Fler kvinnliga polischefer tar plats – professor berättar hur rättsväsendet förändras

Under de senaste decennierna har kvinnor intagit en allt mer dominerande roll inom svensk offentlig sektor. Statistik från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, visar att kvinnliga chefer inom kommuner och regioner är knappt 75 procent och det totala antalet kvinnliga medarbetare närmare 80 procent. Och det ser ut som att den kvinnliga dominansen kommer att öka, även inom polisen och säkerhetsmyndigheterna.

I vissa myndigheter är så många som åtta av tio anställda kvinnor. Denna utveckling återspeglas inte bara i anställningssiffror utan också i ledande positioner – där kvinnor nu dominerar på många nyckelposter. Inom utbildningssektorn varierar andelen kvinnliga rektorer beroende på skolnivå. I grundskolan är 70 procent av rektorerna kvinnor, medan andelen i gymnasieskolan är 54 procent.

Vi ser också en utveckling där allt fler kvinnor anställs som poliser och allt fler kvinnliga chefer tillträder inom de områden som omfattar rättsväsendet och den inre och yttre säkerheten.

Polisutbildningen bakades 2015 in i Södertörns högskolemiljö, en skola känd för sin normkritiska och progressiva position i frågor om feminism och så kallat värdegrundsarbete. Beslutet beskrevs som ett steg att integrera polisutbildningen i en akademisk miljö med närhet till forskning och andra vetenskapliga discipliner.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: “Jag varnade för polisutbildningen”

Nätverket “Hilda”, som startades av den tidigare generalsekreteraren för Sveriges advokatsamfund Anne Ramberg, idag styrelseordförande i vänsterextrema Stiftelsen Expo, har sedan starten haft som målsättning att “lyfta fram” fler kvinnliga domare och jurister.

Missa inte vårt PLUS-innehåll!

Interpol: Endast 2 av 24 som Sverige efterlyst är svenskar

LÄS ÄVEN: Här är medlemmarna i Expo-knutna maktnätverket Hilda

Nätverket Hilda har fått kritik, bland annat av Riksrevisionen, för att använda ljusskygga metoder vid rekrytering av domare.

I dokumentärserien Det svenska styckmordet från hösten 2024, skapad av Dan Josefsson och Johannes Hallbom, framkom att rättsprocessen mot de utpekade läkarna i stor utsträckning drevs fram av inflytelserika kvinnliga röster inom medier och akademi. Fallet utvecklades till en könspolitisk fråga, där kravet på fällande domar speglade en växande radikalfeministisk agenda.

Vid tiden för mordet på Catrine da Costa hade dessa rörelser stärkt sitt inflytande i samhället, och misstänkliggörandet av män samt föreställningar om utbredd incest präglade både populärkultur och den offentliga debatten. Även tidigare uppmärksammade justitiemord, exempelvis Fallet Ulf, har fått kritik och haft liknande ingredienser.

Med införandet av den så kallade samtyckeslagen 2018 förändrades svensk rättspraxis på ett sätt som i praktiken förskjutit bevisbördan i våldtäkts- och misshandelsmål. Allt oftare avgörs dessa rättegångar enbart genom ord mot ord, där den anklagade – oftast en man – i realiteten tvingas bevisa sin oskuld, något som historiskt har ansetts strida mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper.

Vid misstanke om våldtäkt är häktning obligatorisk, vilket innebär att en person kan frihetsberövas under lång tid enbart baserat på anklagelser – även när berättelsen senare visar sig vara fabricerad eller sakna stöd i bevisningen. Ett uppmärksammat fall involverade en man som satt oskyldigt häktad i sju månader efter falska anklagelser. Under tiden förlorade han sin bostad, sitt arbete och stora delar av sitt sociala nätverk – medan den kvinna som lämnat de falska anklagelserna senare dömdes till en kort fängelsedom.

Frågan som väcks är vad denna könsmässiga maktförskjutning innebär för säkerheten och den generella samhällsutvecklingen – och om det finns några potentiella risker eller obalanser kopplade till den strukturella förändringen.

