Under flera år har svenska lantbrukare vittnat om hot, intrång och trakasserier från djurrättsaktivister. Men utvecklingen har tagit ett nytt steg. I dag handlar det inte bara om direkta angrepp – utan om en växande tystnad. Allt fler väljer att inte prata med journalister, inte öppna sina gårdar och inte delta i det offentliga samtalet. Enligt branschröster riskerar detta att få konsekvenser långt utanför enskilda gårdar – för hela den demokratiska debatten om svensk livsmedelsproduktion.
I en aktuell rapportering i ATL beskrivs hur lantbrukare i dag i ökande grad avstår från att medverka i media. Skälen som anges är rädsla för att bli uthängda, utsatta för smygfilmning eller få sina verksamheter riktade av aktivister.
ATL står för Agrar Tidskrift för Lantbruket men kallas idag Lantbrukets affärstidning och är en svensk branschtidning med fokus på lantbruk, skogsbruk och landsbygdsfrågor, inklusive politik och ekonomi kopplad till dessa områden.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Nu handlar det inte längre bara om enstaka incidenter. Enligt vittnesmålen har en försiktighet vuxit fram – där beslutet att avstå från att prata blivit en del av vardagen.
LÄS ÄVEN: Torvbrytare slår tillbaka mot klimatextremistiska sabotörer
För många lantbrukare handlar det om en avvägning – att synas kan innebära risker som upplevs som svåra att överblicka eller kontrollera. Så här skrev ATL i veckan:
”Vi på ATL möter dagligen lantbrukare som vill göra rätt, som vill visa sin verklighet och låta andra lära av deras utmaningar och framgångar. Men ibland är det någon som tvekar, inte för vår publicering utan för att citat ska tas ur sitt sammanhang av andra aktörer och delas på plattformar som inte bryr sig om vem eller hur en publicering skadar. Det är en mänsklig reaktion. Samtidigt är det just era berättelser som behövs. För när aktivister smygfilmar djurhållning eller när information lösrycks ur sitt sammanhang skapas en bild som ingen enskild gård kan bära ansvar för.”
Ett mönster som funnits länge
I en artikel från 2018 rapporterade tidningen Land om hur svenska lantbrukare utsattes för hot, trakasserier och intrång kopplade till djurrättsaktivism.
Att lantbrukare avstår från att prata med journalister kan vid första anblick framstå som en begränsad branschfråga. Men konsekvenserna sträcker sig längre än så.
Det handlade bland annat om obehöriga som tog sig in på gårdar, dokumenterade verksamheten utan tillstånd och i vissa fall riktade påtryckningar även mot lantbrukarnas familjer.
LÄS ÄVEN: Daniel på Jägarförbundet lever under dödshot från djurrättsterrorister
Situationen beskrevs som psykiskt påfrestande, där gränsen mellan arbetsliv och privatliv suddades ut. Samtidigt framkom att många lantbrukare valde att inte berätta öppet om vad de utsattes för. En tystnadskultur växte fram, där rädslan för ytterligare exponering eller repressalier gjorde att drabbade drog sig för att kontakta medier eller myndigheter.
Artikeln pekade på hur det redan då riskerade att normalisera problemen och göra dem svårare att synliggöra i det offentliga samtalet.
Det som nu framträder är dock ett tydligt skifte. Då handlade det om hoten i sig. Nu handlar det om konsekvenserna – och den mest påtagliga konsekvensen tycks vara att allt fler väljer att inte delta i offentligheten alls.
LÄS ÄVEN: Djurrättsaktivister härjar åter i södra Sverige
Att lantbrukare avstår från att prata med journalister kan vid första anblick framstå som en begränsad branschfråga. Men konsekvenserna sträcker sig längre än så.
Journalistik bygger på tillgång till källor och perspektiv. När en hel yrkesgrupp i ökande grad drar sig undan blir bilden av verkligheten ofullständig.
Det riskerar i sin tur att påverka hur frågor om djurhållning, livsmedelsproduktion och landsbygd diskuteras politiskt.
