Staten åtalade forskare – nu drar professorn åklagaren inför rätta

När Erik J. Olsson friades från misshandelsanklagelser i tingsrätten var processen egentligen över. Men för Olsson var den bara början. I dag driver han ett enskilt åtal mot åklagaren som väckte åtalet mot honom – i ett fall som kan bli unikt i svensk rättshistoria. För Samnytt berättar han om sänkta beviskrav, intern lojalitet inom rättsväsendet och varför han menar att åklagare i praktiken skyddar sig själva från ansvar.

Erik J. Olsson är professor i teoretisk filosofi och ordförande för stiftelsen Academic Rights Watch, som granskar och försvarar akademisk frihet i Sverige. Under de senaste åren har han också gjort sig känd som en skarp kritiker av vad han beskriver som en politisering av rättsväsendet – inte minst i frågor som rör ”mäns våld mot kvinnor” och den utveckling han menar att samtyckeslagstiftningen bidragit till.


LÄS ÄVEN: Myndighet: Kvinnors våld mot män är ”mäns våld mot kvinnor”

Tillsammans med sin fru Catharina Grönqvist Olsson har Erik J. Olsson även författat boken ”Den mjuka staten – Feminiseringen av samhället och dess konsekvenser”, där de argumenterar för att svenska institutioner i ökande grad präglas av ideologiska och normativa värderingar som riskerar att undergräva både ansvarstagande och rättsstatliga principer.

Boken har väckt debatt och placerat Olsson tydligare i rollen som samhällskritisk röst även utanför akademin.

Samnytt har i en tidigare intervju med Olsson även diskuterat konsekvenserna av allt fler kvinnliga chefer inom polis- och rättsväsendet i Sverige. Bakgrunden till denna intervjun är dock i första hand att Olsson tidigare åtalades för misshandel efter en händelse på hans arbetsplats, ett åtal han därefter friades från i tingsrätten. Efter frikännandet valde han dock att inte släppa saken.

LÄS ÄVEN: Fler kvinnliga polischefer tar plats – professor berättar hur rättsväsendet förändras

Tvärtom har han tagit ett steg som är mycket ovanligt i svensk rätt – han har försökt få den åklagare som väckte åtalet mot honom prövad för det som i brottsbalken kallas obefogat åtal, alltså att åtal väcks trots att det saknas tillräckliga skäl.


Olsson berättar för Samnytt att hans drivkraft inte i första hand handlar om personlig upprättelse, utan om principen att åklagare också måste kunna hållas ansvariga när de, enligt hans uppfattning, agerar på alltför svagt underlag.

LÄS ÄVEN: Feministiskt filter: Hur våld mot män sopas bort ur regeringens utbildningsmaterial

Han menar att det finns en kultur av intern lojalitet inom åklagarväsendet, där gränsen för vad som räknas som befogat åtal sällan prövas i sak – och att den enda realistiska vägen därför kan vara ett enskilt åtal, drivet av en privatperson utanför systemet.


I intervjun beskriver Olsson hur han ser på bevisning, uppsåtsbedömningar och nödvärn i sitt eget fall, men också varför han anser att en bredare förskjutning skett i svensk rättstillämpning.

Ja, i värsta fall är det ett sätt att försöka få tyst på människor. Det är intressant att den bok jag skrev tillsammans med min fru – Den mjuka staten. Feminiseringen av samhället och dess konsekvenser – kom ut bara några månader innan åtalet. Den nämns faktiskt i förundersökningen som en försvårande omständighet. Det är besvärande. Då börjar man ju fundera: är det här någon form av bestraffning för det jag skrivit?

Erik J. Olsson, professor i teoretisk filosofi och ordförande för stiftelsen Academic Rights Watch

Särskilt oroas han av det han uppfattar som låga beviskrav i samtyckesmål, något Samnytt har rapporterat om tidigare, och att samma logik riskerar att sprida sig till andra brottstyper. Om utvecklingen fortsätter, menar han, hotas själva rättssäkerheten – och det är den principiella frågan han nu vill få prövad.

Gränsen mellan befogat och obefogat åtal har aldrig prövats

Du har valt att gå vidare juridiskt mot åklagaren som väckte åtal mot dig. Vad var det konkret som gjorde att du inte bara lät saken vara efter frikännandet?


