DEBATT. Idag lär det finnas cirka 380 vargar i Skandinavien, varav runt 300 i Sverige – alla ättlingar till fem vargar som invandrat från Finland och Ryssland. En av konsekvenserna är att kullarna blir mindre. Forskare inom det skandinaviska vargforskningsprojektet Skandulv har visat att antalet valpar minskar med 1,2 för varje tiondel som inavelskoefficienten ökar. Svenska vargar har också ofta missbildningar på kotorna, vilket misstänks vara en effekt av inaveln. Genpoolen är problematiskt liten.

Så långt Sveriges vargar. Hur står det då till med Sveriges människor? Svaret är inte att den svenska genpoolen är för liten men att den dras med andra problem, som resulterar både i fysiska och psykiska sjukdomar, personlighetsförändringar samt sjunkande IQ. Jag är nog inte ensam om att fundera över vår tids allergier, bokstavsdiagnoser, könsdysfori, identitetsproblem, fetma, drogberoende, psykiska instabilitet och hyperkänslighet hos i synnerhet ungdomar. Är en försämrad genpool en av förklaringarna?

Tänk tanken att en försommardag sätts 100 wokeungdomar ut i storskogen – den där sortens prinsessa-på-ärten-personer som häckar på universiteten och behöver både triggervarningar och säkra rum för att inte känna sig skändade och rasa ner i djup olycka. Där står de, utan sina mobiler, mitt i skogen med ingenting annat än kläderna på kroppen och hjärnan upptagen med att klura ut strategier mot patriarkatet och rasismen. Hur många av dessa psykiskt sköra ungdomar har fram på höstkanten överlevt och kunnat förbereda sig så att de också klarar vintern? Frågan är naturligtvis omöjlig att besvara men de flesta inser nog att vår tids urbaniserade människor är förvekligade varelser. Det jag skulle vilja veta är hur mycket av denna oförmåga att klara av hårda villkor som är förankrat i generna.

Jorden befolkning härstammar från endast 10 000 individer

I årtusenden levde våra förfäder i små, isolerade grupper, vilket gjorde dem särskilt utsatta för låg genetisk variation: De utväxlade bara partner med sina närmaste grannar, och på grund av den lilla genpoolen ökade risken för att genetiska fel skulle spridas. Alla nu levande människor lär härstamma från mindre än 10 000 individer. Det gör att vår genvariation är lägre än exempelvis schimpansernas. Det ökar risken för människor att ärva muterade gener.

Genom mutationer förändras genpoolen vid varje generationsbyte. Logiken är enkel. Det naturliga urvalet leder till att såväl reguljära som muterade gener hamnar i genpoolen. De flesta av mutationerna är skadliga, i synnerhet de som beror på kopieringsfel i DNA:et eller yttre påverkan som strålning och kemikalier. På något sätt måste dessa mutationer kontinuerligt avlägsnas från genpoolen, annars finns det risk för att miljö och genetisk disposition ömsesidigt förstärker varandra, fram till en mutationshärdsmälta (Mutational Meltdown). Populationen riskerar genom mutationer som inte rensas bort att få en så usel genpool att den inte överlever.

För de flesta är den industriella revolutionen och den därpå följande näst intill science fictionartade utvecklingen rätt självklar, ingenting som det är något konstigt med. Den bara ”kom”. Men varför hände detta och varför ägde den framför allt rum i norra Europa, med England som ledande nation? Här finns en evolutionsbiologisk historik som är långt viktigare att känna till än kungalängderna.

Survival of the richest

Efter romarrikets fall och efter de mörka århundradena inleds den på 1100-talet med stadsbyggande och nationsbildande. Den når krönet under 1800-talets slut och kan ges rubriken ”survival of the richest”. Rika människor är generellt sett smartare än fattiga människor. Det är huvudanledningen till att mellan år 1100 och 1870 så är intelligensen på tillväxt.

Detta är en tid då ungefär hälften av alla barn dör innan de når vuxen ålder och kan sprida sina gener. De barn som är genetiskt svagare, som har ett sämre immunförsvar, slås ut. Rika människor såg därför till att skaffa många barn och på det sättet säkra att de fick arvingar. Under 1700-talet födde den rikare halvan av Englands befolkning dubbelt så många barn som den fattigare halvan.

Detta är också religionens och äktenskapets tid. För den kvinna som inte var gift och inte hade en priviligierad ställning var det både en social och ekonomisk katastrof att få barn. Religionen hindrade effektivt att fattiga människor födde barn. Också dödsstraffet spelar roll. I England avrättades ungefär två procent av den manliga befolkningen i varje generation. Våldsamma unga män gavs inte chansen att sprida sina gener.

