Otaliga gånger har jag varnat för den demografiska bomben. Gammelmedia hatade mig för det under min tid i riksdagen. Här på Samnytt är det troligen det jag skrivit flest ledartexter om. Det är min huvudsakliga kritik mot Tidös regeringstid. Och nu ser en vänsterextrem forskare ut att bekräfta det jag varnat för: hur icke-svenskar i förorterna mobiliserar. När passeras gränsen där svenskar inte kan avgöra sin egen framtid längre?
Jag önskar att frågan var retorisk. Demografi är makt. Ekonomiska felbeslut kan rättas, skatter sänkas och lagar skrivas om. Men förändras befolkningen förändras också den politiska makten – och det är betydligt svårare att göra ogjort.
Det var poängen när jag redan 2022 skrev ”Det är demografin, dumbom!”. Etnifiering av politiken, gruppmobilisering och klanröstning är en närmast naturlig följd när ett tidigare relativt homogent samhälle på kort tid görs mångkulturellt. Fyra år senare är frågan inte om väljarkåren påverkas, utan hur långt processen har gått.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Det ”mullrar” i förorterna
Vänsterforskaren och före detta Afa-aktivisten Tobias Hübinette verkar närmast upprymd. Han skriver att det ”mullrar” i miljonprogramsområdena och talar om en möjlig ”historisk massmobilisering” bland invånare med utomeuropeisk bakgrund för att rösta bort SD och Kristerssons regering.
Hübinette menar att det lägre valdeltagandet bland personer med utomeuropeisk bakgrund bidrog till Tidöpartiernas seger 2022 och skriver att om bara majoritetssvenskar, tillsammans med väljare med nordisk och europeisk bakgrund, hade rösträtt i årets val så talar en del för att Tidö återigen skulle vinna.
Det är inte jag som gör den analysen. Det är Tobias Hübinette. Och det är precis den mekanism jag varnat för.
Rådata visar rekordökning
Kvartals Pelle Zackrisson har jämfört Valmyndighetens rådata från de första sex förtidsröstningsdagarna med motsvarande period 2022. I 19 utsatta områden där samma vallokal används ökade antalet förtidsröster från 6 929 till 13 860 – en fördubbling. I hela landet var ökningen 44 procent. I Tensta och Hjällbo tredubblades antalet och vid Fittja medborgarkontor var det nästan fyra gånger så högt som 2022.
Tar man samtliga 65 utsatta områden blir ökningen 105 procent, om än med större osäkerhet. På kommunnivå syns samma mönster: ju större andel invånare med utländsk bakgrund, desto större ökning av förtidsröstandet.
Vii har alltså en kraftigt förändrad väljarkår, starkare vänsterstöd bland utrikes födda, kraftig mobilisering i områden med stor utomeuropeisk befolkning och en vänsterforskare som själv beskriver det som en mobilisering för att kasta ut Tidö.
LÄS ÄVEN: S och V får över 80 procent bland muslimska väljare
Hur många varningar behöver man?
Det är också oerhört fräckt. Vilken mentalitet har en invandrare som man kommer hit och sen anser sig ha rätten att försöka stoppa svenskarna från att göra förändring? Från att bevara sitt land?
Det finns ingen moralisk rätt för nyanlända, deras barn eller deras klaner att avgöra Sveriges riktning. De har inte byggt landet. De har inte burit dess historiska bördor. De har inte skapat den tillit, den rättsstat och det välstånd som gjorde Sverige attraktivt nog att invandra till. Ändå har de fått den juridiska rätten. Först genom lokal rösträtt för icke-medborgare. Sedan genom den industriella utdelningen av svenska pass.
Det är en enorm fräckhet. Ödmjukhet vore på plats. Istället är det en ockupationsmentalitet vi får.
