SvD larmar om övervakningssamhälle i Ryssland – men likadant i Sverige

Svenska Dagbladet (SvD) larmar om Rysslands försök att etablera ett mer statskontrollerat internet, där myndigheterna nu blockerar amerikanska meddelandeappar och sedan tidigare har infört krav på registrerade simkort – vilket i praktiken tagit bort möjligheten till anonym kommunikation. Dessa massövervakningsåtgärder framställs plötsligt som en skrämmande utveckling i etablissemangsmedia i Sverige. Vad SvD däremot inte nämner är att Sverige redan har ett liknande system och att ytterligare övervakningsåtgärder är på väg genom EU:s Chat Control-lag, som kommer bryta krypteringen av privat kommunikation.

Svenska Dagbladet rapporterar på torsdagen denna vecka, genom journalisten Amos Rova, om den ryska appen Max, som beskrivs som en allt-i-ett-tjänst där användare kan skicka meddelanden, ringa samtal, genomföra betalningar och logga in på myndighetssidor.

Enligt rapporteringen innebär upplägget att staten i praktiken får insyn i omfattande mängder användardata. Appen uppges även komma förinstallerad på nya mobiltelefoner, datorer och smart-tv-enheter, vilket framförs ska ge myndigheterna möjlighet att få tillgång till medborgarnas meddelanden och samtal och därmed göra privat kommunikation föremål för övervakning.

Rysslands syfte med att blockera meddelandeappar från USA uppges enligt västerländska medier vara ett steg för att samla all digital kommunikation under statlig kontroll och styra användarna mot den egenutvecklade appen Max, där staten i stället får tillgång till information som de tidigare apparna inte har lämnat ut enligt rysk lag.

Insamling av data – falsk kryptering?

Från ryskt håll framhålls sådana åtgärder ofta som nödvändiga för att bekämpa terrorism, bedrägerier och grov brottslighet – samma argument som användes när oregistrerade simkort tidigare förbjöds i Ryssland. Samtidigt lyfts anklagelser om att amerikanska meddelandetjänster samlar in stora mängder användardata om ryska medborgare, information som förs utomlands utan insyn och potentiellt kan utnyttjas av underrättelsetjänster.

Vidare rapporterar SvD att det inte bara är de amerikanska meddelandetjänsterna som blockeras, utan även den ryska appen Telegram, som själva påstår sig värna användarnas frihet och anonymitet. Enligt uppgifter i medier och på sociala medier är appen dock fortfarande möjlig att använda och bland ryska medborgare betraktas den sannolikt som den mest populära meddelandetjänsten i landet. Även TikTok är fortsatt tillåtet, sannolikt eftersom plattformen följer rysk lagstiftning och lämnar ut viss användardata till myndigheterna.

Även i väst är det långt ifrån odiskuterat hur säkra stora amerikanska meddelandetjänster egentligen är. Tesla- och X-ägaren Elon Musk har flera gånger kritiserat WhatsApp och dess ägarbolag Meta, och menat att tjänsten inte är så privat som många tror. Musk hävdade till exempel på sociala medier att “WhatsApp exporterar användardata varje natt”, och ifrågasatte därmed appens säkerhet och hur företaget hanterar användarinformation – en kritik som lyfter fram farhågor om att kommunikationsdata används för annat än bara krypterad meddelandehantering.  

Kritiken sammanfaller med andra uppmärksammade anklagelser och rättsliga utmaningar mot Meta‑ägda WhatsApp, där vissa menar att företagets marknadsföring av end‑to‑end‑kryptering kan vara missvisande och att även metadata och viss användarinformation kan analyseras eller delas inom koncernen.  

Meta själva har kraftigt förnekat påståenden om att de skulle ha tillgång till själva meddelandeinnehållet på WhatsApp, och upprepar att krypteringen gör att varken de själva eller utomstående kan läsa privata meddelanden.

Svepskäl när Ryssland gör det

I västerländsk rapportering, så som SvD:s artikel, beskrivs hur som helst begränsningen av USA-baserade sociala medier-plattformar som svepskäl för den ryska staten att utöka den statliga övervakningen av befolkningen och få större insyn i människors kommunikation.

Whatsapp och Telegram erbjuder även ”end to end”-kryptering, vilket innebär att ingen tredje part har åtkomst till samtal eller meddelanden. 

Ryska tjänstemän uppger att apparnas ägare har vägrat lagra de ryska användarnas data i landet, vilket går emot rysk lag.

