När regeringen med hjälp av stödpartiet Centerpartiet fick igenom den så kallade gymnasielagen, då omkring 10 000 afghaner utan asylskäl tilläts stanna, hävdades det att kostnaden skulle landa på omkring tre miljarder kronor. Sedan lagen klubbades 2018 har dock bara kostnaderna för CSN för gruppen uppgått till en halv miljard.

“Ett av de största såväl politiska som juridiska haverierna förra mandatperioden”, kallar debattören Rebecca Weidmo Uvell gymnasielagen vars kostnader hon tittat närmare på.

Uppskattningen om att lagen skulle kosta tre miljarder kom från Miljöpartiet och Centerpartiet. Då bara en gymnasieplats utan extra stöd kostar 100 000 kronor per person och år i skattepengar stämmer den summan inte. Till detta tillkommer sedan studiebidrag, studielån, studiehjälp, extra tillägg, inackorderingstillägg, lärlingsersättning, förhöjt bidrag, tilläggsbidrag, merkostnadslån, grundlån, lån med förhöjt bidrag och studiestartsstöd med mera.

Sedan lagen klubbades igenom har 280 miljoner betalats ut i CSN-bidrag till gruppen som redan kostar skattebetalarna oerhörda summor. Utöver bidragen har CSN även lånat ut 202 miljoner. Närmare en halv miljard kronor bara i CSN-kostnader alltså.

När ska den här lagen avskaffas? Centerpartiet pratar så mycket om ansvar att man får hål i huvudet för att dölja att något ansvar, det tar de inte. Ingen som medverkade till detta generande beslut verkar överhuvud taget intresserade av att ta något ansvar och röja upp här.

Och kvar står sedan kommuner som nu tvingas skaka fram bostäder till en grupp vuxna med med gräddfils-priviliegier jämfört med alla andra asylsökande, trots att de redan sitter med Svarte Petter och ansvarar samtidigt för att ordna skolgång OCH se till att samma personer, om de struntar i skolan eller inte klarar den, rapporterar detta till Migrationsverket.

En oerhört utsatthet för enskilda lärare såklart och det måste vara otroligt lockande att antingen som lärare känna sympati och ge afghanerna godkänt trots underkänt eller lockande för afghanerna att utöva otillbörliga påtryckningar mot enskilda lärare och rektorer för att få det godkännande de behöver för att få förlängt.

För varje dag tickar miljonerna fortsatt iväg, konkluderar Rebecca Weidmo Uvell.