Ni gav dem makten
Min ilska riktas framför allt mot svensk borgerlighet. Den enskilde väljaren använder den makt systemet gett honom. Frågan är varför svenska politiker gav bort den så lättvindigt – och varför M, KD och L fortsatte efter valet 2022.
Redan några veckor efter Tidösegern skrev jag att nya medborgarskap borde stoppas genom ett moratorium tills nya regler fanns. Senare berättade Jimmie Åkesson att SD faktiskt hade krävt just detta i Tidöförhandlingarna, men inte fått stöd från något regeringsparti.
Enligt min tidigare genomgång beviljades i runda slängar 217 000 svenska medborgarskap mellan oktober 2022 och slutet av juli 2026. Något moratorium blev det inte. De skärpta reglerna började gälla först den 6 juni i år.
Av dessa uppskattade jag omkring 162 000 som röstberättigade i årets val. Utifrån SCB:s partisympatier och valdeltagandet 2022 illustrerade jag hur denna enda grupp teoretiskt kan ge vänstersidan ett röstövertag i ungefär samma storleksordning som hela Tidös segermarginal 2022.
LÄS MER: Ekeroth: 217 000 nya medborgare – borgerlighetens historiska självmål?
Borgerliga politiker vann regeringsmakten på löftet att bryta med den gamla migrationspolitiken. Därefter fortsatte de att ge hundratusentals människor den yttersta politiska rättigheten: möjligheten att vara med och bestämma vem som ska styra Sverige.
Nu kan samma väljarkår bidra till att rösta bort dem därför att regeringen försökt begränsa just den migrationspolitik som förde dem hit. Hübinette kallar det en ”karma- och bumerangeffekt”. Jag kallar det totalt och komplett vansinne.
Det är inget argument för att stanna hemma. Tidö måste vinna. Men kritiken om att det kom för sent kvarstår.
När blir förändringen självlåsande?
Hur länge kan ett folk föra en politik som förändrar väljarkåren innan politiken blir självlåsande?
Miljontals människor flyttar in. Hundratusentals naturaliseras. Deras barn blir väljare. Samtidigt visar val efter val stora skillnader i partisympatier mellan befolkningsgrupper. Vid vilken punkt kan den ursprungliga majoritetsbefolkningen inte längre rösta fram en regering som gör tidigare beslut ogjorda?
Det är frågan Sverige borde ha diskuterat för 20 år sedan. I stället kallades den som tog upp demografin rasist eller konspirationsteoretiker. Under tiden fortsatte klockan ticka.
Jag visade i december att omkring 600 000 utländska medborgare hade rösträtt i kommun- och regionvalen och att andelen icke-medborgare var större än avståndet till 50-procentsgränsen för Tidöpartierna i 143 kommuner. Det betyder inte att samtliga röstar vänster eller avgör kommunerna, men visar storleksordningen på den politiska makt som delats ut utan krav på svenskt medborgarskap.
LÄS MER: Ekeroth: Dra in rösträtten innan det är för sent
Sedan kommer medborgarskapen, andra generationen och tredje. Då hjälper det föga att tio år senare inse att man borde ha tänkt efter före.
Medborgarskap är politisk makt
Det är därför jag varit närmast besatt av medborgarskapsfrågan. När staten naturaliserar en vuxen människa ger staten denne en permanent andel av den svenska statsmakten: en röst, möjlighet att påverka riksdagen, bidra till att ändra grundlagen och avgöra vilka migrationslagar som ska gälla i framtiden.
När hundratusentals sådana beslut fattas på några år är de inte administrativa småsaker utan demografiska och politiska beslut av historiska proportioner.
Jag har därför argumenterat för att svenskt medborgarskap åter måste bli ett privilegium, förknippat med långvarig tillhörighet, lojalitet och mycket höga krav, och att möjligheterna att återkalla medborgarskap måste bli större. Tidö har till slut tagit steg åt rätt håll. Men demografin väntade inte medan departementen utredde.