Staten har uppgivit att blockeringen av apparna ska skydda medborgarna från bluffsamtal. Samtidigt visar uppgifter från den ryska Centralbanken att majoriteten av bedrägerier sker på vanliga mobilnät och inte apparna. Telekom-experter och ryska medborgare uppger för BBC att talet om skydd mot bluffsamtal enbart är ett svepskäl, och att blockeringen är ett sätt för utöka den statliga kontrollen över folket.

Svenska dagbladet 19/2 2026

Hur avvägningen faktiskt ser ut i Kremls interna överväganden är svår att fastställa utifrån öppna källor, och det kommer vi sannolikt aldrig att få veta. Men det är inte heller självklart att det är där den mest relevanta diskussionen i Sverige bör föras. Utvecklingen i Ryssland sker trots allt utanför EU och påverkar inte direkt svenska – eller för den delen europeiska – medborgares vardag. Trots detta framställs den ofta som en allvarligt oroande utveckling, kanske i linje med en medialt etablerad bild av Ryssland som ett överhängande hot mot EU och något som bör isoleras från kontakt med unionen.

Samtidigt får motsvarande eller liknande övervakningsåtgärder inom Sverige och EU ofta betydligt mindre uppmärksamhet, om ens någon. Det är där det intressanta ligger. Faktum är att övervakning i Sverige och EU snarare framställs som positiva insatser för att motverka samma så kallade svepskäl som terrorism och brottslighet.

Här på hemmaplan ses det som legitimt att utöka övervakningen för att minska skjutningar och bombdåd, trots att medborgarna i praktiken har mycket begränsat inflytande över hur övervakningen bedrivs. Myndigheterna är dessutom helt ointresserade av att redovisa den i mer detaljerade drag. Det är just i denna kontrast som SvD:s artikel i veckan väcker frågor om synen på utvecklingen i det egna landet.

För att understryka bilden av att friheten krymper ytterligare i öst påpekar SvD, med hänvisning till BBC, att Ryssland har förbjudit möjligheten att använda kontantkort anonymt – det vill säga att alla numera måste registrera sina kontantkort för att kunna ringa eller skicka meddelanden via telefonnätet.

Samma sak i Sverige

När SvD larmar om övervakningssamhället i Ryssland kan man fråga sig varför den numera vänsterliberala tidningen blundar för hur situationen ser ut i Sverige. Det är en fråga som AFS partiledare Gustav Kasselstrand tog upp i ett videoinlägg på sociala medier under helgen, där han konstaterar att situationen i Sverige i praktiken i mångt och mycket ser likadan ut som i Ryssland.

Det är sedan flera år tillbaka inte möjligt för svenskar att köpa telefonkort utan att registrera dem, en åtgärd som motiverats med behovet av att bekämpa den grova kriminaliteten i Sverige. Numera krävs registrering med legitimation eller BankID, vilket gör det möjligt för staten att koppla samtal och sms till en identifierad person. Med andra ord vet staten vem som ringer ett visst nummer, skickar ett specifikt meddelande och varifrån det sker – något som tycks ha undgått Schibstedt-aktören SvD.

I praktiken har registrerade simkort inte hindrat gängkriminella från att kommunicera via mobiltelefoner, eftersom många kringgår reglerna genom att använda simkort registrerade på målvakter, e-simkort och liknande. Lagen har däremot främst inneburit inskränkningar i medborgarnas integritet och rätt till privat kommunikation. Steg för steg införs dessa begränsningar under förevändningen att de ska bidra till ett bättre samhälle, samtidigt som den breda effekten främst drabbar vanliga medborgare.

LÄS ÄVEN: EU presenterar ”centrum för demokratisk motståndskraft”

Men lagförslagets syfte med registrerade kontantkort var möjligen inte främst att bekämpa den grova brottsligheten. Kritiska röster, som exempelvis Gustav Kasselstrand, menar att det i stället handlar om att utvidga statens övervakningsbefogenheter och ytterligare inskränka våra medborgerliga friheter – bland annat riktat mot röster som är kritiska mot etablissemanget – i ett allt mer digitaliserat samhälle.

LÄS ÄVEN: EU upprättar sanningsministerium för att bekämpa ’desinformation’

Lagen ger säkerhetsetablissemanget nya verktyg för kontroll, verktyg eller kontrollmekanismer som tilldelas samma aktörer som bidragit till att skapa dagens situation i Sverige, och som därmed riskerar att användas i bredare syften, bland annat mot dem som ifrågasätter makten. Utvecklingen har inte ens avstannat med de hittills införda lagarna för massövervakning i Sverige.

