DEBATT • Den gamle kungens valspråk var som de flesta av oss lite äldre känner till: “Plikten framför allt”. En formulering vilken understryker monarkens syn på sitt ämbete som varande ett förtroende givet av det svenska folket och därmed även innefattande plikten att representera och främja sagda folk.

När Sverige inviterade nuvarande kungens anfader Jean Baptiste Bernadotte att bli kronprins år 1810 gjorde man det troligen av rent pragmatiska själ då man trodde att han, som framgångsrik militär ihop med Napoleon, skulle hjälpa till att återerövra Finland som hade förlorats till Ryssland året innan. Så blev inte fallet då JBB gjorde en helomvändning och i stället lierade sig med Ryssland under Napoleons ryska fälttåg 1812.   

Dock behövde Sverige en kronprins då Karl XIII – som tog över efter den avsatte Gustav IV Adolf – var barnlös, så därför blev denne “arbetskraftsinvandrare” under namnet Karl XIV Johan kung 1818. Då han som en av Napoleons främsta marskalkar blivit oerhört rik på kuppen använde han sin förmögenhet till att lösa in hela den svenska statsskulden samt dämpa inflationen genom att stödköpa svenska riksdaler. Snacka om lyckad invandringspolitik med denna “berikning”. Emellertid lärde sig den nye kungen aldrig det svenska språket utan använde sin son, sedermera Oskar I, som tolk i konversation med de lägre stånden medan franska fungerade utmärkt och gällde som populärt andraspråk vid hovet ända sedan Gustav III dagar. 

Glöm din plikt, kräv din makt

Sedan dess har Sverige inte varit i krig på över 200 år och alla kungar av ätten Bernadotte har satt nationen Sverige i främsta rummet i både sina valspråk och handlingar. Detta till skillnad från vissa av dagens politiker som inte alls verkar vilja gynna svenska intressen och dessutom vill skrämma upp folk genom lösa rykten om krigshot. Socialdemokraterna, vars främsta ambition tycks vara absolut maktinnehav, gör allt för att åter få ta över och – sin vana trogen enligt vissa – missköta landet. Om partier hade valspråk skulle sossarnas vara just “Makten framför allt”.    

Det senaste utspelet av socialdemokratiska politiker är den uppenbara lögnen att partiet alltid varit för en restriktiv invandringspolitik. Vem som helst som kollar bakåt i tiden – och många youtubers har gjort det – kan konstatera att så inte är fallet. Ända sedan skrotandet av Luciabeslutet 1989 som ville begränsa migrationen har sossarna gång på gång i uttalanden och beslut varit positiva till massinvandringspolitiken. Både 2002 och 2014 då man behövde stöd från det än mer invandringsvurmande Miljöpartiet, valde man att kohandla med sagda parti och därmed först eskalera invandringen 2002 för att sedan 2014 fortsätta på regeringen Reinfeldts linje med frikostiga asyltillstånd. Frågan är om man inte nu med sitt skamlösa ljugande skjuter sig själva i foten och tappar väljare. 

Litar på att väljarna köper lögnerna

Men å andra sidan har Socialdemokraterna ett starkt stöd av den “röstboskap” man ihop med Moderaterna importerat de senaste trettio åren, och utan stödet från exempelvis Sveriges muslimska befolkning parat med alla bidragsberoende nyanlända som snabbt ges medborgarskap för att kunna rösta skulle sossarna tappa kanske mellan fem och tio procent av sitt väljarstöd. Sossarnas spinndoktorer måste ha vägt för och emot i sin medvetet cyniska desinformationskampanj och tänkt att flertalet av de bidragsberoende invandrarrösterna är ganska säkra samt att trogna S-väljare lika lite som “die hard Trump-supporters” verkar bry sig om vad som är sant eller falskt i det politiska spelet.   

Taktiken med lögnerna måste handla om att locka invandringskritiska väljare som bara sporadiskt konsumerar mainstream-media, där ingen hittills – varken SVT, SR, DN, SvD, Expressen och givetvis inte AB – har uppmärksammat denna socialdemokratiska historierevisionism, något som dock flera namnkunniga youtubers synliggjort genom kronologiska genomgångar av partiets ihärdiga propagerande för en generös migrationspolitik genom åren. Här vänder Sveriges största parti 180 grader och ljuger svenska folket rakt upp i ansiktet utan att msm uppmärksammar det. Sossarna måste föraktfullt tänka som den legendariske musikproducenten Stikkan Andersson konstaterade: “Folk är inte så dumma som man tror, de är ännu dummare”. 

Flera helomvändningar

Listan kan göras lång på socialdemokratiska helomvändningar med exempelvis Löfvens försäkran om att “mitt Europa bygger inte murar” för att två månader senare kräva invandringsstopp, eller när dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist garanterar att så länge vi har en socialdemokratisk regering kommer det inte att bli någon ansökan om medlemskap i Nato, bara för att ett halvår senare förorda ett inträde i militäralliansen. Vad gäller svensk energiförsörjning säger Magdalena Andersson den 5 november 2021 att kärnkraft är för dyr och kommer att ge högre elpriser för att den 8 oktober 2023 säga att “vi behöver mer billig el i Sverige och därför är vi Socialdemokrater sedan många år tillbaka öppna för att det ska byggas ny kärnkraft i Sverige”. Detta efter att man med Miljöpartiet som pådrivare lagt ner fyra fullt fungerande svenska kärnkraftverk.   

