Sverigedemokraternas riksdagsledamot Richard Jomshof kommenterar på nytt den omfattande kritik som följt efter att han kallade Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg för en ”quisling”. I ett färskt inlägg på Facebook menar han att Sverigedemokrater behandlas efter ett annat regelverk än andra partier och anklagar medierna för dubbla måttstockar.
Jomshof skriver att Sverigedemokrater under lång tid själva utsatts för grova tillmälen utan att det lett till motsvarande reaktioner.
– Vi sverigedemokrater är vana att bli påhoppade, vana att kallas och jämföras med nazister, fascister och Hitler (ibland till och med ”värre än Hitler”). Vi har kallats landsförrädare, medlöpare och quislingar, skriver han.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Han menar att medierna och det politiska etablissemanget tidigare har ryckt på axlarna när Sverigedemokrater utsatts för liknande angrepp, men att reaktionerna blir helt annorlunda när partiet svarar.
– Men när jag/vi väljer att ge igen med samma mynt och rentav svara med ord som andra tidigare använt om oss, då djävlar. Det är tydligt att vi helt enkelt förväntas spela efter ett annat regelverk, skriver han.
LÄS MER: SD-toppen kallade Aftonbladets Anders Lindberg för ”quisling” – nu rasar vänsterliberaler av ilska
Jomshof avslutar inlägget med att slå fast att kritiken inte kommer att få honom att ändra sitt sätt att uttrycka sig.
– Jag kommer inte att vara tyst och jag kommer att fortsatt välja att kalla en spade för en spade.
Tidigare försvar på X
Det är inte första gången Jomshof bemöter uppståndelsen. I ett tidigare inlägg på X försvarade han ordvalet med att Anders Lindberg själv tidigare använt historiska liknelser i den politiska debatten.
Han hänvisade bland annat till att Lindberg vid två tillfällen liknat statsminister Ulf Kristersson vid den tyske politikern Franz von Papen och påpekat att ”Franz von Papen är lika mycket en historisk person som ett begrepp, som Vidkun Quisling”.
Jomshof menade därför att om begreppet ”von Papen” kan användas om Kristersson, kan även ”quisling” användas om Lindberg.
Franz von Papen var den rikskansler som släppte in Adolf Hitler och nazisterna till den tyska förbundsdagen på 1930-talet och Lindberg menade att Ulf Kristerssons samarbete med Sverigedemokraterna är jämförbart.
Jomshof utvecklade också sin syn på ordets innebörd och skrev att en ”quisling” i dag är synonymt med en landsförrädare. Enligt Jomshof finns det personer i Sverige som genom sin politik samarbetar med islamister och därmed agerar mot Sveriges intressen.
Väckte kraftiga reaktioner
Kontroversen uppstod efter att Anders Lindberg i en video resonerat kring vilka personer som skulle kunna bli ministrar i en framtida regering där Sverigedemokraterna ingår och pekat ut Jomshof som en möjlig justitieminister.
Jomshof svarade genom att publicera en bild på den norske politikern Vidkun Quisling bredvid en bild på Lindberg med texten:
”Mannen till vänster är Quisling. Mannen till höger är en quisling.”
När kritiken växte försvarade han sitt ordval och skrev att även Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson är ”en quisling”, eftersom han anser att hon och Lindberg ”kryper för islamisterna”.
Lindberg avfärdade anklagelsen och beskrev den som ett angrepp på den fria journalistiken. Han framhöll att det inte är landsförräderi att bedriva journalistik eller att kritisera politiska partier och regeringar.
LÄS MER: De byggde hatmaskinen – nu gråter de över tonläget
Utspelet fördömdes även av flera partiledare. Magdalena Andersson kallade agerandet ”djupt osvenskt”, Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist beskrev det som ”fullständigt oacceptabelt” och Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar krävde att statsminister Ulf Kristersson skulle ta avstånd från retoriken.
Kristersson kallade senare uttalandet ”osmakligt och oanständigt” och meddelade att han avsåg att ta upp frågan med SD-ledaren Jimmie Åkesson.
Historisk bakgrund
Begreppet ”quisling” har sitt ursprung i den norske politikern Vidkun Quisling, som grundade det fascistiska partiet Nasjonal Samling och samarbetade med Nazityskland under den tyska ockupationen av Norge under andra världskriget.
Efter kriget dömdes han för högförräderi och avrättades 1945. Hans efternamn kom därefter att bli ett internationellt begrepp för en landsförrädare eller kollaboratör – en person som anses svika sitt land genom att samarbeta med en fientlig makt.
