Hajattacker låter för otäckt och ska istället benämnas “interaktioner” eller “negativa möten” enligt en ny strategi från australiska myndigheter. Tanken är att nyspråket ska minska folks rädsla och öka förståelsen för havets rovdjur.

Leonardo Guida, hajforskare vid Australian Marine Conservation Society, menar att benämningen hajattack stärker “inneboende antaganden om att hajar är glupska, tanklösa, människoätande monster”.

Han jämför med att vi språkligt skiljer på en hundattack och en hund som nafsar och får medhåll av Nathan Hart, professor vid Macquarie University.

– Hajar har inga händer, när de vill undersöka något gör de det med munnen. Det är ytterst ovanligt att de äter upp någon, säger Hart, till Sydney Morning Herald.

Bara “små bett i försvar”

Christopher Pepin-Neff, forskare vid University of Sydney, menar att uttrycket hajattack är felaktigt, då endast en tredjedel av de hajattacker som rapporteras leder till allvarliga skador. De flesta får bara “ett litet bett”, menar han. Enligt Pepin-Neff är det vanligt att folk trampar på välkamouflerade bottenlevande hajarter. Då handlar det inte om en medvetet aggressiv handling från hajen och är alltså inte någon attack utan snarare en försvarshandling, menar han.

Enligt forskarna benämndes negativa möten med hajar som hajolyckor fram till 1930, då en framstående kirurg, vid namn Victor Coppleson började kalla dem hajattacker. Inte långt därefter började hajnät placeras ut längs stora delar av kusten, i ett försök att öka säkerheten för badsugna. På 70-talet kom sedan Stephen Spielbergs film Hajen, vilken ytterligare förstärkte bilden av rovdjuret som ett monster.

Genom att förändra språkbruket hoppas hajforskarna förändra allmänhetens uppfattning om hajar. På Queenslands statliga webbsida listas nu tips på hur man kan undvika “negativa möten” med hajar.

International Stark Attack File, som ännu inte tillämpar nyspråk, listar 129 hajattacker under 2020.