Pesten, lilla istiden och industrialismen

Till detta ska man lägga epidemier, framför allt 1300-talets pest. Den tog kål på mellan en tredjedel och 40 procent av Europas befolkning. För den fattigare halvan var procenttalet för dem som strök med förmodligen så högt som 80 procent. Lägg till klimatförsämringen. I slutet av 1200-talet började temperaturen att sjunka. ”Lilla istiden” inleddes. Det var en kallperiod som skulle pågå i ett halvt årtusende. Dessutom blev klimatet mer varierat, med år av både av extrem nederbörd och torka, vilket ledde till svältkatastrofer. Det krävdes högre intelligens för att överleva.

Dessutom leder ett krävande klimat till ökad gruppselektion. Etnocentriskt starka grupper konkurrerar ut lösligare och svaga grupper. Det gäller inte bara för folkgrupper och etniska gemenskaper utan också för starkt religiösa grupper. De håller samman och framkallar genetiskt fredliga och samarbetsvilliga gemenskaper.

Industrialismen och jordbrukets mekanisering gör stora delar av landsbygdsbefolkningen arbetslös. Många emigrerar till Amerika. I städerna byggs fabriker som drar till sig dem som inte längre kan få jobb på landsbygden. 1800-talets senare del blir en rotlöshetens tid. Bättre levnadsstandard och mindre religion bäddar för de lägre klassernas promiskuitet. När barnadödligheten på grund av bättre hälsovård minskar, så vänds det som var huvudanledningen till intelligensens tillväxt alltsedan 1100-talet. De rika planerar sina liv och föder färre barn. De fattiga klarar det sämre och föder fler oplanerade barn. Den positiva korrelationen mellan fertilitet och hög IQ vänds kring sekelskiftet till sin motsats. Stora familjer och låg IQ blir det nya normala.

Människans intelligens sjunker

I en föreläsning som ligger ute på Youtube menar den orädde och därför kontroversielle forskaren Edward Dutton att intelligensen kan ha sjunkit med så mycket som 15 enheter mellan år 1880 och 2000. Den verbala kompetensen har från år 1870 sjunkit så att den i dag ligger på samma nivå som år 1700. Vid århundrades slut kanske vi västeuropéer har samma IQ som år 1100. Det här är hypoteser, inte forskningsresultat, men det hindrar inte att de är ytterst illavarslande.

En annan och mer respekterad forskare, James R. Flynn, har visat att intelligensen mellan åren 1930 och 1990 stigit med 2,5 punkter per årtionden. En trolig förklaring är att det handlar om de två tiondelar av intelligensen som inte är ärftlig utan beroende av sin omgivning. Inom detta fält kan man prestera på topp, eller underprestera. 1900-talet kommer att ställa helt andra intelligenskrav på befolkningen som helhet. Skolutbildning och bildningsträvanden blir kännetecknande också för arbetarklassen. Omkring år 1990 möts den sjunkande ärftliga intelligensen och den avklingande förvärvade intelligensen. Flynneffektens tidsperiod är över och intelligensen som helhet sjunker. Det här kunde man för fem år sedan läsa i tidskriften Forskning och framsteg:

… i en ny artikel i tidskriften Intelligence så visar James Flynn att IQ nu minskar i de skandinaviska länderna. Norge, Danmark och Finlands utveckling är påtagligt lika under sent 1900-tal och tidigt 2000-tal. Det handlar om en genomsnittlig förlust på 0,23 IQ-poäng per år sedan 1990-talet. Inte mycket per år – men på sikt en kraftig effekt. Både Finland och Norge har alltså tappat flera poäng sedan 1990-talet. I Danmark är minskningen något mindre. Sverige saknar data för senare år, men har legat mycket nära grannländerna i mätningarna under 1990-talet. James Flynn tror därför att det sker en motsvarande minskning även i Sverige.

År 2006 beräknade intelligensforskaren Richard Lynn Sveriges kvot till 104. Smartast var tyskarna med en IQ på 107. Holländarna kom tvåa med samma IQ. Polen var trea med 106. Britterna hade 100, Fransmännen 94 och i Europas botten hamnade bulgarer, rumäner, turkar och serber med en genomsnittlig kvot på 89.

År 2022 ställde ett forskarlag under samme Richard Lynns ledning upp en rankinglista för hela världen. Hongkong och Singapore hamnade i toppen med en IQ på 108. Den svenska snittkvoten hade sjunkit till 97. På sin hemsida skriver professorn i teoretisk fysik Ulf Danielsson:

I tidskriften Intelligence (var annars) kan man läsa om hur tonåringar världen över, inte minst i Skandinavien, blir allt dummare för varje generation. Effekten är stor. I ett trettioårigt perspektiv handlar det om ungefär sju steg på IQ-skalan i fel riktning. Detta är ett enormt tapp sett som ett medelvärde och tappet sker dessutom inte likformigt över alla begåvningsnivåer. Det är främst i det högre skiktet som försämringen sker och innebär därför att de yngre medlemmarna av den så kallade eliten inte längre har alla flingorna i paketet. De som förväntas styra och ställa i världen, hitta på de nya fiffiga uppfinningarna och i största allmänhet hålla reda på saker och ting börjar bli som folk är mest.

