Tidöpartierna gör migration och integration till två av de tydligaste konfliktlinjerna inför valet. I en gemensam debattartikel i Aftonbladet lyfter regeringsunderlaget fram sin hittillsvarande omläggning av politiken och varnar för en återgång till tidigare ordning. I en längre intervju med Svenska Dagbladet utvecklar statsminister Ulf Kristersson hur han ser på nästa mandatperiod – där Jimmie Åkesson enligt honom naturligt kan få ett huvudansvar för invandringsfrågorna.
I Aftonbladet beskriver Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson, Ebba Busch och Simona Mohamsson den tidigare migrationspolitiken som ett misslyckande präglat av undantag, kravlöshet och bristande integration. De menar att följderna blivit växande utanförskap, fattigdom och gängkriminalitet med höga kostnader ekonomiskt och på många andra sätt för svenska folket.
De fyra partiledarna framhåller att deras regeringssamarbete stegvis har lagt om politiken och hävdar att Sverige nu har den lägsta asylinvandringen sedan mitten av 1980-talet. Budskapet är att kursändringen måste försvaras och att riksdagsvalet i höst blir avgörande för om den ligger fast eller om det som byggts upp ska rivas ned.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
Bakgrunden är också det osäkra omvärldsläget. Ledarna hänvisar till kriget i Mellanöstern och varnar för att konflikter utanför Europa kan skapa nytt migrationstryck mot både EU och Sverige. Därför, skriver de, får ”migrationskrisen från 2015” inte upprepas, och mått och steg vidtas för att så inte heller blir fallet.
Två huvudarenor: EU och Sverige
Tidöpartierna pekar ut två avgörande områden där det första är EU-politiken. Sverige bör enligt dem fortsätta driva en mer restriktiv migrationslinje i unionen, med starkare yttre gränser och effektivare återvändande för personer som fått avslag på asylansökan. De vill också se förändringar i internationella regelverk så att utlänningar som begår grova brott lättare ska kunna utvisas.
LÄS ÄVEN: Tidöregeringen: Afghaner ska hem till talibanerna
Ledarna varnar samtidigt för att mer generösa beslut i andra EU-länder kan undergräva en gemensam linje. De nämner särskilt beslut som det av vänsterregimen i Spanien nyligen om att låta personer som vistas illegalt i Europa stanna.
Det andra spåret gäller Sverige. Här säger partierna att fler europeiska länder nu stramar åt sina regler, vilket kan göra Sverige mer attraktivt igen om den svenska politiken mjukas upp. Därför vill Tidöpartierna fortsätta med att ställa högre krav på den som kommer hit.
Medborgarskap, språk och bidrag i centrum
Partiledarna lyfter flera reformer som de vill bygga vidare på. Svenskt medborgarskap ska få högre status och kräva mer av den sökande. Den som får stanna i landet ska lära sig svenska och skaffa sig grundläggande kunskaper om Sverige.
Man vill också se ett bidragstak, för att arbete alltid ska löna sig bättre än bidragsförsörjning, samt ett tydligt aktivitetskrav för den som får ekonomiskt stöd – det ska inte gå att passivt bara lyfta bidrag. Dessutom vill partierna använda språkförskola som verktyg mot segregation och svag språkutveckling bland barn.
En central princip sammanfattas så här: ”Den som får ja ska integreras, den som får nej ska lämna landet.”
Skarp kontrast mot oppositionen
Debattartikeln är tydligt valinriktad. Tidöledarna hävdar att de rödgröna partierna vill gå i motsatt riktning, med ökad asylinvandring, mer generösa regler för anhöriginvandring och återinförda permanenta uppehållstillstånd.
LÄS ÄVEN: Tidöregeringen: Inga bidrag till kriminella
De beskriver valet som ett vägval mellan fortsatt ansvarsfull åtstramning och en återgång till tidigare ansvarslösa migrationspolitik.
Kristersson: Naturligt att SD tar invandringsfrågorna
I en intervju i Svenska Dagbladet går Ulf Kristersson djupare in på hur makten kan fördelas efter valet. Han säger att det är naturligt att Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna får ett tungt ansvar inom migration och integration i en ny blågul regering.
Han jämför med att Liberalerna traditionellt haft tyngd i skolfrågor och Kristdemokraterna i vårdfrågor. På samma sätt menar han att SD har kompetensen och ett naturligt fokus på invandringspolitiken.
Samtidigt understryker han att ministerposter inte delas ut före ett val och att förhandlingar sker först efter ett eventuellt valsegerresultat.
Integrationszoner och ”Sverigekontrakt”
Kristersson beskriver integration som en av valrörelsens mest centrala frågor. Han lyfter sitt eget partis idé om så kallade integrationszoner – särskilda områden där nya metoder ska kunna testas för att bryta utanförskap.
Han tonar dock ned bilden av ett färdigt system och kallar det snarare en öppen modell för lokala försök. Exempel han nämner är fler timmar i förskolan för barn som behöver stärka sin svenska.
LÄS ÄVEN: Tidöpartierna ska stoppa barnsoldaterna: Sänkt straffbarhetsåldern till 13 år
Ett annat förslag är ett ”Sverigekontrakt” för nyanlända, där individen bekräftar att svenska regler, värderingar och samhällsnormer ska följas. Den som inte deltar eller inte lever upp till kraven ska enligt honom kunna förlora tillgång till bidrag och stöd.
Svenska värderingar, jämställdhet och egen försörjning
I intervjun återkommer statsministern till synen på integration som ömsesidiga skyldigheter. Han säger att den som flyttar till Sverige måste acceptera landets lagar, jämställdhet och individuella fri- och rättigheter. Hedersnormer pekas ut som oförenliga med svensk lag.
Han säger också att den som ogillar ett jämställt och sekulärt samhälle kanske inte bör ha Sverige som resmål.
Bidragsreformer som integrationspolitik
Enligt Kristersson är regeringens bidragsreformer en av de viktigaste integrationsåtgärderna. Han lyfter särskilt bidragstak och krav på deltagande i arbetsmarknadsinsatser.
Ett uttalat syfte är att fler utrikes födda kvinnor ska arbeta och bli självförsörjande – ytterst få är det idag. Han markerar att människor självklart får välja hur de lever sina liv, men att skattebetalarna inte ska finansiera långvarig bidragsförsörjning för personer som kan arbeta.
Budskapet inför valet är därmed tydligt: arbete, språk, krav och anpassning till svenska samhällsnormer ska väga tyngre än rätt till försörjning utan motprestation.