Svängningen i Natofrågan kan väl delvis förklaras med det på senare tid skärpta geopolitiska läget, vilket föranledde vårt grannland Finland att ansöka om Natomedlemskap bara några månader efter Rysslands invasion av Ukraina. Landet fick genast observatörsstatus och godkänt medlemskap ett år senare, medan Sveriges ansökan hela tiden fördröjs. Frågan är om Sverige verkligen blir säkrare med Nato i ryggen än med den traditionella svenska neutraliteten som hållit oss utanför två världskrig?    

Den enda anledningen till att Sverige skulle bli en krigsskådeplats är om Nato skulle lägga sig i Ukraina-kriget och provocera Ryssland till att anfalla Finland, något man gjorde 1939 i hopp om att snabbt få finnarna att kapitulera. Det Stalin trodde skulle ta tolv dagar tog i själva verket 105 dagar med enorma ryska förluster innan Finlands tappert kämpande soldater gav upp. Många har ifrågasatt Sveriges försvarsvilja som troligen inte går att jämföra med de fosterlandsälskande finnarnas ambition att stå upp för sitt land. Invandrarkillar som i vissa kretsar är vana vid att hantera vapen skulle nog hellre åka och försvara sitt forna hemland – exempelvis Hamas mot Israel – än solidariskt ställa upp för Sverige medan vissa vänsterlutande etniska svenskar säger sig inte vilja försvara ett land där SD är det näst största partiet. 

Vår beredskap är knappast god

“Vår beredskap är god “är ytterligare ett socialdemokratiskt påstående, signerat statsminister Per Albin Hansson under upptakten till andra världskriget, som måste klassas som en lögn, åtminstone om han syftade på Sveriges försvarsmakt. Men kanske menade han landets förmåga till självförsörjning vilken jämfört med första världskrigets hungersnöd och ransonering faktiskt var hyfsat “god”, även om bilarna fick drivas med gengas och svenskarnas favoritdryck kaffe fick ersättas med cikoria. 

Idag är emellertid det mesta av beredskapslagren borta och vår förmåga att själva producera livsmedel och andra basvaror i händelse av kris eller krig ytterst liten. Vårt militära försvar är det heller inte mycket bevänt med, vare sig beträffande materiel eller antal utbildade soldater vi kan ställa på fötter. De flesta av oss ”fredsskadade” svenskar vet knappt vad som är fram och bak på ett gevär, och även i regeringen är det skralt med kunskaperna – endast en av fyra manliga ministrar har gjort lumpen och inte en enda av de kvinnliga, trots att grundutbildningen varit öppen för kvinnor i över 40 år.

Kriget för dörren, runt hörnet eller längre bort?

I dagarna under Folk och Försvars rikskonferens sade statsminister Ulf Kristersson (M) (som faktiskt gjort militärtjänst) att “Kriget är runt hörnet” medan oppositionsledaren Magdalena Andersson (S) (som inte gjort lumpen) sade att “kriget inte står för dörren”. Hur långt det är från husknuten till dörren kan väl diskuteras men här kan Andersson faktiskt ha rätt för en gångs skull. För att Putin ska invadera Sverige krävs det sannolikt att Nato först eskalerar konflikten. En maktdemonstration med troligtvis katastrofala följder, där kärnvapen för första gången sen 1945 eventuellt sätts in. Här handlar “makten framför allt” inte om trivialiteter som vem som får flytta ut eller in i Rosenbad, utan om stora förluster av människoliv, så här långt runt en halv miljon döda och skadade and still counting

“Finlands sak är vår sak” hette det under andra världskriget där många svenskar anmälde sig till frivilligkåren, och om vi återanknyter till inledningen på denna text så slogs även svenskar och finnar gemensamt mot Ryssland under Finska kriget 1808–1809, episkt skildrat av Finlands nationalskald Johan Ludwig Runeberg i diktverket Fänrik Ståls sägner. Med hjältar som von Döbeln vid Jutas och överste Sandels samt den tappre Sven Dufva som ensam försvarade Virta bro under parollen “Släpp ingen djävul över bron” innan han stupade för en kula “som visste hur den tog”. Sven Dufvas död symboliserar i viss mån Rysslands slutgiltiga seger och Sveriges förlust av Finland och faktum är att ingen, varken Karl XII, Napoleon, finnar eller Hitler i längden har rått på den ryska krigsmakten.   

Därför finns det all anledning att få till stånd fredsförhandlingar för att stoppa Ukrainakriget och sluta med krigshetsandet samt få tyst på ljugande politiker som påstår att Ukraina kan vinna kriget. Som redan nämnts har Putins och Natos geopolitiska maktambitioner kostat hundratusentals människor livet och lika många har skadats, samhällen har lagts i ruiner och miljontals människor drivits på flykt. Kanske är det dags att sätta något annat än makten framför allt i första rummet med alla lögner och svek som krävs för att erövra densamma, vare sig det gäller striden om den svenska regeringstaburetten eller kriget om vem som har det största stormaktsimperiet.