Samtidigt som Sverigedemokraterna ökat kraftigt i opinionen, tagit allt större plats i politiken såväl lokalt som centralt och numera utgör en del av regeringsunderlaget, biter sig stämpeln från opposition och media fast hos hälften av väljarna att partiet är rasistiskt.

Det väckte stor uppmärksamhet och stark kritik när Vänsterpartiets dåvarande profil Rossana Dinamarca strosade runt i riksdagens plenisal iförd svart t-shirt med texten ”SD=RASISTER”. Men en färsk undersökning visar att hälften av svenskarna håller med den vänsterextrema före detta riksdagsledamoten.

I en färsk mätning genomförd av Novus på beställning av SvD svarar fem av tio av de tillfrågade att de anser att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Fyra av tio anser att SD inte är rasistiskt medan en av tio inte har någon uppfattning eller vill ta ställning. Siffrorna är i stort sett identiska med hur det såg ut när frågan ställdes senast för 1,5 år sedan.

Flera faktorer spelar in på vilken åsikt man har i frågan. Bland de som röstar på något av Tidöpartierna (M, KD, L, SD) är det bara 15 procent som anser att SD är rasistiskt medan motsvarande siffra för oppositionen (S, MP, V, C) är hela 84 procent.

Det är också en betydande skillnad på hur män respektive kvinnor betraktar Sverigedemokraterna. Sex av tio kvinnor svarar ja medan fyra av tio män svarar i undersökningen nej på frågan om SD är ett rasistiskt parti.

En kuriositet i sammanhanget är att var hundrade SD-väljare tycker att partiet man röstar på är rasistiskt, men ser antingen inte något problem med det eller anser att andra delar av partiets politik överväger den nackdelen. Lika många SD-väljare anser inte att de kan besvara frågan vare sig jakande eller nekande.

Rasismanklagelserna mot Sverigedemokraterna har kritiserats för att vara svepande breda, illa preciserade och grundade i desinformation. Det går igen även i mätningen där var och en fått svara ja eller nej utifrån sin egen uppfattning om vad rasism är för något, inte enligt någon vedertagen akademisk definition.

Sverigedemokraterna har länge tampats med ett underskott på kvinnor i väljarkåren. Delvis är det en allmän vänster-höger-fråga där kvinnor generellt röstar mer rödgrönt och män mer blågult, men för socialkonservativa SD har problemet varit större än för de mer liberalt allmänborgerliga partierna.

Utvecklingen har långsamt gått i ur partiets synvinkel rätt håll och andelen kvinnliga sympatisörer har ökat. Men enligt SD:s partisekreterare Mattias Bäckström Johansson indikerar den färska Novus-undersökningens stagnerade siffror att det föreligger ”ett uppenbart hinder för fortsatt tillväxt” för partiet.

Den samlade såväl som den könsrelaterade synen på Sverigedemokraterna är också ett huvudbry för Moderaterna som är det av ”sjuklöverpartierna” som gått längst i att kopiera SD:s politik och att närma sig partiet samarbetsmässigt.

I valet backade Moderaterna på riksnivå samtidigt som Sverigedemokraterna ökade och nu är största parti i det regernade Tidöunderlaget trots att man formellt inte sitter med i regeringen genom att inneha några ministerposter.

Enligt Josefin Malmqvist, ordförande för Moderatkvinnorna, vacklar man i analysen om hur de här positionsförflyttningarna påverkat partiets väljarstöd. Samtidigt som många M-väljare tycks uppskatta den omsvängning som skett efter den hårt SD-fientliga Reinfeldt-epoken ser man en omvänd skeptisk trend bland M-röstande medelklasskvinnor i storstad.

Malmqvist spekulerar i en kommentar till media i att hennes parti kanske nu behöver bli bättre på att profilera sig för sin egen och visavi SD särskiljande politik i stället för att som på senare tid göra sig kända som ”SD Light”. Här finns en hemläxa att göra, menar hon.

En fråga som avskräckt många kvinnor för att rösta på SD är anklagelserna från oppositionen om att partiet vill avskaffa den fria aborträtten. Från SD:s sida har detta tillbakavisats som desinformation och det enda konkreta förslag partiet haft på området är att man velat harmonisera tidsgränserna till de som gäller i det stora flertalet av Sveriges omgivande länder. Men även det förslaget är numera lagt på is och SD har tills vidare accepterat att Sverige sticker ut som det mest abortliberala landet.

LÄS ÄVEN: Magdalena Andersson: SD precis som nazisterna

SD i eller utanför regeringen splittrar också

En framskjuten frågan inför valet var huruvida Sverigedemokraterna skulle sitta med i en nya regering och vilka ministerposter man i så fall skulle kunna göra anspråk på utifrån valresultatet, eller om partiet bara skulle låna ut sitt plarmentariska riksdagsunderlag till en renodlat allmänborgerlig regering.

Trots att SD var det enda av partierna som ökade och SD dessutom blev största parti i det nya regeringsunderlaget fick man inga ministerposter överhuvudtaget och man frångick praxis om att största parti har första tjing på att agera regeringsbildare med rätt till statsministerposten.

Sverigedemokraterna har ändå tillförsäkrat sig ett relativt stort inflytande över regerandet genom det så kallade Tidöavtalet. Men partiet flaggar för att det här inte är en lösning man kommer att godta för kommande mandatperioder. Ministerposter är det som gäller framgent:

– Vi har varit tydliga med att vi inte kommer att acceptera en motsvarande lösning för kommande mandatperiod, säger Mattias Bäckström Johansson.

Än så länge är detta dock inte förankrat hos en majoritet av väljarna. Drygt fem av tio säger nej till att SD tar plats i regeringen och knappt fyra av tio ja. Drygt en av tio har ingen åsikt.

Det framgår inte hur stor andel som säger nej till fullåtergång till praxis med Jimmie Åkesson som regeringsbildare och statsminister om SD fortsätter att vara största parti i blågula blocket.

Med drygt tre år kvar till nästa val tror Mattias Bäckström Johansson att motståndet mot SD i Rosenbad kommer att minska – det beskrivs som nästa naturliga steg i acceptansen av partiet efter Tidöavtalet. Men det förutsätter naturligtvis att den sittande regeringen får fortsatt förtroende som helhet. Om det var val idag skulle man förlora makten.

Bland de som röstat på något av Tidöpartierna är 70 procent positiva till att SD kliver in i regeringen fullt ut. Bland moderata väljare är det också fler än hälften som har den åsikten, vilket gör det svårt för Ulf Kristersson att fortsätta säga nej.

Föga förvånande säger drygt åtta av tio S-väljare nej till SD i regeringen. Omvänt förvånar det inte heller att en förkrossande majoritet av de som röstar på SD vill se sitt parti få ministerposter, men en liten andel, tre av hundra, tycker det vore bättre som partiet höll sig borta från regeringstaburetterna.

LÄS ÄVEN: Störst tapp för SD sedan valet – S starkast framåt

Rättelse: I en tidigare version av artikeln stod att var tionde SD-väljare ser partiet de röstar på som rasistiskt. Rätt siffra är var hundrade.