Utbildningens roll i maktförskjutningen

En viktig faktor bakom kvinnors ökande inflytande är att flickor får högre betyg i grundskolan. Enligt en granskning utförd av Vi Lärare [tidigare Läraren, red anm], gynnar betygssystemet ofta flickor, där egenskaper som ordningsamhet och anpassning till skolans strukturer premieras. Flickor får därefter även högre betyg än pojkar i alla ämnen på gymnasienivå, sedan 2020 även i ämnet Idrott. Statistik från SCB visar att kvinnor numera dominerar vid svenska universitet, där en klar majoritet av studenterna är kvinnor.

I en debattartikel av Catharina Grönqvist Olsson och Erik J. Olsson, författarna till den nyutkomna boken Den mjuka staten, lyfts skolans strukturer fram som mer anpassade för flickors sätt att lära – något som riskerar att missgynna pojkar. Denna obalans har bidragit till en allt större könsfördelning inom utbildningsväsendet, där kvinnor inte bara gynnas akademiskt utan även får ett övertag i konkurrensen om framtida karriärmöjligheter.

Kvinnligt ledarskap i maktens korridorer

Det kvinnliga inflytandet inom Sveriges mest centrala myndigheter har blivit allt mer påtagligt. År 2023 utsågs Petra Lundh till rikspolischef, en roll hon tillträdde med en bakgrund som hovrättspresident i Svea hovrätt och medlem i det kvinnliga juristnätverket Hilda sedan 2012.

LÄS ÄVEN: Nya rikspolischefen medlem i Expo-knutet nätverk

Hennes ledarskap har uppmärksammats i samband med den eskalerande våldsutvecklingen i Sverige, där hon bland annat kritiserats av Expressens ledarsida för att betona vikten av familj och egentid snarare än att “jobba hårdare än någon annan”.

Även utnämningen av Linda Staaf till chef för underrättelseenheten på Noa har väckt debatt, särskilt i ljuset av korankravallerna 2022, då över hundra poliser skadades. Kritiken baserades på att polisen inte fick korrekt information från Staafs underrättelseenhet.

LÄS ÄVEN: Rapport: Utnämning av Linda Staaf bidrog till korankravallfiasko

Kvinnor har idag tagit över flera av Sveriges mest kritiska säkerhetsmyndigheter, en utveckling som har väckt debatt om huruvida feministisk politisering och könsrepresentation bör vara avgörande vid tillsättningen av ledande positioner, särskilt inom områden som rör nationell säkerhet.

LÄS ÄVEN: Forskare avslöjar: Polisens underrättelsechef Linda H Staaf okvalificerad för tjänsten

Petra Lundh har sedan 2023 varit rikspolischef med ansvar för Sveriges inre säkerhet, medan Charlotte von Essen leder Säkerhetspolisen (Säpo). Katarina Johansson Wedin innehar rollen som riksåklagare och ansvarar för att driva åtal i landets mest allvarliga brottsmål. Inom Försvarsmakten har Eva Skoog Haslum utsetts till viceamiral och chef för operationsledningen. Dessa tillsättningar har aktualiserat frågan om kompetens kontra könsfördelning inom landets högsta säkerhetsfunktioner.

Professorn: “Ett typiskt feminint tänkande”

Samnytt har varit i kontakt med Erik J. Olsson, författare och professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet. Vi frågar om vad den dominans av kvinnor i ledande positioner inom polis- och säkerhetsmyndigheter som vi ser idag kan leda till:

– Vad som händer i sådana här fall som nu senast i samband med skolskjutningen i Örebro, är att polisen som organisation blir en räddare organisation, den blir mindre benägen att ta risker. Man vill inte göra saker som kan kritiseras, man blir försiktig på olika sätt. Och ibland är ju det väldigt bra. Han fortsätter:

– Men sedan har du de här fallen där man behöver ta en risk, där man är tvungen att gå in och oskadliggöra gärningspersonen. Och om du har ett kvinnligt ledarskap där så kan det vara svårare att ge den ordern. Det bär emot att skicka in folk därför att de då riskerar att stryka med på kuppen. Jag tycker att Örebroskjutningen är ett slående fall där en organisation inte är förmögen att implementera sin egen strategi när det gäller pågående dödligt våld.

