I en intervju med Dagens Nyheter säger Miljöpartiets ena språkrör att hon nu tvivlar på ifall det var rätt att lämna regeringen efter att oppositionens budget röstats igenom. Men Sverigedemokraternas inflytande blev för mycket.

Sedan partiet lämnat regeringen, och el- och bensinpriserna skenat till nya rekordnivåer flera gånger om, tycks svenska folket ha fått nog. I Demoskops januarimätning fick Miljöpartiet det lägsta stödet på 17 år – 2,8 procent, långt under spärren och till och med ett lägre stöd än Liberalerna.

Med det stundande valet i höst befinner sig partiet i en prekär situation, och nu börjar Märta Stenevi tvivla om beslutet att lämna regeringen i november var rätt.

LÄS ÄVEN: Efter ”blåbrun” budget – MP lämnar regeringen

– Vi var tvungna att ta ett beslut väldigt fort och det var oerhört rörigt. Normalt har vi en parlamentarisk strategi att rösta nej till de regeringar som vi inte ingår i, men vi gjorde ett avsteg den här gången för att det var så stökigt. Jag är inte övertygad om att det var rätt, men i det läget gjorde vi ändå bedömningen att om Socialdemokraterna tycker att det är acceptabelt för dem att regera på en borgerlig budget då kan vi släppa fram dem den här gången, därför att vi vill ju inte se en Ulf Kristersson-regering, säger hon till DN.

Enligt Stenevi tog klimatet tydlig skada då partiet lämnade regeringen, men SD:s inflytande över budgeten blev för mycket.

– Därför att man måste dra en gräns någonstans. Jag har ju definitivt inte gått in i politiken för att sitta och ta hand om Jimmie Åkessons förhandlingsresultat. Att kompromissa är en sak, då skakar man hand på något som man har varit med och påverkat. Här förväntades vi ta hand om någonting som Jimmie Åkesson hade skakat hand på med Ebba Busch och Ulf Kristersson.

Vill ingå i ny S-regering

Trots situationen vill hon regera med Socialdemokraterna igen efter valet.

– Dels på grund av alternativet, om man ska vara krass. Men jag vet också att när vi sitter i samma rum som S, så kan vi förflytta deras positioner väldigt mycket. Det är inget självändamål för mig att sitta och vara besviken på Socialdemokraterna. Jag sitter mycket hellre vid ett förhandlingsbord med dem.