Läsk utan socker men istället sötningsmedel har blivit enormt populärt i Sverige. Hälften av all läsk som säljs innehåller någon form av sötningsmedel. En ny israelisk studie visar hur det påverkar kroppen, bland annat tarmfloran.

Sötningsmedel, inte minst aspartam, är omdiskuterat. Konsensus, i alla fall bland mainstream media och många forskare, är att de är säkra att använda. Vissa studier har dock pekat på förhöjd risk för cancer och ökat sötsug men studierna har enligt vissa varit små och på celler eller möss.

Nu har en studie publicerad i medicintidskriften Cell om människors tarmflora förändras samt om blodsockret påverkas av sötningsmedlen. Forskaren Eran Elinav delade tillsammans med sin forskningsgrupp in 120 friska vuxna i sex olika grupper: fyra grupper fick drycker med aspartam, sackarin, stevia eller sukralos. Två grupper fungerade som kontrollgrupper.

Mätningarna på blodsockernivåerna visade att de som fick sackarin respektive sukralos hade större variation i sitt blodsocker jämfört med de som fick aspartam eller stevia. Nivåerna ska dock ha varit “måttliga”.

Tarmfloran

I steg nummer två undersöktes tarmfloran och saliv hos deltagarna. De som fick sackarin respektive sukralos fick en annan sammansättning av bakterier, medan de övriga inte påverkades.

Sedan ville forskarna undersöka om den förändrade tarmfloran är det som i sin tur påverkar blodsockret. De transplanterade därför avföring från de deltagare som fått störst förändring i tarmfloran till möss som saknade bakterier i sina tarmar. Resultatet följde tidigare mönster där de som fått sackarin eller sukralos fick förändrade blodsockernivåer.

Efter sju dagar utan sötningsmedel hade blodsockernivåerna återvänt till ursprungsläget,  förutom hos de möss som fått avföring från deltagare i sackaringruppen. De fanns enligt studien inga skillnader i bakteriesammansättningen i tarmen vid uppföljningen oavsett sötningsmedel.

BMJ, tidigare British Medical Journal, publicerade en annan studie i somras, som dock menar att artificiella sötningsmedel ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar samt cerebrovaskulära sjukdomar, alltså störningar förknippade med försämrat blodflöde i hjärnans artärer och vener.