När chefsåklagare Krister Petersson på onsdagen äntligen kom med vad många trodde skulle vara den slutgiltiga lösningen på Palmemordet 1986 blev många besvikna. Som väntat blev det den så kallade Skandiamannen, Stig Engström, som stod i fokus men utan några nya tekniska bevis. Inte heller Engströms släkt är nöjda med utpekandet.

En av de som var besvikna på onsdagen var kriminologen Leif GW Persson som sa att utpekandet kan utgöra förtal – något Petersson delvis håller med om.

– Rent objektivt är det fråga om ett förtal av avliden från min sida, det är tveklöst på det sättet. Lagstiftningen innehåller dessutom vissa andra delar som är relevanta här. Det vill säga: finns det ett stort allmänintresse och kan jag visa skälig grund för mitt påstående så är det inte ett förtal av avliden. Det stora allmänintresset behöver vi inte diskutera närmare, och jag anser att det jag presenterat har givit mig skälig grund till det påstående jag gör. Därför tycker jag inte att det är brottsligt att han namnges.

Enligt Petersson kan Engström ha varit beväpnad till vardags och haft vapnet i sin handledsväska han alltid bar på. Och hans eventuella motiv skulle kunna vara att han i stundens hetta blivit arg över att ha blivit avvisad av Palme.

– Spekulationer är inte något som jag är så oerhört förtjust i att göra, speciellt inte när jag inte kan kontrollera dem mot hans uppgifter. Men jag kan ta som ett exempel den intervju Stig Engström ställde upp i 1992 där han förklarar att det kanske är en person som inte hade för avsikt att mörda utan sökte kontakt, blev avsnäst av Palme och det tände till. Det låter ju närmast som en förklaring till det som hände den här kvällen. Så det måste inte vara så att man gått och planerat detta länge, att nu ska jag skjuta Palme. Det kan ha varit en stundens ingivelse också.

I intervjun i fråga från 1992 sa Engström även att ”kanske mördaren är en solitär, en ensamvarg, just i det oplanerade dråpögonblicket”.

LÄS ÄVEN: Palmemordet: Stig Engström pekas ut som mördaren

Sedan tidigare ansåg man i Engströms närmaste krets att han vore otänkbar som mördaren.

– Jag blev jättebesviken och följde hela presskonferensen. Det fanns inga bevis och då ska man inte hänga ut en enskild person på det här sättet, säger Stig Engströms svägerska till Expressen.

– Om det funnits tillräckligt starka bevis hade jag fått acceptera det men nu, anser jag, fanns inte det. Nu kommer detta leva vidare i vår släkt, att man vet inte. Då slutar det aldrig.

– Detta drabbar den närmaste släkten och även barn och barnbarn som måste få reda på den verkliga situationen som den är. Det finns en släkt som bryr sig, så är det.

Mordkvällen

Något Engström själv inte uppgett är att han vid 21-tiden, ungefär samtidigt som Palme anlände till biografen Grand, gick ut en stund från arbetsplatsen. Han har även stora likheter med den så kallade Grandmannen Mårten Palme iakttog efter filmens slut och som gick efter paret.

Vid mordplatsen, dit han enligt egen utsago ska ha anlänt i samband med skotten, har ingen sett honom – vilket var ett av Peterssons huvudpunkter. Men ett vittne har trots allt sett honom där – den så kallade Chevamannen, Leif Ljungqvist. En annan huvudpunkt var att Engström sett ett vittne han inte skulle kunna ha iakttagit utan att ha varit den flyende gärningsmannen.

Han återvänder ungefär 20 minuter senare till arbetsplatsen. Då han själv varit klädd precis som gärningsmannen ville han sedan rätta till den påstådda förväxlingen.