BOKRECENSION • Karl-Olov Arnstbergs bok Ordet är fritt är ett ambitiöst försök att skapa en bred samhällsanalys över tio teman: yttrandefrihet, mångkultur, demokrati, demografi, religion, nationalism, sexualitet, krig, intelligens och individualism. Det är en bok som, redan från titeln, signalerar en vilja att utmana, diskutera och provocera.
Arnstberg är inte okänd i den svenska offentligheten – som etnolog, forskare och samhällsdebattör har han i decennier rört sig i gränslandet mellan akademi och debatt. Den här boken fortsätter i samma anda som flera av hans tidigare verk, exempelvis PK-samhället och Godhetstyranniet. Det handlar om att sätta ord på frågor som Arnstberg menar att det svenska offentliga samtalet duckar för, ofta med hänvisning till politisk korrekthet, social konformism eller rädsla för att bli stämplad.
Innehållsmässigt är Ordet är fritt en uppdelad analys: kapitel för kapitel ger Arnstberg sig på de ämnen han ser som de mest centrala i samtidens svenska (och västerländska) utmaningar. Hans genomgång av yttrandefriheten ger tonen – här tecknar han bilden av ett samhälle där ramarna för vad som kan sägas, vem som får säga det och vilka konsekvenser det får är snäva, präglade av mediernas vänsterliberala dominans och en moraliserande offentlighet.
Blandar vetenskap och polemik
I kapitlen om mångkultur och demografi är Arnstbergs perspektiv tydligt kritiskt. Han hävdar att Sverige under lång tid fört en invandringspolitik som saknat realistiska bedömningar och pekar på konsekvenser i form av segregering, våld och bristande integration. Han lyfter fram exempel och statistik som ska visa på de demografiska förändringarnas långsiktiga risker, och kopplar detta till frågor om identitet, nationalism och till och med intelligens – ett av bokens mest kontroversiella kapitel, där han diskuterar genetik och IQ med argument som garanterat väcker starka reaktioner.

Språkligt skriver Arnstberg med en blandning av vetenskaplig referens och polemisk udd. Han hänvisar ofta till akademiska auktoriteter, historiska exempel och samtida debattörer, men tonen är ofta personlig, ibland sarkastisk, och han tvekar inte att peka ut makthavare, medier eller politiska aktörer vid namn. Detta är en del av bokens styrka för de läsare som söker raka, oförställda åsikter – men det kan också ses som en av svagheterna, för den som uppfattar Arnstbergs polemik som stundtals onyanserad och marginaliserande.
Slår både åt alla håll – men mest åt vänster
En positiv aspekt av boken är att den är rik på teman, exempel och referenser. Arnstberg vill visa sina läsare att han inte talar ur tomma luften – han vill att argumenten ska bottna i något, och det ger boken ett drag av populärvetenskap. Den riktar sig tydligt till en “upplyst läsekrets”, som han själv uttrycker det, snarare än till en smal krets av forskare, vilket gör den mer tillgänglig.
Den som inte delar Arnstbergs åsikter skulle dock kunna peka på vissa svagheter i boken. En del resonemang kan uppfattas som svepande, särskilt när det görs långtgående generaliseringar om grupper, nationer eller ideologier. Hans kritik mot vänstern och det han kallar “värdegrundsdemokrati” är ofta hård, men läsaren får inte alltid samma kritiska granskning av högerpopulism eller konservativa rörelser. Även om Arnstberg själv skriver att han kritiserar både vänster och höger när han anser det motiverat, är det tydligt var hans politiska och ideologiska sympati ligger.
Provocerande och tankeväckande
Som samhällsanalyserande bok ger Ordet är fritt ett perspektiv som utan tvekan behövs i det svenska samtalet: en vilja att tala om svåra frågor, ifrågasätta normer och utmana makt. Det är samtidigt en bok som tydligt tar ställning, och som därför inte kan läsas som en neutral akademisk analys. Den som söker ett mångsidigt, balanserat samtal om Sveriges utmaningar kommer sannolikt att sakna vissa motvikter här, men den som vill förstå en starkt dissident, konservativ samhällskritik får en välartikulerad och innehållsrik framställning.
Sammanfattningsvis är Ordet är fritt en både provocerande och tankeväckande bok. Den är präglad av Arnstbergs starka röst och tydliga positioner och lämpar sig bäst för den läsare som vill ta del av en samhällsdebatt på hög volym, där frågor om nation, identitet, frihet och makt kastas ut för diskussion. Även om man inte håller med författaren, är boken ett bidrag till ett bredare offentligt samtal – och kanske är det just det som Arnstberg vill uppnå.
KOMMENTARSREGLER
Kommentarer förhandsgranskas inte av Samnytt och är inte redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Den som inte följer våra kommentarsregler riskerar att bli blockerad och få sina kommentarer raderade.