LEDARE • I skuggan av en – ofta med dold agenda spelad – oro för desinformation, auktoritära ledare och digitala påverkanskampanjer växer en paradoxal idé fram i den västerländska samhällsdebatten: att demokratin måste försvaras genom att dagtinga med de principer den bygger på. En färsk debattartikel signerad M- och EU-toppen Tomas Tobé om hur vi kan ”skydda våra demokratiska system” är ett av många exempel i en allt stridare ström av utspel som med nyspråklig retorik syftar till att skrämma och lura medborgarna att ge upp sina medborgerliga fri- och rättigheter.

Tomas Tobé, europaparlamentariker för Moderaterna, presenterar i en nyligen publicerad debattartikel i Dagens Industri ett som han själv framställer det ambitiöst förslag för att stärka det europeiska demokratiförsvaret. Vi har på senare tid hört många tunga aktörer inom de vänsterliberala maktetablissemanget slå larm om behovet av sådana förmenta förstärkningar.

LÄS MER: Moderat EU-parlamentariker vill inskränka medborgares yttrandefrihet om “rysk desinformation” sprids

Man hänvisar till hoten från illasinnade aktörer som Putin i Ryssland, men även bland annat Donald Trump och Elon Musk i USA och Viktor Orban i Ungern, från vilka våra valsystem och samhällsinstitutioner behöver skyddas mot påverkansoperationer och desinformation. Men retoriken om skydd och förstärkningar är så gott som alltid en nyspråklig fasad för motsatsen.

Det Tomas Tobé et consortes i realiteten vill få mandat för är att underminera demokratin – inifrån. Detta genom att kraftigt överdriva hotbilden utifrån och lika kraftigt underskatta robustheten i vårt demokratiska samhälle. Alla försöker alltid påverka alla och samtidigt misstänkliggöra varandra, det är det politiska spelets villkor, och rent spel är inte vanligare än fult dito i ambitionen att vinna anhängare.

Andra krafter som kört samhället i botten

Vårt svenska samhälle befinner sig i ett bedrövligt skick. Och det beror inte på Putin, Trump eller Orban, utan på decennier av vänsterliberalt vanstyre, vänsterliberal desinformation och vänsterliberala påverkansoperationer, dels inifrån men dels också utifrån, från bland annat EU.

En betydande del av förklaringen till att man kunnat gå iland med att köra Sverige i botten har varit att man haft monopol på medierapporteringen och kunnat smutskasta sina politiska motståndare. Och det man gör idag är en förlängning av detta i ett informationslandskap som förändrats, där man fått konkurrens från så kallade alternativa medier och de sociala medieplattformarna om att etablera en verklighetsbild hos medborgarna.

LÄS ÄVEN: DSA är inte digital trygghet – det är digitalt maktmissbruk

När vi på Samnytt rapporterar kritiskt om vänsterliberalernas fortsatta förstörelse av Sverige, eller när den enskilde medborgaren gör samma sak på plattformen X, då framställs det som att vi inte gör det i genuin omsorg om vårt arma land, utan tvärtom är i onda krafters sold för att rasera vad vänsterliberalerna byggt upp – vad nu det kan vara.

För att den ”liberala demokratins” sociala ingenjörskonst ska kunna fortsätta ostört behöver dessa irritationsmoment elimineras, mönstras ut från det offentliga samtalet. Och att vifta med Putin är ett gångbart sätt att legitimera sådana inskränkningar i demokratisk fundamenta och nyspråkligt framställa det som skydd och förstärkningar av demokratin.

Eufemismer för demokratiskt dödgräveri

Tomas Tobés förslag följer mönstret av att vara eufemismer för demokratiskt dödgräveri. Han vill ”identifiera påverkanskampanjer i realtid” men öppnar för att vad som helst som ogillas av makten kan stämplas som sådan påverkan och stoppas direkt i realtid. Han vill ”stödja oberoende medier” men vi på Samnytt har inte sett tillstymmelse till stöd för vår oberoende journalistik. Med oberoende menar Tobé snarare vänsterliberalt lojal. Vidare vill han ”slå fast digitala spelregler” men menar i likhet med sina åsiktsfränder digital censur av obekväma åsikter och fakta.

LÄS ÄVEN: von der Leyens löfte: Begränsa yttrandefriheten med ”demokratisköld”

Demokratin ska enligt Tobé, i det förment godas namn, skyddas genom centraliserad övervakning, gemensamma miniminormer och fördjupad reglering av det offentliga samtalet online. Det handlar alltså om att begränsa friheten för att skydda friheten. Ett djupt motsägelsefullt resonemang bakom bedrägligt skönmålande formuleringar – en ulv ekiperad i fårakläder.