Om de som faktiskt arbetar i verksamheterna inte deltar i samtalet, lämnas utrymme för andra aktörer att definiera problem, verklighetsbilder och lösningar. Det som försvinner är inte bara enskilda röster – utan erfarenheter, kunskap och vardagsnära perspektiv.
Vi ser också detta genom rapporteringen att aktivister utger sig för att vara journalister, vilket även LRF har varnat för.
LÄS ÄVEN: Larmet: Snart ingen mjölkproduktion kvar i norra Sverige
Tystnaden sprider sig uppåt
När Samnytt söker branschorganisationen LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, för att få en bild av hur man ser på utvecklingen, väljer organisationen att avböja att svara på frågor. Det är i sig anmärkningsvärt.
LRF är en central aktör i svensk lantbruksdebatt och har i uppdrag att företräda medlemmarnas intressen och bidra till det offentliga samtalet. Att organisationen i detta läge avstår från att kommentera en fråga som rör både säkerhet, öppenhet och demokrati förstärker bilden av en sektor där försiktigheten blivit norm.
LÄS ÄVEN: Lantbrukarna: Brist på nötkött kan lösas med rätt politik
Tystnaden är därmed inte längre begränsad till enskilda lantbrukare. Den tycks även ha börjat etablera sig högre upp i strukturerna. Så här lät det från LRF och pressansvarig Helena Björklund när Samnytt ställde frågor kring det som idag drabbar bönder:
”Vi uppskattar att du uppmärksammar situationen för lantbrukare. Vår samlade bild i dag är att läget generellt har förbättrats jämfört med 2018, även om det fortsatt är en viktig fråga. Med det sagt har vi tyvärr inte möjlighet att ställa upp på en intervju i detta sammanhang.”
Aktivisternas metoder handlar ofta om att ta sig in på gårdar, filma och fotografera utan tillstånd och sprida materialet offentligt, ibland tillsammans med uthängningar av enskilda lantbrukare. Och det har gett effekt.
I lantbrukets fall handlar det enligt vittnesmål i stället om intrång, dokumentation och exponering av enskilda verksamheter. Effekten som beskrivs är att vissa avstår från att medverka i medier eller uttala sig offentligt – av oro för personlig säkerhet och omsorg över djurhållningen och verksamhetens överlevnad.
Syftet är att sätta press – inte bara att väcka opinion, utan att få människor att sluta med sin verksamhet eller dra sig undan från offentligheten. Effekten blir att många väljer tystnad framför risken att bli nästa måltavla. Samnytt har sökt flera mjölkbönder och djuruppfödare men utan att få svar.
En förändrad offentlighet
Svensk livsmedelsproduktion befinner sig i ett läge där flera frågor är politiskt aktuella – inte bara självförsörjningsgrad, beredskap och djurvälfärd, utan också konkurrenskraft och långsiktiga villkor för verksamheten.
Samtidigt tyder utvecklingen på att de människor som befinner sig mitt i dessa frågor i allt större utsträckning väljer att stå utanför den offentliga diskussionen.
Det förändrar förutsättningarna för debatten. Inte genom vad som sägs – utan genom vad som inte längre sägs.
Även inom andra områden har aktivism under senare år tagit sig uttryck i form av blockader av trafikleder, aktioner riktade mot konstverk och andra typer av uppmärksammade störningar. Något Samnytt har rapporterat om återkommande.
LÄS ÄVEN: Domaren: Därför får du vandalisera Monet-tavlan på Nationalmuseum
Metoderna har i flera fall varit inriktade på att skapa genomslag genom direkt påverkan på omgivningen.
LÄS ÄVEN: EU-kommissionen erkänner: Ger skattemiljoner till vänsterextrema aktivistorganisationer
I lantbrukets fall handlar det enligt vittnesmål i stället om intrång, dokumentation och exponering av enskilda verksamheter. Effekten som beskrivs är att vissa avstår från att medverka i medier eller uttala sig offentligt – av oro för personlig säkerhet och omsorg över djurhållningen och verksamhetens överlevnad.
Vad det på sikt innebär för den offentliga diskussionen återstår att se. Men bilden som framträder är att färre röster från verksamheterna själva deltar i samtalet.
