➤ KRÖNIKA  Förskolan Kärrbacken i Motala lägger ner luciafirandet. Anledningen är bland annat att firandet kan leda till så kallad ”exkludering”. Det är svårt att förstå vad de menar med exkludering, men kanske menar de att de elever som inte känner sig som en del av den svenska kulturen inte heller kommer att känna sig helt delaktiga när man firar lucia.

Det är liksom inte deras fest. För i flera av de islamiska länder som många invandrare kommer från, som Somalia, Irak och Afghanistan, firar man så klart inte lucia – och inget annat heller som förknippas med otrogna, kristna traditioner.

På en populär sajt (alltså populär bland muslimer) som heter Islamguiden kan man hitta en broschyr om hur den svenska skolan bör anpassa sig till muslimernas krav: ”Råd och tips till svenska skolan vid mötet med muslimer”. Lucia hittar man under rubriken ”Kristna högtider” på sidan 12:

När det gäller den första pelaren så innebär det att en muslim inte tror på flera gudar, eller på att en människa kan vara en gud, eller på statyer och andra avgudar. Det innebär också att en muslim följer Islam och ingen annan religion.

Detta innebär också att man som muslim inte firar de högtider som till exempel finns här i Sverige, såsom jul, påsk, allhelgona, midsommar och så vidare. Dessa helger är kristna högtider (förutom midsommar som är hednisk). Vi muslimer respekterar alla de som firar dessa högtider men enligt vår tro så skall vi inte delta i dem. Vi har våra högtider som vi firar, bland andra ‘eid-ul-fitr som jag tidigare nämnde.

Ofta händer det att ledsna och oroliga muslimska skolelever säger att deras lärare tvingar dem att delta i luciatåg eller liknande. För det första så kan nog inte en skola ha rätt att tvinga någon elev, oavsett religionstillhörighet, att gå med i luciatåget. I så fall så skulle luciafirandet stå med i läroplanen.

 För det andra så är själva luciafirandet en kristen högtid. Lucia var ett kristet helgon. Så denna helg har ingenting med Islam att göra. Luciadagen är en kristen högtid, som vi muslimer inte firar.

 Här läser man klart och tydligt att de islamiska fundamentalisterna vill exkludera alla svenska högtider. De vill inte att deras barn är med. De får lära sig att det där är de ”kristnas” högtider, den otrogna svenska majoritetsbefolkningen. Budskapet är: vi muslimer har våra egna som vi ska hålla oss till.

Jag var muslim i flera år och det som står i den där broschyren predikades i alla moskéer jag besökte i Sverige. Det är alls inget ovanligt budskap. Det är därför man inte firar svenska högtider i någon svensk moské.

Men det är rimligt och begripligt att moskéer bara uppmärksammar islamiska bemärkelsedagar och helt ignorerar allt annat. Det är så att säga det de är till för. Det som är orimligt är att en svensk skola, som ju ska vara svensk, lägger ner en svensk tradition för att inte ”exkludera” någon.

Bara själva namnet ”den svenska skolan” är ju exkluderande. Det betyder att den inte är somalisk, kurdisk och turkisk. Den kan inte vara allt detta samtidigt. Man måste välja att vara något och när man gör det väljer man samtidigt att inte vara något annat.

Moskén är islamisk, därför uppmärksammar den inte jul och lucia. Den svenska skolan är svensk, därför bör den uppmärksamma dessa svenska högtider men inte den islamiska högtiden eid. Man kan kalla detta ”exkludering”. Man kan också kalla det realism – att se verkligheten som den är.

Det finns kanske någon som vill göra om den svenska skolan till den mångkulturella skolan. Det kommer inte att gå. Ett exempel: när ramadan krockar med jul, hur gör man då? Någon av dem måste ha företräde. Antingen uppmärksammar man julen, då är man en svensk skola, eller så uppmärksammar man ramadan, då är man en islamisk skola.

Den svenska skolan måste vara någonting. Den kan inte vara ingenting. Och är den någonting så exkluderar den därmed någonting annat. Frågan är alltså inte om man ska exkludera eller inte – det gör man alltid. Frågan är vad man vill vara och vad man därmed ska exkludera.

Sverige har varit kristet i mer än tusen år. Först romerskt-katolskt, sedan protestantiskt efter reformationen på 1500-talet. Vi har i tusen år varit en självklar del av den europeiska, kristna kulturen. Vi har ett kors i flaggan. Jag är ateist och lucia har för mig, liksom för många andra svenskar, ingen religiös mening. Det finns också äldre rötter till att man firar en ljusfest just under denna mörka tid.

Det är rimligast och naturligast att den svenska skolan fortsätter att vara svensk, och blir mer självmedveten och bestämd i detta. Alternativet är fortsatt upplösning med fler och allt svårare konflikter.

Nedläggningen av lucia innebär att barnen fråntas möjligheten att uppleva något speciellt och vackert. Inte bara barnen med svensk bakgrund, utan även de med invandrarbakgrund. Kanske lucia skulle kunna göra dem eller deras föräldrar nyfikna på svensk kultur? På Internet verkar det finns ett stort internationellt intresse för det svenska luciafirandet.

Turister som kommer hit vill ju se något som känns svenskt, inte mångkultur. Tar vi bort det där speciella, som känns särskilt svenskt, då gör vi Sverige mindre intressant och minskar mångfalden i världen, för svensk kultur berikar världen.

Men den här trista historien från Motala är också en påminnelse om att det är vi föräldrar som bär det yttersta ansvaret för att förmedla vår kultur till våra barn. Därför bör de som känner sig som svenskar och som vill att den svenska kulturen ska fortsätta leva, att själva, tillsammans med likasinnade, arrangera fester för sina familjer. Lära sig själv och sina barn om vår historia och våra traditioner, våra sånger och dikter. Då behöver man inte ta hänsyn till etablissemangets politiska korrekthet.

I boken Våra högtider från 1958, skriver författaren Helge Ljungberg så här:

”På några årtionden har Lucia erövrat vårt land och måste numera anses vara så fast knuten till svenskt julfirande, att man rimligtvis inte kan spå annat än att Lucia för all framtid kommer att inleda vår största högtid. Man ser i Lucia en föraning till julen med dess tusen fröjdeämnen. Lucia med sina ljus bär bud om julgranen.”

Då 1958 var det inte länge sedan lucia i sin moderna form hade etablerats i Sverige. Rötterna går som sagt längre tillbaka. Ljungberg spådde att lucia för all framtid kommer att inleda julen. Låt oss hoppas – och verka för – att han får rätt.