EU:s vattendirektiv driver på en nedläggningsvåg av svenska vattenkraftverk. Kritiker menar att svenska myndigheter går längre än vad Bryssel kräver – och att följden kan bli ett produktionsbortfall i storleksordningen ett större kärnkraftverk.

Sveriges roll som Europas största vattenkraftsproducent har länge setts som en trygg grund för elsystemet. Men i takt med att omprövningarna enligt EU:s vattendirektiv rullar vidare växer oron för att det fundamentet håller på att monteras ned.

LÄS ÄVEN: EU vill klassa svensk vattenkraft som icke hållbar

Hittills har omkring hälften av de anläggningar som fått sina domar valt att lägga ned i stället för att bygga om. Branschföreträdare talar om en utveckling som saknar motstycke i andra länder.

– Det är den svenska överimplementeringen som är problemet … det är bara Sverige som driver det här till utrivning, säger Gustaf Hellström, ordförande för Svensk Vattenkraftförening, till Realtid.

Gustaf Hellström. Bild; Företagsportalen.

Processen omfattar runt 2 000 kraftverk och väntas sträcka sig över två decennier. Men det tidiga utfallet får många att höja på ögonbrynen.

“Tillbaka till före medeltiden”

Kärnan i konflikten handlar om hur kravet på god ekologisk status tolkas. Enligt branschen har svenska myndigheter lagt ribban betydligt högre än nödvändigt.

– Myndigheterna kräver att vattendragen i princip ska återställas … tillbaka till före medeltiden, säger Hellström.

Han betonar att föreningen inte motsätter sig miljöåtgärder, men menar att direktivet uttryckligen kräver avvägningar men att miljönyttan måste vägas mot andra samhällsnyttor och att Sverige i det här fallet går fel väg.

LÄS ÄVEN: Vattenkraften hotas av MP-plan – anses inte miljövänlig

Som jämförelse pekar han på Norge – som inte på samma sätt behöver följa direktiv från Bryssel men ändå tillämpar samma regelverk men tolkar det som att man kan gå i motsatt riktning. Där bygger man medan Sverige river.

Oro även för de stora älvarna

Det är inte längre bara de minsta verken som är i fara. I Klarälven varnar lokalpolitiker för att långtgående krav i EU:s Natura 2000-planer om biologisk mångfald kan göra det omöjligt att fortsätta driften vid flera anläggningar.

Kraftbolaget Fortum har signalerat att villkoren riskerar att slå direkt mot det stora verket i Höljes. Sammantaget kan tappet i älven bli över 0,7 TWh per år – nära hälften av det bortfall som regeringen angett som riktmärke för hela den nationella omprövningen.

Politikerna skriver att om liknande krav dyker upp på andra håll kan det bli den dödsstöt man velat undvika. Men samtidigt får man alltså kritik för att övertolka direktivet.

Planerbar kraft som försvinner

Insatserna är höga. Den småskaliga vattenkraften producerar sammantaget energi i nivå med ett större kärnkraftverk, och mycket av den finns där behoven är som störst – i södra Sverige.

Dessutom handlar det inte bara om kilowattimmar utan om systemnytta. Vattenkraften kan snabbt öka eller minska produktionen och balansera när den nyckfulla vinden sviker.

– De som säger att det bara är att bygga ett vindkraftverk har inte tänkt på skillnaden mellan planerbar el och väderberoende el … när det är kallt så är vinden noll och intet”, framhåller Hellström till Realtid.

Notan växer – tidsplanen spricker

När reformen klubbades avsattes tio miljarder kronor i en fond som skulle täcka merparten av ägarnas kostnader. Nu talar branschen om helt andra belopp.

Enligt Hellström kan de direkta åtgärderna landa på 30–50 miljarder, och räknas administration och rättsprocesser in kan totalsumman överstiga 100 miljarder.

LÄS ÄVEN: Här gör energiministern pinsam miss om fransk vattenkraft

Samtidigt går arbetet långsamt. Med ett fyrtiotal avgjorda mål på flera år och tusentals kvar blir 20-årsplanen svår att ta på allvar.

Hellström menar att man skjuter projektet i sank med orimliga krav och att pengarna för omställning går åt till domstolsprocesser.

Oron växer för hur mycket av den planerbara kraften Sverige råd att förlora innan elsystemet börjar knaka på allvar. EU:s Natur 2000-direktiv har också fått kritik för konsekvenser för skogsnäringen i Sverige.