextremister som uttrycker sig så, av det enkla skälet att de inte har några fastrar på Gazaremsan. Det är invandrarelever det handlar om från miljöer där Israelhat och antisemitism mot alla judar länge varit normaliserat och någon sådan distinktion som Skolverket far efter inte existerar.
LÄS ÄVEN: Skolchef som spred judehat sägs upp – får en halv miljon
Rapporten slår fast att judehat förekommer i flera olika miljöer, att det finns antisemitiska yttringar i både högerextrema och propalestinska miljöer. Men det är bara i den senare som konflikten i Mellanöstern fungerar som ”trigger”, medan högerextremisternas uttryck tenderar att vara mer ideologiskt och på samma kontinuerligt låga nivå som tidigare.
Möjligen kan man också i den miljön känna luft under vingarna när antisemitismen når nya höjder bland invandrare, den politiska vänstern och till och med i msm-media. Men frågar man de skyldiga medierna själva så skyller de vilseledande i stället högerextremismen påstådda ökade synlighet på att vi har en SD-stödd regering som till och med riksdagspolitiker inte håller sig för goda för att benämna som ”blåbrun”.
Kunskapsbrist och antisemitism i lärarkåren
Rapporten identifierar kunskapsbrist som hinder för att upptäcka antisemitism. Detta upprepade SVT som vore det huvudpoängen. Men rapporten förklarar också varför kunskapen saknas: antisemitism uttrycks på nya sätt, i kodspråk, i memes, i konspirationsteorier – ofta influerat av internationella politiska miljöer och sociala medier.
Den kunskapsbristen återfinns främst hos lärare som saknar svensk kulturell och historisk referensram, eller som av politiska skäl inte vill markera mot antijudiska uttryck från elever de känner sympati för. SVT antydde inte ens möjligheten att lärare med utländsk bakgrund eller vänsterradikala sympatier som har kunskap ändå kan vara obenägna att agera när antisemitiska uttryck som kommer från pro-palestinska elever eftersom man tycker likadant, men av samma skäl är snabba att slå på trumman när det är handlar om högerextrema svenska elever.
LÄS ÄVEN: Rapport: ”Svenska vänsterns antisemitism sticker ut”
Medan högerextremism ständigt upprepas som en antisemitisk miljö, undgår vänsterextremismen regelmässigt motsvarande kritik. Detta trots att det är personer i den miljön som nu går armkrok på gatorna med de invandrade judehatarna och kriget i Gaza som förevändning. Skolverket kan inte heller skylla underlåtelseförsyndelsera på att man skulle vara tagna på sängen av ett nytt fenomen. Vänstersympatierna med våldsbejakande palestinska grupper har funnit sedan 1970-talet och lärarkåren – som Skolverket har lika stort tillsynsansvar över som eleverna – rekryteras sedan 50 år tillbaka företrädesvis från gruppen vänsterpolitiska akademiker. I rapporten omnämns vänsterpolitisk antisemitism endast i förbigående och aldrig kopplad till lärarkåren
Ökad rädsla bland judiska elever
Rapporten berättar hur judiska elever idag ännu mer än innan 7 oktober 2023 undviker att visa symboler, byter skola, väljer bort gymnasieprogram och gömmer sin identitet på grund av risken att utsättas för antisemitism. Det är en av rapportens mer alarmerande slutsatser. Utvecklingen fortsätter att gå åt fel håll, och en del av förklaringen är att ögonen i hög grad är riktade åt fel håll.
Med avstamp i exemplet med eleven från Malmö hade man kunnat berätta mer om det sedan länge välbekanta och internationellt uppmärksammade judehat som drabbat stadens judiska grupp på en bärvåg av utomvästlig invandring. I SVT:s inslag hade det kunnat bli ett huvudtema. I stället gömdes det undan i allmänt fluff om ”otrygghet”.
Sverige duckar – mer med vilje än av okunskap
Det är viktigt att undvika kollektiv skuldbeläggning av grupper där sådan inte har stöd i verkligheten. Men det är lika viktigt att våga beskriva verkligheten, även om det innebär att en grupp mer eller mindre i sin helhet hyser problematiska värderingar, i det här fallet antisemitiska sådana. Ibland är det kallas fördomar i själva verket fakta.
LÄS ÄVEN: Göran Persson erkänner antisemitism i SSU – ”har fått in stark influens från Mellanöstern”
Det kräver visst mot i det ängsliga klimat med trång åsiktskorridor som etablerats i Sverige men de som sett till att vi fått in stora grupper i landet från länder där judehatet kommer med modersmjölken har en skyldighet att ta ansvar för det. Att fortsätta hymla eller ensidigt peka finger högerut är att svika judiska elever och vuxna och sabotera samhällets möjlighet att komma till rätta med antisemitismen.
Skolverket och SVT en del av problemet
SVT:s uppdrag är att informera, inte avpolitisera eller vilseleda. När antisemitismen i svenska skolor växer kan man inte välja bort relevanta elevgrupper för att det känns obekvämt att peka ut dem, ersätta klarspråk med fikonspråk och lämna tittarna med ett stort frågetecken kring vad ett inslag de just sett egentligen handlade om.
Skolverkets rapport visar att antisemitism i skolan är ett komplext fenomen, men inte så mystiskt som SVT gjorde det till häromdagen. Men i båda fallen saknas det verkliga helikopterperspektivet om ett etablissemang som indirekt tagit ställning för Hamas i stället för Israel och därmed legitimerat och eldat på antisemitismen de senaste två åren. Det är den mest allvarliga dimensionen men framkommer inte alls i rapporten och än mindre i SVT:s bevakning – som tvärtom är en del av problemet.