LÄS ÄVEN: AVSLÖJAR: Polisens satsning – nyanställda blir mentorer åt polischefer

I Örebro handlade det om en enskild gärningsman, men hur kan denna typ av ledarskap påverka när det gäller gängkriminaliteten och den systemhotande våldsutvecklingen i samhället?

– En annan aspekt kommer fram där om kvinnligt och manligt. Det är detta med att kvinnor oftare vill vara tillmötesgående och samarbetsvilliga. Och i praktiken betyder det att det finns en tendens att kvinnor oftare, även om det finns undantag, vill lösa problem med samtal, så att man kommer överens om någonting.

Olsson fortsätter:

– Det förutsätter ju då att den andra parten är intresserad av att komma överens och samarbeta. Och det är ju inte alltid så med gängkriminella, för att uttrycka mig med ett understatement. Det normala är ju att de inte vill samarbeta. Då uppstår den egendomliga situationen att man gör liksom ingenting, utan man förväntar sig att den andra parten ska samarbeta, komma på möten om “icke-våld” och allt vad det nu är.

Kan du peka på något konkret exempel?

– I Malmö fanns det ett program som hette “Sluta Skjut”. Då var tanken att man skulle träffas, polisen och vad man förmodade var gängkriminella, för att komma överens om att sluta skjuta. Det fungerade inte tyvärr, och det beror ju då på att den ena parten inte ville sluta skjuta. En rent manlig organisation skulle nog inte ha tänkt så, i de banorna, utan då hade man gått in på ett annat sätt och satt en gräns helt enkelt, att det här går inte, fortsätter ni så här så blir det finkan.

Hur ser det ut när det gäller de så kallade korankravallerna som inträffade 2022?

– Det är också ett väldigt bra exempel. Där är det ju så att polisen har en speciell strategi, jag tror att den heter Särskild polistaktik, SPT, vilken går ut på att man inte ska konfrontera orosstiftare, utan man ska vänta tills de i princip är färdiga med det de håller på med. Man vill på något sätt komma överens och då hoppas man att orosstiftarna själva ska inse att de har gjort fel. Och de är ett typiskt feminint tänkande, väldigt få män skulle ha tänkt i de banorna. Det gjorde man ju heller inte tidigare när polisen var manlig.

Vad får detta för konsekvenser för det vi kallar statens våldsmonopol?

– Det är ju den stora frågan. Polisen och ordningsvakterna ska ju vara ett våldsmonopol i samhället. Men om detta våldsmonopol då backar tillbaka i olika fall, när det rör sig om kravaller eller enskilda gärningsmän som då så att säga får “skjuta färdigt” istället, då hotas ju det här våldsmonopolet, svarar Olsson och fortsätter:

LÄS ÄVEN: AVSLÖJAR: Knäböjande poliskvinnan nyexaminerad och ”har sjukt svårt för vapen”

– Det är detta som gör att jag tycker det är så allvarligt, det som hände i Örebro. Det var ju ett sådant fall där man tycker, men herregud, ni måste ju gå in där. Den här gärningsmannen kan ju skjuta ett 20-, 30-, 40-tal personer där inne om han har tillräckligt med ammunition. Nu hade ju polisen “tur” då att den här personen begick självmord, men det hade ju kunnat bli mycket, mycket allvarligare, det var ju redan väldigt allvarligt.

Betyder det att våldsmonopolet är hotat inifrån?

– Ja, precis, det är ett hot som kommer inifrån organisationen. Som man inte alls har tänkt att det skulle kunna uppstå. Jag tror att man har tänkt att det spelar ingen roll om det är kvinnor eller män. Men det är inte så. När man får in fler kvinnor i en organisation så får du också in särskilda feminina tankesätt och tillvägagångssätt. Det är väldigt svårt att inte få den effekten. När det gäller just ordning och reda, polisarbete, Säpo och så vidare, då finns det en väldigt stor risk med ett tilltagande kvinnligt deltagande. Sen finns det ju många andra typer av verksamheter där det är bra med en mer blandad könsfördelning.