LÄS ÄVEN: von der Leyens omvalslöfte: Begränsa yttrandefriheten med ”demokratisköld”

Situationen ser mörk ut även i Bryssel, där EU-topparna sedan flera år tillbaka arbetat hårt för att successivt inskränka fri- och rättigheter under attraktiva förpackningar, samtidigt som få har insyn i den redan långtgående statliga övervakningen. Ett omfattande verktyg under namnet Chat Control är på väg att bli verklighet om EU-etablissemanget och flera av riksdagens EU-vänliga partier får bestämma. Förslaget ska nu ha stöd av en majoritet av justitieutskottets ledamöter.

LÄS ÄVEN: Regeringen vill läsa din mejl – säger ja till EU:s massövervakning

Vid sidan av Chat Control har andra censurmekanismer rullats ut inom EU. Exempelvis riskerar den nya DSA-lagen (Digital Services Act) att inskränka yttrandefriheten – allt under förevändningen att skydda demokratin, där censur ska användas som ett medel för att upprätthålla frihet.

LÄS ÄVEN: Chat Control går vidare – klartecken för överstatlig massövervakning

Men kritiska artiklar om samma utveckling i Sverige, EU och bland Nato-allierade är ofta sällsynta. EU arbetar till exempel för att bryta kryptering i meddelandetjänster genom den nya ChatControl-lagen, vilket innebär att tjänsterna tvingas ge myndigheterna full tillgång till innehållet genom att skanna privata konversationer under förevändning att skydda medborgarna mot brottslighet. Det är fortfarande högst oklart var den insamlade informationen kommer att lagras, men kritiker påpekar att det knappast går att skanna alla meddelanden utan att samtidigt få insyn i allt innehåll.

LÄS ÄVEN: 100 yttrandefrihetsexperter uppmanar EU att skrota DSA

På så sätt riskerar medborgarna i EU att komma att utsättas för övervakning som i praktiken liknar den Ryssland inför via sin statliga meddelande app Max. Utvecklingen är alltså i stort sett densamma, men på hemmaplan framställs den sällan av etablissemangsmedier som frihetsinskränkande eller anti-demokratisk.

Avlyssning utan brottsmisstanke – ”förebyggande syfte”

I Sverige har vi under de senaste åren tagit flera steg mot ett mer omfattande övervakningssamhälle. Politiker och polisiära myndigheter har återkommande framhållit preventiva tvångsmedel som ett nödvändigt verktyg i kampen mot brottsligheten och för att kunna städa upp den kriminalitet som vuxit fram under senare år.

För något år sedan fick Polismyndigheten möjlighet att börja använda avlyssning utan brottsmisstanke. Det innebär att myndigheten i hemlighet kan avlyssna eller övervaka personer – även någon som inte ens är kriminell – i förebyggande syfte – utan att någon förundersökning om ett redan begånget brott har inletts. Redan tidigare har Säkerhetspolisen haft rätt att använda dessa hemliga tvångsmedel utan konkret brottsmisstanke.

Vidare har Säpo även fått godkänt att använda en aggressiv avlyssningsteknik i form av så kallade trojaner, där användarnas telefoner och datorer övervakas utan att de vet om det. För sex år sedan rapporterades det att både Säpo och Polismyndigheten ville köpa in avlyssningsverktyg från utlandet, däribland nämndes namn som Palantir och Pegasus. Hur det blev med dessa trojaner och vilka som får sin elektronik övervakad – får medborgarna inte veta.

– Vi kommenterar aldrig våra metoder eller teknik, sa Säpos dåvarande generaldirektör Klas Friberg till SVT.

LÄS ÄVEN: IT-säkerhetsexperten om chat control: ”Våra politiker har blivit grundlurade”

Samtidigt råder fortsatt stor osäkerhet kring vem som kan bli föremål för åtgärderna och under vilka omständigheter de tillämpas. För vanliga medborgare är det också oklart hur den insamlade informationen hanteras och lagras även efter insatsen.

Teleoperatörerna lagrar

Som svar på de så kallade utmaningar som politiker, polis och säkerhetstjänster menar har uppstått plötsligt och från ingenstans under de senaste åren av massinvandring har samma politiker och myndigheter argumenterat för att det behövs fler verktyg för att hantera en ökande brottslighet.

Det är värt att notera att de säkerhetsmyndigheter som nu välkomnar lagarna och verktygen i det som kritiker menar har blivit ett övervakningssamhälle i Sverige aldrig varnade politikerna och medborgarna i stort för den omfattande massinvandringen, trots att stora grupper människor, ofta utan eller med falsk dokumentation, strömmade in i landet – utan att myndigheterna reagerade i förväg.

