LEDARE • Det har blivit ett mönster. Northvolt, Hybrit, vindkraftsbolag – listan kan göras lång. Företag som säger sig stå i spetsen för den ”gröna omställningen” men som i själva verket bygger hela sin affärsmodell på en enda sak: bidrag från skattebetalarna.

Northvolts kollaps visar detta i blixtbelysning. Ett företag som från dag ett var beroende av politiska beslut, subventioner och lån från staten. När korthuset rasar kliver nästa aktör in – amerikanska Lyten – och vad är deras plan? Inte att visa att man har en lönsam produkt. Inte att visa att man kan stå på egna ben. Nej, deras första drag är att förklara att man hoppas på mer stöd från EU och svenska staten. Bidrag som affärsidé.

Lyten talar gärna om sina miljardärer och miljonärer till investerare. Men dessa pengar tycks aldrig riktigt hamna i Sverige. De verkliga kassaflödena ska komma från oss – via statskassan. Och eftersom företaget vägrar berätta vilka som egentligen äger det, återstår frågan: är det verkligen svenska skattebetalare som ska ta risken för ett hemligt, amerikanskt riskkapitalbolag?

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Vi styrs av naiva, lättlurade och grupptryckskänsliga småbarn”

Miljardförlust = positivt

Parallellt med Lytens planer på att mjölka svenska och europeiska skattebetalare, dyker nästa gröna drömprojekt upp med utsträckt hand. Industribolaget Stegra, Harald Mix senaste stålutmanare, har lämnat in nya ansökningar om miljardstöd till Energimyndigheten. De pengar man redan fått har inte räckt – och istället för att visa på bärkraftig produktion söker man ännu djupare i statens fickor.

Ett färskt bokslut visar att Stegra gått back med drygt två miljarder kronor. För de flesta företag vore det ett rött varningsflagg, ett tecken på att något är fundamentalt fel. Men inte i den gröna bidragskapitalismen. Där beskrivs miljardförluster istället som ett sundhetstecken. Vd Henrik Henriksson uttryckte det med närmast komisk logik: ”Om vi hade haft 3 miljarder i förluster hade det varit en positiv signal.” Det är svårt att hitta en mer talande illustration av hur skevt systemet blivit.

Vi står alltså med en grön industri där röda siffror är bevis på framgång, där miljardförluster är ”positiva signaler” och där affärsmodellen inte är att sälja produkter – utan att ansöka om stöd. Det är en parallell verklighet som bara kan existera eftersom politiker låter sig luras och gladeligen skickar räkningen vidare till skattebetalarna.

Blivit ett system

Problemet är att det inte handlar om en enstaka felsatsning. Det har blivit ett system. Politiken har skapat en marknad där företag inte konkurrerar med innovation, pris eller kvalitet – utan i hur skickliga de är på att skriva ansökningar om stöd och tala grönt floskelspråk. Det är en kapitalism där entreprenören inte pitchar sin idé för kunder, utan för politiker och byråkrater.

Och politikerna går villigt med. Ebba Busch lät sig artigt tackas på pressträffen i Skellefteå, som om det vore hennes egna pengar hon delat ut, inte våra. Hon är långt ifrån ensam – alla partier utom SD har ställt upp på den här charaden. De köper sig gröna rubriker för skattepengar, medan verkliga industrijobb och verklig tillväxt uteblir.

Det är värt att påminna om: riktiga företag byggs av entreprenörer som tar risker med sina egna pengar och sina egna idéer. När företaget lyckas skapas jobb och tillväxt. När det misslyckas förlorar ägarna sina pengar. Så fungerar kapitalismen. Men den gröna bidragskapitalismen har vänt allt upp och ner: där bär skattebetalarna alltid risken, medan eventuella vinster hamnar någon annanstans.

Frågan är därför enkel: hur många miljarder till tänker svenska politiker kasta i detta gröna slukhål innan någon sätter stopp?

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Äntligen kritisk granskning av ’klimatkapitalister’”