Polisen har sedan en tid tillbaka fått ökade befogenheter för så kallad hemlig dataavläsning i sitt arbete mot den grova, organiserade och ofta invandrardominerade brottsligheten. Men larm kommer nu om att gränserna för den här sortens integritetsintrång mot privatpersoner flyttas fram på ett sätt som är väsentligt mer långtgående än vad lagstiftaren förutsett.

Det blir sedan lagen ändrades allt vanligare att polisen i hemlighet installerar spionprogramvara på medborgares mobiltelefoner och datorer för att kunna registrera alla deras aktiviteter, tillskansa sig lösenord och så vidare. Det prognostiserades att antalet ansökningar hos domstol om att få använda metoden skulle ligga i paritet med de om traditionell telefonavlyssning och buggning.

Så har det emellertid inte blivit. I stället för det hundratal tillstånd om året som förväntades har det rasat iväg till nära femhundra. Enligt Advokatsamfundet indikerar detta en utvidgning och eventuellt ett missbruk av befogenheterna som sträcker sig långt utöver lagstiftarens intentioner.

Advokatsamfundet slår larm

Man slår nu larm om den skenande utvecklingen och kräver en granskning av den hemliga dataavlyssningen. Syftet är att utröna om den kan anses motiverad genom att den sortens grov organiserad kriminalitet som lagändringen var avsedd att adressera har ökat i sådan omfattning att metoden har behövt användas i femhundra procent fler fall än vad som förutsågs eller om tillstånd begärs och ges för polisiärt spionage vid betydligt lindrigare brottsmisstankar och/eller för politisk övervakning.

När ett spionprogram har installerats i din telefon eller din dator kan polisen registrera alla dina aktiviteter, vilka program och appar du använder, vad du skriver i chattar och vilka svar du får från andra du har kontakt, se vilka lösenord du använder och så vidare. Det är ett integritetsintrång gentemot medborgarna som förknippas med myndigheter där totalitära regimer styr men principiellt i strid mot grundläggande demokratiska värderingar.

Terrordåden i USA 2001 milstolpe

Efter de muslimska terrordåden i USA 2001 mot bland annat World Trade Center har utvecklingen att även i demokratiska länder spionera på medborgarna tagit ordentlig fart. NSA och andra myndigheter i USA fick kraftigt utökade befogenheter och andra västländer har sedan följt efter.

Makthavarna menar att det är en nödvändigt mot bakgrund av det ökande hotet från våldsbejakande extremism och grov organiserad brottslighet. Kritiker varnar för att andra syften ligger bakom det ökande spionaget på medborgarna och att de hotbilder som hänvisas till används som förevändning för ett tilltagande storebrorssamhälle.

“Väldigt integritetskränkande”

Den svenska polismyndighetens utökade befogenheter till dataavlyssning som nu i sin praktiska tillämpning eskalerat långt förbi vad som sades vara syftet, utgör endast en liten del av fenomenet. Mia Edwall Insulander, är generalsekreterare för Advokatsamfundet, och ser med oro på utvecklingen:

– Det här är i grunden en lagstiftning som är väldigt integritetskränkande, och då är det oerhört angeläget att en sådan här lagstiftning utvärderas, och att man hela tiden har en tillsyn över att det sker på ett rättssäkert sätt. Och det vet vi ju inte riktigt ännu, om det gör det eller inte, säger hon i en intervju med Sveriges Radio.

Ovanligt att polisen får nej till avlyssning

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som har att övervaka att lagen inte missbrukas vill inte berätta för media hur många av det femhundratal ansökningar om hemlig dataavlyssning som polisen lämnat in som godkänts av domstolarna. Man vidgår dock att det är ovanligt att polisen får avslag.

– Det är ingen hemlighet att det är ganska få avslag normalt, på den här typen av tvångsmedel, säger nämndens ordförande Gunnel Lindberg.

Tillsynsmyndighet saknar resurser

Hon pekar också på ett annat problem som kan ha bidragit till att polisen och domstolarna tagit sig friheter med lagtolkningen som inte var avsikten. Det kontrollorgan, Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, som hon chefar över som ska granska hur hemlig dataavläsning används, har inte de resurser som behövs för att fullgöra sitt tillsynsuppdrag.

Att det brister i tillsynen så att polis och domstolar kan använda dessa nya integritetsinkräktande verktyg efter eget gottfinnanden är något som även Mia Edwall Insulander på Advokatsamfundet pekar ut som en del av problemet.

– Det är deras uppgift att se till att det här sker på ett rättssäkert sätt och att medborgares rättigheter inte kränks. Om de inte har tillräckligt med resurser för att utföra den uppgiften är det oerhört allvarligt, och det är något som man måste åtgärda omedelbart.