Justitiekanslern har slängt underlaget för det jätteskadestånd som betalats ut till den syriske våldtäktsmannen Damir Al-Ali. Det skriver Pensionsmyndighetens analyschef Ole Settergren i Kvartal.

Damir Al-Ali tilldömdes förra månaden ett skadestånd på 840 000 kronor eftersom han ansågs ha dömts till ett för hårt straff för en våldtäkt han begått. Det är ett beslut Pensionsmyndighetens chefsanalytiker Ole Settergren engagerat sig i.

LÄS ÄVEN: Damir får nära en miljon i skadestånd efter kidnappningsvåldtäkter – fängelsestraffet var FÖR HÅRT

LÄS MER: Staten betalade Damirs skadestånd till våldtagen kvinna

Settergren anser att det var fel av justitiekansler Mari Heidenborg att bevilja skadeståndet, och hänvisar till frihetsberövandelagen. Där står att: ”Ersättning kan vägras eller sättas ned, om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas.”

Analyschefen menar att eftersom Al-Ali begått en våldtäkt, så borde han inte få något skadestånd, även om det i efterhand bedöms att straffet blivit för hårt.

Förstörde underlag

Ole Settergren berättar att han kontaktat JK och begärt att få ta del av underlaget till beräkningen av skadeståndet, för att få veta hur Heidenborg kommit fram till det stora beloppet. Men myndigheten vägrar lämna ut underlaget. Motiveringen till det är att beräkningarna ”gallrats” – det vill säga slängts eller raderats. JK hävdar att de var en ”minnesanteckning”, och därför inte behöver sparas eller lämnas ut.

LÄS OCKSÅ: 220 000 har skrivit på protestlista mot skadestånd till våldtäktsman

LÄS ÄVEN: AVSLÖJAR: JK har betalat ut 44 miljoner till 1200 misstänkta i år

En person som är kritisk till JK:s agerande är yttrandefrihetsexperten Nils Funcke.

”Vid myndighetsutövning ska det som varit av betydelse för ärendets utgång sparas. Det ska vara möjligt att se vilka överväganden en myndighet gjort”, säger han till Kvartal.

Funcke påpekar att JK inte behöver ha gjort fel när de gallrade handlingen, men att myndigheten ”borde föregå med gott exempel och förklara hur beräkningen gjorts och vilka överväganden som ligger bakom. Att slentrianmässigt avfärda en begäran om en förklaring utgör inte god förvaltningskultur”.