Olsson fortsätter:

– Det verkar finnas en kulturell blind fläck i Sverige, som gör att vi inte verkar kunna ta till oss viss typ av vetenskaplig fakta på just det här området.

Säkerhetsaspekter och ”empatiskt ledarskap”

Forskning, bland annat av Simon Baron-Cohen vid Cambridge University, visar att kvinnor i genomsnitt tenderar att fatta beslut utifrån empati och sociala faktorer i högre grad än män. Denna egenskap kan vara en styrka inom områden som vård, utbildning och socialt arbete, men kan samtidigt innebära utmaningar inom säkerhetssektorn, där snabb, rationell och ibland kompromisslös beslutsfattning krävs.

Ett tydligt exempel på detta var beslutet kring den så kallade gymnasielagen, där humanitära skäl fick väga tyngre än lagrådets skarpa kritik. Trots juridiska invändningar beviljades 9 000 unga män, huvudsakligen afghanska medborgare, uppehållstillstånd – en förändring som drevs fram av starka påtryckningar från flera kvinnodominerade organisationer och nätverk.

När kritiska myndigheter som Polisen och Säkerhetspolisen leds av personer som tenderar att prioritera empati och humanitära aspekter framför strikt säkerhetstänk, kan det skapa risker både för individer och för rikets säkerhet som helhet.

Misslyckanden och ansvarstagande

Med fler kvinnor i ledande positioner har även antalet skandaler med kvinnliga makthavare ökat, vilket visar att kön inte är en garanti för ansvarsfullt ledarskap – en insikt som ofta går emot den feministiska diskursens argument om kvinnors överlägsna ledaregenskaper och etiska kompass.

Ett av de mest omtalade fallen rör Maria Ågren, tidigare generaldirektör för Transportstyrelsen, som avskedades efter att ha äventyrat rikets säkerhet genom otillåtna upphandlingar av känslig datahantering. Inom finansvärlden väckte Brigitte Bonnesen, tidigare vd för Swedbank, stor uppmärksamhet när hon dömdes till fängelse för grovt svindleri kopplat till en omfattande penningtvättshärva.

Politiken har inte varit förskonad från skandaler. Anna Kinberg Batra, tidigare landshövding i Stockholm, avskedades efter allvarlig kritik för att ha genomfört olämpliga rekryteringar av personer ur sin egen bekantskapskrets. Mona Sahlin, tidigare nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, tvingades avgå efter att ha utfärdat falska intyg för sin livvakt, vilket skapade en djup förtroendekris.

Även inom partipolitiken har ifrågasatta beslut och uttalanden lett till avgångar. Nyamko Sabuni, tidigare partiledare för Liberalerna, lämnade sin post efter interna stridigheter och kritik mot hennes uttalande om att hon skulle lämna Sverige vid en invasion, vilket skapade en bild av svagt ledarskap i en tid av ökad geopolitisk oro.

Dessa exempel illustrerar att kön inte är en faktor som i sig garanterar bättre ledarskap, utan att kompetens, integritet och ansvarstagande måste vara vägledande vid tillsättningar av höga poster – oavsett kön.

En framtid med kvinnlig dominans?

Med en fortsatt överrepresentation av kvinnor i högre utbildning och en stadig ökning av kvinnliga chefer inom offentlig sektor ser framtiden ut att ytterligare domineras av kvinnligt ledarskap i Sverige. Det väcker frågan: Hur påverkas samhället av denna utveckling?

Några menar att samhällen med en balans mellan kön i ledande roller ofta uppnår större stabilitet och innovation. En överrepresentation av endera könet riskerar att skapa obalanser och kan påverka beslutsfattande och samhällsutveckling negativt. Andra menar att kvinnor och män på gruppnivå passar bättre i olika roller, beroende på arbetets art.

