Klockan sex på morgonen i tisdags väcktes en kvinna och hennes små barn av att polisens insatsstyrka i full mundering och tungt beväpnade stormade deras hem i Rättviks kommun i Dalarna. Anledningen till insatsen var att kvinnans sambo misstänks ha skjutit en varg. Nu ifrågasätts polisens agerande och prioriteringar men ansvariga för stormningsbeslutet vägrar svara på kritiken. Det rapporterar tidskriften Svensk Jakt.

Kvinnan hann knappt skyla sig med en morgonrock och lyfta upp den yngsta ettåringen innan insatsstyrkan tog sig in i huset. Strax innan hade sambon gripits på väg till jobbet.

Mannen misstänks vara inblandad i ett jaktbrott på sjön Amungen i mars i år där en varg sköts ihjäl. Kvinnan uppger att hon inte vet någonting om den påstådda jaktbrottshändelsen och är starkt kritisk till det polisen utsatt henne och hennes barn för, något hon beskriver som “helt overkligt”.

Insatsstyrkan brydde sig inte om att knacka eller ge kvinnan en chans att öppna. I stället stormade de in i bostaden och kvinnan kunde se automatvapnens lasersikten svepa över rummet.

Endast en mamma och två små barn i bostaden
Agerandet motiverades med att beslut om husrannsakan beviljats men behovet av en sådan insats ifrågasätts mot bakgrund av att polisen redan gripit mannen och att det bara fanns en mamma och två små barn i bostaden.

Fyra poliser i insatsstyrkan i full skyddsmundering och med höjda automatvapen gav med skarp röst order till kvinnan hur hon skulle agera. Hon berättar att barnen blev livrädda. Kvinnan ville ta ut barnen från bostaden och bort från de beväpnade poliserna men nekades detta och kvarhölls tills husrannsakan var genomförd.

När insatsstyrkan ansåg sig ha säkrat huset, lämnade man över till vanligt uniformerad polis. Under hela tumultet försökte kvinnan så gott det gick trösta barnen, klä på dem, ge dem frukost och byta blöja på den minsta.

Kroppsvisiterades och fick ettåringens skötväska genomsökt
Trots att kvinnan inte är misstänkt för något brott, kroppsvisiterades hon och fick sin plånbok genomrotad. Även minsta barnets skötväska genomsöktes.

Kvinnan fick därefter tillstånd att lämna platsen med barnen men stoppades strax åter. Polisen hade glömt att söka igenom kvinnans bil, så hon fick vänta ytterligare en stund medan detta gjordes.

Drömmer mardrömmar och vill inte åka hem
Efter händelsen drömmer fyraåringen mardrömmar och uppvisar tecken på att vara orolig och må dåligt. Han vill helst inte åka hem efter dagis utan försöker övertala mamman att de ska åka och hälsa på någon släkting i stället. Han upplever efter den beväpnade polisens stormning inte längre hemmet som den trygga punkt i tillvaron den var innan händelsen.

Även mamman känner sig omskakad av händelsen och av oro över hur den påverkat barnen. Ettåringen, som är för liten för att förstå vad som hände, verkar ha tagit den traumatiska händelsen något bättre.

Ifrågasätter polisens agerande
Kvinnan har också svårt att förklara för fyraåringen varför polisen stormade bostaden och varför pappan är borta. I en intervju med Svensk Jakt är hon uttalat kritisk till vad hon uppfattar som helt oproportionerliga insatser i förhållande till den aktuella brottsmisstanken mot sambon.

– De visste att vi var hemma, jag och mina små barn. De visste att jag inte har några vapen, och de visste säkert att det inte fanns någon annan här så tidigt på morgonen. Min sambo hade de ju redan gripit. De visste att det var helt riskfritt att närma sig vårt hem. Varför måste de göra på det här viset då? Varför kom det inte bara några vanliga poliser och knackade på dörren?

Det enda positiva kvinnan har att säga om polisen är att de inte vände upp och ned på hela hemmet under husrannsakan utan sökte igenom bostaden utan att kasta ut allt på golvet. I och med att så många poliser varit inne i bostaden med skorna på var golven rejält nedsmutsade.

Tvekade innan hon gick till media
Kvinnan säger att hon först var tveksam till att berätta för media vad som hänt men efter funderande kom fram till att andra bör få veta hur polisen agerar i sådana här fall. Hon säger också att hon fått mycket stöd från sitt sociala nätverk men att den som saknar ett sådant antagligen skulle vara i en mycket värre situation efteråt om denne råkat ut för samma sak.

– Vänner och släktingar ställer upp för oss på ett fantastiskt sätt. De kommer för att barnen ska få leka och tänka på annat en stund. De har med sig mat till oss. Jag är så tacksam, berättar hon.

Locket på från polisen om stormningen
Svensk Jakt har sökt ansvariga inom polisen i Bergslagen men ingen vill kommentera eller förklara varför man ansåg sig nödsakad att sätta in automatvapenbeväpnad insatsstyrka för att göra husrannsakan i en bostad där det endast fanns en mamma och två små barn och den misstänkte personen redan var gripen.

Den i andra sammanhang tidigare uppmärksammade polisutredaren Peter Springare utreder idag miljöbrott vid Örebropolisen och handlägger det misstänkta jaktbrotten på Amungen. Han uppger att han inte haft något att göra med beslutet om husrannsakan och därför inte kan svara på några frågor kring denna.

Springare hänvisar till ansvariga polischefer. Han vill heller inte uttala sig generellt om huruvida detta är metoder som vanligtvis används i samband med jaktbrottsutredningar.

Förundersökningsledare i målet är åklagare Helena Eckerrot Flodin vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål i Stockholm. Hon säger sig inte ens känna till den massiva polisinsatsen mot kvinnan och barnen och vill inte lämna någon allmän kommentar om det rimliga/orimliga att storma en bostad under de förutsättningar som här rådde.

Advokaten starkt kritisk
Den jaktbrottsmisstänkta sambons försvarsadvokat Sven Severin har informerats om det väpnade polistillslaget mot mamman och barnen. Han säger i en kommentar till Svensk Jakt att han är “förfärad” över polisens agerande som han rubricerar som “bedrövligt”. Något försvar för hur polisen agerat kan han inte se.

– Den misstänkte, kvinnans sambo och barnens pappa, var ju vid tillfället också i polisens förvar. Det gör hela polisinsatsen ännu mer anmärkningsvärd och obegriplig. Polisen kan som en förklaring anföra att det fanns vapen i huset och att det var därför man tog till det tunga artilleriet, men konsekvensen av det är ju att insatsstyrkan alltid måste tas i anspråk när polisen gör hembesök hos en jägare. Något som är fullkomligt orimligt.

Ifrågasätter prioritering av resurser
Severin anser också insatsen vara anmärkningsvärd sett ur perspektivet hur polisen använder sina knappa resurser.

– I ett läge då polisen ropar efter mer pengar, när mord sker på öppen gata, våldtäktsanmälningar staplas på hög och gängkriminaliteten breder ut sig, frågar är detta då en rimlig prioritering av polisens resurser? Det handlar om att en varg skjutits för ett halvår sedan.

Severin menar vidare att kvinnan bör överväga att göra en anmälan av det inträffade till JO eller annan instans eftersom händelsen är så anmärkningsvärd att den borde granskas.