– Det som slog mig var hur märkligt det är att man kan åtala någon på så lösa grunder. När jag såg hur svag bevisningen var, började jag undersöka om det ens finns någon möjlighet att hålla åklagare ansvariga. Jag ville se om det som ibland uppfattas som aktivism inom åklagarväsendet faktiskt går att stävja juridiskt. Han fortsätter:


– Det finns krav på åklagare. De får inte väcka åtal lättvindigt. I lagen finns två relevanta brott: det ena är falskt åtal, vilket innebär att man medvetet försöker sätta dit någon trots att man vet att personen är oskyldig. Det tror jag inte gäller i mitt fall. Det andra är obefogat åtal – att man väcker åtal trots att det saknas tillräckliga skäl. Det är det jag menar är aktuellt här. Olsson utvecklar:


LÄS ÄVEN: Rättsskandal i tysthet: Unga män våldtäktsdöms utan bevis

– I mitt fall var det väldigt lite bevisning. De skador kvinnan uppgav var uppenbart överdrivna, vilket också framgår i domen. Det fanns dessutom flera omständigheter som talade till min fördel men som aldrig ens togs upp i åtalet.
 Jag hade inget uppsåt att skada någon. Det var någon som trängde sig in på mitt kontor och vägrade lämna.

Åklagarväsendet har inget intresse av att åtala sina egna. Det finns ett slags tyst samförstånd. Om jag börjar åtala en kollega, kan nästa kollega åtala mig. Det blir en sorts egenförsäkring. I praktiken har man avskaffat den del av lagen som gäller åklagares ansvar – genom att aldrig tillämpa den.

Erik J. Olsson, professor i teoretisk filosofi och ordförande för stiftelsen Academic Rights Watch

– Det var inte jag som trängde mig in hos henne. Att påstå att jag haft uppsåt att skada är i princip befängt. Jag ville bara bli av med en person som inte ville lämna mitt arbetsrum. Man måste ha rätt att värna sitt eget utrymme. Tar man bort den rätten är vi illa ute, säger Erik J. Olsson.

Kan man beskriva åtalet mot dig som en form av ”cancel-kultur”?

– Ja, i värsta fall är det ett sätt att försöka få tyst på människor. Det är intressant att den bok jag skrev tillsammans med min fru – Den mjuka staten. Feminiseringen av samhället och dess konsekvenser – kom ut bara några månader innan åtalet. Den nämns faktiskt i förundersökningen som en försvårande omständighet. Det är besvärande. Då börjar man ju fundera: är det här någon form av bestraffning för det jag skrivit? Han fortsätter:


LÄS ÄVEN: Män som avråds från att anmäla våld – och ett rättssystem som inte vill lyssna

– Jag är akademiker, jag är van vid att läsa juridiska texter, jag har resurser. Men vad händer med alla de människor som inte har det? Det är det som driver mig att föra det här vidare. En vanlig person, utan kunskap om rättssystemet, kan bli totalt krossad. Många förstår knappt vad de ens är åtalade för. Erik J. Olsson berättar vidare:


– Jag har grundat Academic Rights Watch, en stiftelse som bevakar akademikers rättigheter. Jag har läst massor av utredningar och sett vilka fel som görs. Men tänk om man inte har den bakgrunden. Då är man extremt utsatt.

Åklagarväsendet har inget intresse av att åtala sina egna

Var befinner du dig juridiskt just nu?


– Först polisanmälde jag åklagaren för obefogat åtal. Ärendet hamnade hos Åklagarmyndigheten, men en chefsåklagare lade ner det direkt, med mycket bristfällig motivering. Han bytte dessutom brottsrubricering till något helt annat, oklart vad. Det gick hela vägen upp till Riksåklagaren, där jag fick blankt nej. Han fortsätter:


– Då valde jag att göra det som väldigt få gör – att väcka ett eget åtal. Det innebär att jag själv agerar åklagare i målet. Den tilltalade är åklagaren som väckte åtal mot mig. Rollbytet är fullständigt. Han utvecklar:


LÄS ÄVEN: Nätverket Mannaminne leder protesterna mot rättsstatens sammanbrott

– Det här är extremt ovanligt. Det finns något enstaka tidigare fall, men i princip prövas aldrig detta. Frågan som nu ska avgöras är – var går gränsen mellan befogat och obefogat åtal? Den frågan har aldrig prövats seriöst i modern tid. Olsson fortsätter:


– Åklagarväsendet har inget intresse av att åtala sina egna. Det finns ett slags tyst samförstånd. Om jag börjar åtala en kollega, kan nästa kollega åtala mig. Det blir en sorts egenförsäkring. I praktiken har man avskaffat den del av lagen som gäller åklagares ansvar – genom att aldrig tillämpa den.