Det verkligt provocerande är inte att människor i förorterna röstar. De använder makten politikerna gett dem. Skandalen är att svenska makthavare behandlat den politiska makten över Sverige som en obegränsad naturresurs: kom hit, bo här några år, få ett pass och var sedan med och bestäm över invandringspolitiken, kulturen, skattepengarna och vilka som ska styra landet.
När någon frågade vad det på sikt skulle innebära för svenskarnas självbestämmande skrattade etablissemanget. Nu ser vi vart utvecklingen kan leda.
Tidö fick en historisk möjlighet
Tidöregeringen fick en historisk chans. Valet 2022 gav ett tydligt mandat att byta riktning. SD hade flyttat samhällsdebatten. Det fanns en möjlighet att kraftigt minska invandringen, omedelbart stoppa den slentrianmässiga naturaliseringen och ta bort rösträtten för icke-medborgare i kommun- och regionval.
Mycket gjordes och mycket har blivit bättre. SD har uppenbart fått kämpa mot M, KD och L för flera förändringar. Men det viktigaste missades – och de förlorade åren går inte att få tillbaka.
I min ledare ”SD – den demografiska klockan tickar!” skrev jag redan våren 2023 att det inte räckte att hänvisa till processer och framtida utredningar. För varje månad förändrades förutsättningarna för nästa val.
Nu är nästa val här. Och plötsligt ”mullrar” det i de områden där vänstern har sin kanske största outnyttjade väljarreserv.
En gräns som aldrig får passeras
Det finns en större fråga än om Kristersson sitter kvar efter den 13 september. Demokrati bygger inte bara på att röster räknas korrekt utan på legitimitet – på att medborgarna faktiskt kan avsätta makthavare, ändra politisk riktning och korrigera tidigare misstag.
Men vad händer om politiker först genomför en historisk demografisk förändring och sedan säger att den enda legitima vägen att göra något åt saken är genom val, samtidigt som samma förändring successivt gör det svårare att vinna dessa val?
Då uppstår ett demokratiskt moment 22.
Ingen vet exakt var gränsen går. Men just därför borde varje ansvarig politiker agera långt innan vi når den.
För den dag en betydande del av svenska folket drar slutsatsen att den demokratiska processen inte längre ger dem någon realistisk möjlighet att bestämma riktningen för landet har vi fått något betydligt allvarligare än ännu en mandatperiod med Socialdemokraterna: en legitimitetskris för själva demokratin.
Och vad återstår då för svensken att göra?
Kanske en sista chans?
Just idag läser vi en opinionsundersökning som visar att Socialdemokraterna imploderar och avståndet mellan blocken minskar till 2,6 procent. Den undersökningen uppvisar samma trend som liknande undersökningar gjort senaste veckorna: Tidö-partierna kommer ikapp vänsterblocket. Det är match igen alltså, som jag skrev nyligen.
Kanske är detta svenskarnas sista chans att avgöra sin egen framtid. Kanske räcker det just detta val, just denna gång, om svenskarna, även de som av någon anledning tvekar på Tidö eller till och med röstar på sossarna, tar sig i kragen och lägger sin röst på Tidö. Då kanske vi med andan i halsen kan rädda vår bestämmanderätt över vårt eget land.
Kanske.
Men det kräver att svenskarna mobiliserar på samma sätt som MENA-invandrarna i förorterna gör. Här och nu. Utan tvekan. Alla soffliggare, alla tveksamma, alla missnöjda och även alla som lutar vänster men ändå har någon form av självbevarelsedrift.
Gå ut nu och visa att svenskarna har kampviljan, självbevarelsedriften. Visa att vi svenskar, oavsett om några av er kanske röstar vänster idag, även i grunden har en lojalitet mot det egna, mot det svenska. Och visa att vi inte tillåter massinvandrare från Afrika och Mellanöstern att ta över vårt land den ”demokratiska vägen”.
För helvete. Upp till kamp nu.
