Partiet har länge förespråkat att Sverige ska gå med i euron. Nu lanserar partiledaren ett nytt argument för att införa valutan – vi måste nämligen visa Rysslands president Vladimir Putin att Sverige hör hemma i EU-samarbetet.
Eurofrågan fick ny fart efter ett utspel från Liberalernas partiledare Simona Mohamsson. I ett inlägg på X krävde hon en snabb svensk euro-anslutning och argumenterade för att valutabyte skulle vara ett sätt att markera mot Ryssland.
LÄS ÄVEN: 2-procentpartiet Liberalernas nya Tidö-krav: Euron ska införas
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Hon skrev bland annat: ”Vi måste visa Putin att Sverige hör hemma i Europasamarbetet” och uppmanade övriga partier att bekänna färg i frågan.
Utspelet sticker ut eftersom Putin och det säkerhetspolitiska läget inte tidigare har varit ett huvudargument i eurodebatten. Kopplingen mellan valutaunionen och Rysslands invasion i Ukraina har hittills inte funnits i den ekonomiska diskussionen om kronans värde, konjunkturpolitik eller bankunionen.
Eurofrågan väcks till liv igen
Det har gått mer än två decennier sedan folkomröstningen 2003 då nästan 56 procent röstade nej till euron. Sedan dess har frågan varit lågprioriterad politiskt. Men kronans i perioder försvagning, EU:s stramare finansregler och en ny forskningsgenomgång ledd av nationalekonomen Lars Calmfors har fört ämnet uppåt på dagordningen.
Calmfors, som 2003 argumenterade för att Sverige skulle vänta, lyfter nu att förutsättningarna enligt honom har förändrats. Det är en linje Liberalerna lutar sig mot.
Splittring inom regeringen – och i riksdagen
Moderaterna vill utreda frågan på nytt, men markerar att ett faktiskt inträde ligger långt fram och att någon folkomröstning inte är aktuell. Centerpartiet och Kristdemokraterna har öppnat för att se över frågan. Socialdemokraterna anser att folkomröstningens resultat fortfarande gäller.
Sverigedemokraterna säger nej till euron, och motiverar det med att Sverige annars lämnar ifrån sig en central del av sin ekonomiska självständighet.
Invändningarna mot ett eurointräde har inte minskat. En central kritik är risken att Sverige tappar möjligheten att agera självständigt vid ekonomiska kriser. Max Jerneck, ekonom på den fackligt ägda tankesmedjan Katalys, betonar att ”Så länge vi har svenska kronor kan vi alltid betala våra lån” och att möjligheten att skapa sin egen valuta är en viktig faktor för lägre lånekostnader och större krisberedskap.
Ett annat återkommande motargument är att avgörande delar av finanspolitiken skulle förskjutas från riksdagen till Europeiska centralbanken.
Varnar för Ungern
Många av Mohamssons tidigare uttalanden har handlat om att Sverige ”ska vara fullvärdig medlem i EU:s ekonomiska beslutsrum” och att euron skulle stärka handelsvillkoren. Hennes senaste argumentation innebär en ny dimension, där valutapolitik kopplas till säkerhetspolitik och försvarsvilja.
På samma sätt anspelade hon på geopolitik istället ekonomiska argument när hon i SvD ”varnade” för att annars stå med Ungern.
– Vill man stå utanför tillsammans med Ungern eller sitta vid bordet och fatta beslut om vår ekonomi tillsammans med Finland, Tyskland och Nederländerna, frågade Mohamsson.
Opinionen fortfarande motståndare
Motståndet mot euron är lägre än tidigare, men stödet är fortfarande svagare än motståndet. Enligt årets SOM-undersökning säger 41 procent nej till euron, medan ja-sidan ligger runt 25–30 procent. En större politisk konflikt om frågan skulle därför sannolikt ske mot en bakgrund av en fortfarande skeptisk väljarkår.
Utspelet från Mohamsson innebär inte bara en förnyad eurodebatt, utan även en förändrad argumentationslinje. I stället för ekonomisk stabilitet eller praktiska handelsfördelar framhålls euron nu som ett signalpolitiskt verktyg gentemot Ryssland. Om detta markerar en tillfällig positionsförflyttning eller början på en ny geopolitiskt inramad eurokampanj återstår att se – men debatten har återigen lämnat frysboxen.