Att göra valsystemen till “kritisk infrastruktur” och ge EU större befogenheter över valmyndigheter, medför i praktiken en ytterligare maktförskjutning bort från medlemsländernas folkvalda och demokratiska processer. Det innebär också att makt att definiera “demokratins fiender” centraliseras – en praktik som vi med förskräckande resultat sett tillämpad i totalitära diktaturer, det vill säga den diametrala motsatsen till frihetlig demokrati.

Tomas Tobé (M) och EU-pampen Ursula von der Leyen. Faksimil Instagram

Digital reglering – yttrandefrihetens nästa slagfält

I det digitala offentliga rummet öppnar Tobé för striktare reglering av sociala medier. Han hänvisar till DSA och dess krav på att plattformar måste förebygga desinformation, särskilt inför val. Problemet är att gränsen mellan legitim åsiktsbildning och “desinformation” är både politiserad och föränderlig. Vem avgör vad som är sant och falskt, i synnerhet i valtider? Och vad händer när dessa verktyg hamnar i händerna på andra ännu mindre demokratiskt sinnade ledare?

LÄS ÄVEN: Ska vi begränsa Åsa Wikforss yttrandefrihet för att rädda demokratin?

Vi har redan sett hur begrepp som “rysk påverkan” och “hybridkrigföring” används slarvigt för att misstänkliggöra opposition, gräsrotsprotester och legitima politiska krav – från EU-skeptiska partier till invandringskritiker och vindkraftsmotståndare. Om Tobés förslag omsätts i realitet, riskerar de att förstärka ett mönster där medborgarnas fria uttryck betraktas som ett hot, och staten som lösningarnas och sanningarnas exklusiva bärare.

Kris inget skäl att sätta demokratin på undantag

Det som saknas i Tobés och likasinnades vision är det grundläggande förtroendet för demokratins motståndskraft. Demokrati bygger inte bara på skydd mot yttre hot, utan på tilliten till att medborgarna kan hantera information, fatta beslut och kritisera makten – även i svåra tider. Har man inte den tilliten är man inte demokrat. Har man inte respekten för att väljarna vill något helt annat än man själv och röstar fram detta, då är man inte heller demokrat.

I en demokrati har folkmajoriteten alltid rätt – även när den har fel. Man får muttra om att folk är idioter som tycker och röstar si eller så men i slutänden är det något man får tugga i sig om man inte i öppen debatt lyckas övertyga dem om något annat. Med Tobés modell skapas i förlängningen ett inte bara nationellt utan också överstatligt system där legitima politiska ståndpunkter kan filtreras bort av byråkrater med “säkerhet” som förevändning. Folkstyre? Javisst, men bara när makten vill, något att tillåta, begränsa eller avskaffa efter eget skön.

LÄS ÄVEN: SD om Moderaternas censurpolitik: “Hotar yttrandefriheten”

Att bygga robusta institutioner, stärka mediekompetens och motverka otillbörlig främmande påverkan är viktigt i en demokrati – om det görs med ärliga demokratiska ambitioner och inte är en kuliss för dess motsats och maktambitioner. Det måste göras med yttrandefriheten som kompromisslös grund, inte som något relativt och villkorligt, som ständigt kan vägas mot diffusa hot och dagtingas med. Det demokratiska samhället försvaras genom att dess grundläggande friheter värnas, inte genom att begränsa dem.

Friheten alltid först

Tobés text är ett uttryck för en växande tendens i västvärlden: att måla upp hot mot demokratin som så överhängande att själva demokratins principer måste sättas på undantag, först lite, sen lite mer och till sist extrapolerat i tangentens riktning utför ett sluttande plan ner i demokraturen, där likheterna med demokrati börjar och slutar vid det glättiga omslagspapperet.

När medborgarnas yttranden ses som potentiella säkerhetshot i stället för demokratins fundament i enlighet med exempelvis Sveriges grundlags portalparagraf, då har vi gjort gemensam sak med de auktoritära krafter vi säger oss vilja bekämpa, även om man hävdar sig göra det i det ”godas” namn. Det finns inte ond och god diktatur, bara diktatur i motsats till demokrati. Inser man inte det finns egentligen ingen ideologisk anledning att frukta en rysk invasion, bara fruktan att som dagens makthavare tvingas maka på sig och lämna plats åt en annan despot.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: “Varför reagerar så få på EU:s totalitarism?”

Om vi vill försvara demokratin på allvar måste vi – eller i varje fall dagens alltmer auktoritära vänsterliberala etablissemang – hitta tillbaka till utgångspunkten, som är tilliten till folkets rätt att tänka, tala och välja fritt. Eller så får vi med den demokratiska ryggraden fortfarande intakt, avsätta dem i demokratiska val – innan det är för sent och även sådana har avskaffats för att skydda demokratin.

Gillade du den här artikeln?

Om du uppskattar Samnytts journalistik bli då gärna prenumerant!

• Klicka för att se prenumerationserbjudanden.
• Den som vill stötta genom Swish kan skicka valfri donation till: 123 083 3350 
• Vill du hellre donera på andra sätt finns mer information om det här