Samnytt tar kontakt med samhällsdebattören och författaren Pär Ström, som länge arbetat med jämställdhetsfrågor. Vi börjar med att fråga om hur han ser på att flickor får högre betyg i alla ämnen i skolan, även i ämnet Idrott sedan 2020:

– Feminiseringen av samhället har ju också lett till en feminisering av skolan, vilket innebär att kvinnliga värderingar och kvinnliga intressen har blivit normen. Och det underlättar ju för flickor och försvårar för pojkar. Hur man lägger upp undervisningen och vad i skolämnena som man prioriterar. Man prioriterar ner faktabaserad kunskap och prioriterar upp värderingar och känslor.

Det ses som ett problem med fler manliga chefer inom en myndighet, men inte när kvinnliga chefer är i dominans, hur kan man tolka detta?

– Det måste ju vara så att det beror på feminismen. Feminismen kan ses som en fackförening för kvinnor, som ägnar sig åt manshat, och feminism har ingenting med jämställdhet att göra. De tänker ju fler kvinnor, destu bättre. En parantes är att man måste skilja på feminisering och feminism, det är två helt olika saker. Feminism handlar om att kvinnor ska lyftas fram och män bekämpas, feminisering betyder att kvinnliga värderingar och kvinnliga intressen blir normen i samhället.

“En civilisations undergång”

Vi frågar Ström vidare om hur han ser på att allt fler kvinnor blir högsta chefer inom polis och säkerhetstjänster.

– Det är väldigt riskabelt och dåligt för samhället om kvinnliga värderingar tillåts breda ut sig på områden där det krävs naturlig manlig hårdhet. I sådant som har med skydd och säkerhet och potentiellt behov av våld att göra. Men det här med manligt och kvinnligt är på gruppnivå, det är viktigt att framföra. Det finns hårda och tuffa kvinnor och det finns mjuka män, men i de flesta fall är det inte så, vilket innebär att om man fyller säkerhetsbefattningar med många kvinnor så är det troligen så att det blir en rejäl inskränkning av den ibland nödvändiga hårdheten. Han fortsätter:

– Det svenska samhället står inför en ny maktbalans där kvinnor allt oftare dominerar i ledande roller. Det är svårt att se hur detta skulle främja jämställdheten och det dyker även upp frågor kring vilka effekter denna könsdominans kan få på lång sikt – särskilt inom säkerhetskritiska myndigheter. Utbildningssystemet spelar en central roll i denna utveckling. Om dagens betygssystem fortsätter att gynna flickor kan pojkars framtida möjligheter att konkurrera om maktpositioner minska ytterligare. Han avslutar:

– Men i slutändan brukar denna typ av kvinnlig dominans och kvinnligt övertagande innebära slutet på en civilisation. Om man ska hårddra det litegrand, men på sikt innebär detta en civilisations undergång, om man inte kan försvara sig och skydda sig längre.

Vi frågar författaren och professorn Erik Olsson om hur feministiska nätverk, såsom Hilda, kan påverka rättssäkerheten och om deras inflytande riskerar att skapa en ideologisk slagsida inom rättsväsendet. Detta blir särskilt relevant i ljuset av dagens politiska landskap, där kvinnor och män röstar allt mer polariserat – med en tydlig tendens där kvinnor i stor utsträckning stödjer vänsterpartier, medan män i högre grad röstar höger.

– Jag tycker att det är problematiskt. En åklagare ska ju leva upp till objetivitetsprincipen och man ska agera sakligt och opartiskt, så står det i lagen. När man då är involverad i politiska organisationer som har ett specifikt syfte, som i konkreta rättsfall kan uppfattas som partiskt, så är det inte bra.

– Med den utveckling vi har nu så går vi sannolikt mot ett sämre samhälle, inte ett bättre samhälle, avslutar Erik Olsson.

LÄS ÄVEN: Här är medlemmarna i Expo-knutna maktnätverket Hilda