Inom gruppen invandrare är det kvinnorna som jobbar minst. Gräver man ännu djupare framgår att knappt hälften av afrikanska kvinnor räknas som icke självförsörjande. Att orsaken till detta skulle hänga ihop med kultur och normer är något en integrationsspecialist inte håller med om.
Thomas Liebig är integrationsspecialist och tysk analytiker vid OECD och säger sig ofta stöta på åsikten att utrikes födda kvinnors låga närvaro på arbetsmarknaden hänger ihop med kultur och normer, men det menar han inte stämmer.
Situationen för invandrarkvinnor är inom OECD samma som i Sverige och enligt nya siffror från Kunskapsverket tjänar utrikes födda kvinnor 282 000 per år i snitt mot 354 000 för männen. Det tar ungefär 20 år innan kvinnorna börjar komma ikapp. För dem från Afrika eller Asien är över 40 procent icke självförsörjande.
Missa inte vårt PLUS-innehåll!
I en undersökning ställdes kvinnor i olika länder inför samma påstående: ”När jobb är en bristvara borde män ha företräde till jobben.” Här framkom en stor skillnad mellan kvinnor födda i Sverige och utrikes födda – två respektive tio procent svarade ja.
LÄS ÄVEN: Invandrarkvinnor kräver extra hjälp för att få jobb
Tittar man på hur kvinnor i öst- och sydeuropeiska länder svarat blir skillnaden ännu större – där svarar 40 till 50 procent av de infödda kvinnorna ja.
Enligt Liebig betyder det att invandrare i Sverige har mer jämställda attityder än vad inrikes födda har i 80 procent av Europas länder och mycket tyder på att man anpassar sig till normerna i landet.
Sverige har en av de högsta andelarna kvinnor som jobbar i världen. Trots att gapet mellan svenska och utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden är stort, är Sverige ändå ett av de OECD-länder där utrikes födda kvinnor jobbar i högst utsträckning.
Strukturer
Enligt Thomas Liebig handlar det mer om strukturer än kultur och där bedöms Sverige ligga bra till med saker som en väl utbyggd barnomsorg. Samtidigt tycks andra strukturer ge motsatt resultat.
I en rapport från Sveriges Kvinnoorganisationer har man tittat på hur det gick för de kvinnor som kom till Sverige under migrantkrisen 2015. Där kunde man peka ut framför allt en faktor som avgörande för om invandrare fick jobb eller inte – könet.
LÄS ÄVEN: Sju av tio socialbidragskronor går till invandrare
Det är framför allt lågutbildade kvinnor som har svårt att komma ut på arbetsmarknaden, men det förklarar inte allt. I stället sägs det mer bero på vad nyanlända män respektive kvinnor erbjuds när de kommer hit.
Enligt chefsekonom Beatrice Nordling spelar det väldigt liten roll om kvinnor är hög- eller lågutbildade. Hon menar att kvinnorna fick färre, billigare, sämre och senare arbetsmarknadsåtgärder än männen. De mest effektiva insatserna är praktikplatser och subventionerade jobb som till största del ska ha gått till männen.
Stereotyper och normer
Ytterligare faktorer som Nordling pekar ut är könssterotyper och normer som påverkar handläggningen och bedömningen hos Arbetsförmedlingen.
Samtidigt har majoriteten av invandrarkvinnorna inte rätt att delta i det tvååriga etableringsprogrammet då de inte själva är flyktingar utan antingen har gift sig med en svensk medborgare, som själv invandrat, eller en arbetskraftsinvandrare.
– Det är en hel kedja av olika missgynnande händelser som gör att kvinnor hamnar längre bort från arbetsmarknaden, säger Beatrice Nordling till Svenska Dagbladet.
Nio procent gick vidare till jobb
Etableringsprogrammet är ett statligt tvåårigt program för nyanlända migranter med målet att de ska lära sig svenska, hitta ett jobb och försörja sig själva.
Under åren 2010-2021 deltog 200 000 personer. Av dessa gick i snitt 26 procent av männen vidare till jobb men bara nio procent av kvinnorna.
I dag utgör utrikes födda kvinnor den största gruppen bland långtidsarbetslösa på Arbetsförmedlingen och en stor del är utomeuropeiskt födda.
LÄS ÄVEN: ”Socioekonomiskt utsatta kvinnor” ska få jobb – genom att lära sig cykla
