I ett videoblogginslag förklarar frilansjournalisten Joakim Lamotte varför han den senaste tiden inte varit lika aktiv på Facebook som tidigare. Orsaken är att han utsatts för systematiska hot med syfte att tysta honom och stoppa hans journalistiska verksamhet.

Lamotte berättar att personer ringer hem till honom och säger sådant som att han ska slaktas, att hans fru ska slaktas, att de ska knulla hela hans familj med mera. Bara i helgen har Lamotte fått ta emot ett 40-tal samtal av det slaget.


Klicka ovan och sedan på helskärmsläge nedtill i spelarens list för att se videoklippet på rätt sätt.

På söndagen kom dessutom ett bombhot. En person med röstförvrängare meddelade på telefon att sprängladdningar hade apterats på familjens två bilar.

Lamotte berättar vidare att han polisanmält alla hoten, inklusive bombhotet. På söndagen skickades en polispatrull därför ut för att genomsöka familjens tomt och undersöka om några bomber placerats ut som uppgetts. Man hittade dock ingenting.

Tidigt på tisdagen aviserade Lamotte att han skulle göra en ny livesändning senare samma dag. Det resulterade i att han fick ta emot nya telefonhot.

Vid ett av samtalen säger en person att om Lamotte genomför livesändningen och berättar om de hot han utsatts för, då kommer han att dödas genom att sprängas i bitar. Lamotte beslutar dock att inte låta sig tystas och genomför livesändningen trots dödshotet.

“De ska fan inte lyckas skrämma mig till tystnad” säger Lamotte i livesändningen. Någon större uppbackning från polisen i det beslutet upplever han dock inte att han fått.

Lamotte visar upp en bunt med kuvert från Polisen. De innehåller samtliga besked om att man lagt ned alla utredningar relaterade till hoten.

I ett fall har Polisen samma dag skickat en bekräftelse på att man tagit emot anmälan och därefter ett besked om att ärendet lagts ned. Av tidsstämplarna på de två dokumenten framgår att ärendet lagts ned mindre än en timme efter att anmälan tagits emot.

Lamotte undrar hur Polisen kan ha hunnit undersöka hoten överhuvudtaget på den korta tiden. Detta i synnerhet som de vid tidpunkten för nedläggningsbeslutet ännu inte hunnit få de ljudfiler med inspelningar av hoten som Lamotte skickat.

Lamotte ifrågasätter principen om likhet inför lagen. Han är övertygad om att i det fall det varit Gustav Fridolin eller någon annan rikspolitiker som fått hoten, då hade Säpo kopplats in och stora resurser avsatts för att leta rätt på gärningspersonerna. Detta i kontrast till att, som nu, ärendena läggs ned med vändande post.

Det är också skillnad på journalister och journalister, förklarar Lamotte. De stora tidningarna har egna säkerhetsavdelningar som arbetar med personskydd för sina egna journalister. För en frilansjournalist finns inget motsvarande och när Polisen inte agerar är man skyddslös.

Allvarliga hot mot yttrandefriheten tas inte på allvar i Sverige idag, menar Lamotte. Att berätta detta för allmänheten uppger han som ett av huvudskälen till att han gått ut med den aktuella livesändningen.

Polisens nedprioritering av den här sortens hot resulterar i att många skräms till tystnad i det offentliga samtalet, menar Lamotte. Alla vågar inte fortsätta som han själv efter att ha blivit hotade till livet.

Lamotte berättar att han, i brist på hjälp från Polisen, vidtagit egna åtgärder för att skydda sig och sin familj. Bland annat har han monterat övervakningskameror och rörelsedetektorer runt huset så att ingen kan komma i närheten av bostaden och bilarna utan att bli upptäckta.