IQ-snitt på minst 90 nödvändigt för demokrati

Har Richard Lynn rätt har Sveriges snittintelligens under 16 år sjunkit med hela sju punkter. Fortsätter intelligensen att sjunka i samma takt så har svenskarna år 2038 en snittintelligens på 90, vilket en annan intelligensforskare, den danske psykologen Helmuth Nyborg, anger som gränsen för när en demokrati kan upprätthållas. År 2054, ytterligare 16 år senare, har Sveriges IQ-snitt sjunkit till 83.

Det finns på Youtube ett tre minuter långt klipp ur en intervju med den kliniske psykologen Jordan Peterson rörande intelligens. Han förklarar där varför en IQ på 83 eller lägre diskvalificerar dig som soldat i USA:s krigsmakt. Det är inte bara i krigstid som USA vill rekrytera så många soldater som möjligt utan det gäller också i fredstid. Krigsmakten måste underhållas. En av tio medborgare kan inte rekryteras som soldat, därför att han eller hon håller inte måttet kognitivt. Det är bokstavligt en fråga om liv och död men tyvärr är alltför låg intelligens inte ett problem som går att lösa genom att tillsätta mer pengar för träning och utbildning. Påståendet att ”det tar längre tid att lära sig, men det går om man kämpar” är fel. Data är entydiga.

Att det således handlar om en dramatisk sänkning är ett understatement. Varför sjunker då snittintelligensen? Jag kan se fem möjliga och samvarierande förklaringar:

1. Med sin framgångsrika kamp mot spädbarnsdödligheten mutationsackumulerar Sverige. År 1800 dog ungefär hälften av alla barn före vuxen ålder. 1950 dog drygt 20 spädbarn per 1 000 levande födda i Sverige. I dag är siffran drygt två och Sverige tillhör de tio länder i världen som har lägst spädbarnsdödlighet.

2. Hög invandring från länder med avsevärt lägre IQ

3. Välfärdsstaten anpassar bidragens storlek för bidragsförsörjda barnfamiljer. Detta ger dem ett försteg framför självförsörjande familjer, där ekonomin blir mer ansträngd ju fler barn de har.

4. Dysgeniska fertilitetsmönster. Lågutbildade kvinnor föder fler barn än högutbildade. De mest intelligenta och mest högutbildade kvinnorna föder extremt få barn. Det innebär att de gener som gjorde kvinnorna högintelligenta försvinner från genpoolen.

5. Immigranter från länder med låg IQ föder fler barn än etniska svenskar.

Intelligensen i en population minskar när de mest intelligenta människorna är subfertila och när intelligensskadliga mutationer ackumuleras. De gener som har gjort populationen intelligent kommer att minska i varje generation – först som andel av genpoolen och sedan som absolut förekomst. Ska denna skrämmande utveckling hejdas måste skadliga mutationer misslyckas med reproduktionen. I annat fall kontamineras genpoolen.

Egoism kontra altruism

I sin vid det här laget närmare femtioåriga klassiker ”Den själviska genen” visar Richard Dawkins på att det sämsta för genpoolen är egoisterna, de som bara tänker på sig själva. En sådan grupp dör snart ut. Det bästa för gruppen är en grupp med altruister. Moral lönar sig både för kollektivet och för de gener som kodar för moraliskt beteende. Den själviska genen för altruism sprider sig i gruppen och altruism blir den dominerande strategin.

Jag har svårt att se vår tids låga födelsetal och sjunkande IQ som något annat än egoism. Högutbildade människor – i synnerhet kvinnor – visar sig prioritera mer belönande aktiviteter än att föda barn, för att därefter ta hand om dem. Dagens Nyheter har när detta skrivs haft en serie artiklar där barnlösa människor intervjuats. Där finns inte ens en antydan om att det som de inte vill kalla för barnlöshet utan barnfrihet skulle vara problematiskt ur ett genetiskt perspektiv.

Samtidigt som evolutionsbiologin är en hård vetenskap – det här är så långt från fluffiga åsikter som man kan komma – så är det moralfilosofi, ett svar på frågor som ”Varför ska jag vara moralisk?” och ”Varför ska jag försaka mitt eget omedelbara goda för något högre gott?”

Mot bakgrund av ovanstående ska jag avsluta med att säga något som, om det rycks ur sitt sammanhang, verkar tyda på ett praktfullt dåligt omdöme hos mig, nämligen att inte människorna men mänskligheten kanske behöver den klimatkatastrof som påstås vara på väg. För mig framstår klimataktivisterna som en religiös sekt men om jag har fel, och klimatkatastrofen blir så allvarlig som de värsta olyckskorparna varnar för, är det ändå svårt att tro att den kommer att ta kål på hela mänskligheten. Däremot riskerar den att medföra både massdöd och ytterst hårda villkor för dem som överlever. Det som hotar att bli mänsklighetens största katastrof kan samtidigt genetiskt bli dess räddning.

Karl-Olov Arnstberg

Artikeln ursprungligen publicerad på sajten Invandring och mörkläggning.

Debatt