Kan man beskriva detta som korruption?


– Ja, det är någon form av värdegrundskorruption. En yrkesgrupp som skyddar sig själv från rättslig prövning. Det är grovt förtroendeskadande. De skyddar sig själva från brottsanmälningar, samtidigt som de har makt att åtala andra.

Det gränsar till förtal att påstå uppsåt utan bevisning

Vad är juridiskt avgörande i ditt enskilda åtal, menar du?


– Uppsåtsfrågan är central. Åklagaren påstår att jag haft uppsåt att skada en kvinna. Men det finns ingen bevisning för det, bara ett påstående. Det gränsar till förtal. Om en privatperson gjort samma sak hade det sannolikt prövats som förtal.

Jag vill komma åt de aktivistiska åklagarna. Jag vill återinföra ett reellt ämbetsansvar. Det är bra även för seriösa åklagare, som i dag drabbas av att förtroendet urholkas. Allmänheten vet nästan ingenting om detta. Men fler och fler blir utsatta. Jag tror att det här kommer bli en stor fråga framöver – oavsett om det handlar om mitt fall eller andra. Det här är ett växande problem inom både rättsväsendet och politiken.

Erik J. Olsson, professor i teoretisk filosofi och ordförande för stiftelsen Academic Rights Watch

– En annan central punkt är nödvärn. Det har inte beaktats överhuvudtaget. Om någon vägrar lämna ditt rum har du rätt att fysiskt avlägsna personen, inom rimliga gränser. Men det finns inga spår av att åklagaren ens tagit hänsyn till det, fortsätter Olsson och lägger till:


– Dessutom gjordes en läkarundersökning av kvinnan efter händelsen, som inte visade några av de skador hon påstod. Det konstaterade även tingsrätten.

LÄS ÄVEN: INTERVJU: Tinder-dejt slutade i 54 månaders fängelse och nästan en miljon i skadestånd – utan bevis

Sänkta beviskrav från samtyckesmålen sprider sig

Du har också talat om sänkta beviskrav i mål som rör ”mäns våld mot kvinnor”?

– Ja. Jag har tittat mycket på samtyckesfallen, och där är utvecklingen bedrövlig. Kvinnans vittnesmål blir ofta avgörande. Finns det två personer hon berättat för, anses det ofta räcka. Det är extremt låga beviskrav. Olsson går vidare:


– I mitt fall är det likadant. En kvinna säger något, två personer hon pratat med återger hennes version – och det anses räcka för åtal. Jag tror att det som hänt är att de sänkta beviskraven från sexualbrott börjat smitta av sig till andra brottstyper. Om det stämmer är det mycket allvarligt.

LÄS ÄVEN: Domstolen tror – och din framtid är förlorad

Vad vill du i grunden uppnå med det enskilda åtalet?


– Det här området är politiserat. När brott blir politiska projekt finns risken att man börjar tumma på rättssäkerheten. Man vill få fler fällda, visa handlingskraft – och då kan människor åtalas på grunder som inte håller. Han fortsätter:


– Jag vill komma åt de aktivistiska åklagarna. Jag vill återinföra ett reellt ämbetsansvar. Det är bra även för seriösa åklagare, som i dag drabbas av att förtroendet urholkas. Olsson avslutar:


– Allmänheten vet nästan ingenting om detta. Men fler och fler blir utsatta. Jag tror att det här kommer bli en stor fråga framöver – oavsett om det handlar om mitt fall eller andra. Det här är ett växande problem inom både rättsväsendet och politiken.

Nu väntar rättens prövning av ett ärende som sällan – eller aldrig – hamnar i domstol. Utfallet kan komma att få betydelse inte bara för Erik J. Olsson, utan även för synen på åklagares ansvar och rättsstatens självkorrigering.