Sverige behåller sin tätplacering på listan över vilka EU-länder som skänker mest pengar till u-länder. 2017 gick 46 miljarder av de svenska skattebetalarnas pengar till u-hjälp. Detta enligt siffror från OECD.

Det motsvarar drygt en procent av bruttonationalinkomsten, vilket inte bara är mest i EU utan också en rejält högre nivå än de 0,7 procent som rekommenderas av FN. I EU är det förutom Sverige bara Danmark, Storbritannien och Luxemburg som når upp till FN-rekommendationen och av dessa endast Luxemburg som är i närheten av den svenska nivån. Utanför EU ligger dock Norge på ungefär samma nivå.

Skarp kritik har riktats mot u-hjälp som inte är akut katastrofhjälp. Man menar att det gör u-länderna bidragsberoende och att det effektivt motverkar dessa länders ekonomiska utveckling mot att bli självförsörjande.

Kritiken handlar även om att den ekonomiska u-hjälpen i stor utsträckning går till korrupta regimer som berikar sig själva i stället för att pengarna kommer de behövande till godo. Man hävdar också att u-hjälpen bidrar till att diktaturregimer kan hålla sig kvar vid makten.

Många menar dessutom att den svenska u-hjälpen i själva verket är flerfaldigt större än vad som redovisas som bistånd i statsbudgeten. Man tar fasta på att det exceptionellt höga mottagandet av migranter från tredje världen också är att betrakta som u-hjälp och att kostnaderna för denna invandring därför borde räknas in.

Många olika beräkningar har gjorts på invandringens kostnader. Den välkände ekonomen Jan Tullberg hävdar att det rör sig om så mycket som 250 miljarder kronor om året.

Som u-hjälp betraktat har invandring också – tydligast från socialkonservativt håll men också av professor Hans Rosling – kritiserats som påtagligt ineffektiv och kostsam, då kostnaderna för att hjälpa en person i Sverige kan vara tio- eller hundrafalt högre jämfört med att hjälpa människor på plats i u-länderna, och dessutom medför en rad andra påfrestningar utöver de rent ekonomiska på mottagarlandets samhälle.

Det pågår också en språklig debatt där vissa vill fasa ut begrepp som ”u-land” och ”u-hjälp” och även ”bistånd”. I stället vill man att termen ”samarbete” ska användas.