LÄS ÄVEN: ”Snabbinsatssystem” och egna influencers – så ska EU stärka kontrollen över dina åsikter

På senare år har medborgarna kunnat ta del av nyheter om att övervakningslag efter övervakningslag har införts eller är på väg, både i Sverige och på EU-nivå med motiveringen att stärka möjligheterna att hantera situationen och bekämpa den grova brottsligheten.

Ett exempel är år 2019 då riksdagen röstade igenom en ny generell datalagringslag som trädde i kraft den 1 oktober samma år. Lagen ersatte den tidigare datalagringslagen, som EU-domstolen ogiltigförklarat eftersom den stred mot EU-rätten och utgjorde ett allvarligt intrång i privatlivet – något som kritiker menade inte hörde hemma i ett demokratiskt samhälle.

Trots detta ansåg justitieutskottet att övervakningen bör utökas och drev fram en linje för att få till det, och föreslog ett tillkännagivande till regeringen om att se över omfattningen av datalagringsskyldigheten.

Den nya datalagringslagen innebär att alla medborgare i praktiken behandlas som potentiella misstänkta. Tele- och dataoperatörer måste lagra uppgifter om elektronisk kommunikation, bland annat vem som ringt vem, när samtal och internettrafik ägt rum, samt viss platsinformation. Dessa uppgifter kan sedan begäras ut av brottsbekämpande myndigheter vid utredningar av allvarliga brott.

Formellt var syftet att anpassa svensk lagstiftning till EU-rätten och fortsätta bekämpa brottsligheten, men kritiker menar att även den nya lagen innebär ett omfattande intrång i individers integritet och medborgerliga friheter, eftersom stora delar av befolkningens kommunikation fortfarande lagras utan krav på misstanke om brott.

LÄS ÄVEN: DSA är inte digital trygghet – det är digitalt maktmissbruk

Majoriteten av riksdagens partier – däribland även Sverigedemokraterna – röstade för lagförslaget. Många kritiker pekade då på att lagringen fortfarande är omfattande, i praktiken skapar en form av massövervakning och riskerar att inskränka rätten till privat kommunikation eftersom staten ser vilka som pratar eller på annat sätt kommunicerar med varandra. De menade även att lagen inte fullt ut uppnår en rättssäker balans mellan brottsbekämpning och skydd för individens privatliv.

Bahnhos vd Jon Karlung var en av de som kritiserade lagen. Han framhöll att han inte är emot datalagring som verktyg för brottsbekämpning, men att det måste ske på ett rättssäkert sätt med strikta proportionalitetskrav. Enligt honom bör det krävas misstanke om grov brottslighet och domstolsprövning för tillgång till uppgifter i varje enskilt fall, för att säkerställa individens integritet.

Stirrar österut

Ett annat exempel är FRA-lagen infördes 2008 med motiveringen att stärka Sveriges förmåga att upptäcka yttre hot i en allt mer digitaliserad omvärld hette det när den såldes in. Genom lagen fick Försvarets radioanstalt utökade befogenheter att bedriva signalspaning i kabelburen trafik som passerar landets gränser.

Kritiker har dock länge varnat för att systemet i praktiken möjliggör en mycket bred insamling av elektronisk kommunikation, där även stora mängder trafik från vanliga medborgare riskerar att fångas upp när den korsar Sveriges gränser. Därmed har lagen kommit att beskrivas som ett av de mest långtgående övervakningsverktygen i modern svensk tid, med en ständig konflikt mellan statens säkerhetsintressen och skyddet för den personliga integriteten.

LÄS ÄVEN: Fängelsedomen mot Samnytt placerar Sverige i samma liga som Ryssland och Belarus

Samtidigt som SvD larmar om Rysslands övervakningssamhälle, där registrerade simkort och blockeringar av amerikanska meddelandetjänster visar hur hemskt det är i deras land, tycks en liknande utveckling här hemma och i EU i stort – som pågått under många år och fortsatt växer – nästan helt undgå etablissemangsmediernas kritiska uppmärksamhet.

Med FRA-lagen, datalagring, registrerade simkort, hemlig avlyssning utan brottsmisstanke och den snart införda Chat Control-lagen som kommer borra hål på krypterade meddelanden riskerar svenska medborgare i praktiken samma typ av massövervakning – men etablissemangsmedierna är fullt upptagna med att stirra österut och låtsas som om problemet inte finns här hemma.