➤ KRÖNIKA I helgen genomförde finska myndigheter vad som i det närmaste kan kallas en militär operation med över 400 män mot en rysk-ägd fastighet i finska skärgården. Att döma av uttalanden i media störde sig grannarna under en lång tid på fastighetsägaren – en rysk oligark som köpt upp flera holmar och byggt flera hus.

Holmarna sades ligga ”farligt nära” huvudfarleden, det ska ha förekommit omfattande kameraövervakning, det ska även ha byggts en radhuslänga som kan ”inkvartera rysk spetznaz” osv. osv… I vanlig ordning fanns det ingen brist på anklagelser och spekulationer när det gäller ryssar.

När dammet har lagt sig har det visat sig att kameraövervakningen inte alls varit så omfattande som det var tänkt och att den användes för att bevaka fastigheten, att finska försvarsmakten har bedömt att det här området inte utgör en skyddszon och att det därmed var lagligt för utländska medborgare att köpa fastigheter där, samt att stugorna låg ute för uthyrning till vanliga turister.

Anledningen – eller rättare sagt förevändningen – för tillslaget har varit misstankar om förekomsten av svart arbetskraft. Just det senare är ganska troligt.

Ryska oligarker brukar skaffa sig så kallade ”reservflygplatser” som det kallas på ryska – en plats där de lugnt kan tillbringa resten av livet om/när situationen i Ryssland blir ohållbar för dem. Sådant kan hända mycket snabbt till följd av en palatskupp, en ändring i maktbalansen mellan klaner eller till och med när en större fisk har fått aptit för personens verksamhet och tillgångar. Därför brukar sådana reservflygplatser finnas utspridda runt om i världen med anställd personal, bostäder för diverse tjänstefolk som ska flytta in tillsammans med herre och allt annat som kan behövas för en förmögen person på flykt.

Det är inte alltför otroligt att den ryska oligarken har blivit trött på finska skatter, finska hantverkare eller både och och tog med sig några ryssar för att jobba som trädgårdsmästare eller snickare utan någon registrering hos finska Skatteverket. En förseelse? Ja, visst. Men rättfärdigar detta en smärre armé på 400 män och no-fly-zon över skärgården under tillslaget? Knappast.

DN:s korrespondent i Ryssland Anna-Lena Lauren är inne på samma linje. I en tweet förklarar hon till en oförstående läsare att allt egentligen var i sin ordning:

Läs detta gärna igen – en journalist hos en svensk tidning hyllar myndigheter i en demokratisk stat som agerar med dolda avsikter. ”Wink-wink, vi vet ju vad de egentligen är ute efter”. Det är nämligen acceptabelt att agera på detta sätt när det gäller ryssar.

Utfallet av räden har än så länge – pinsamt nog för finska myndigheter – blivit ganska blygsam. Inga Kalasjnikovs, biologiska vapen eller sovande spetznaz-celler har hittats. Det enda som hittats var en halv miljon euro i kontanter vilket gav finska polisen den formella anledningen att inleda förundersökning om grovt penningtvätt. Det är en stor summa pengar – dock knappast för en rysk oligark som vill ha ett buffert för en dålig dag. Det som är problematiskt för finska polisen är att det – trots allomfattande krig mot kontanter – fortfarande är lagligt att äga dem och det åligger polisen att bevisa att kontanterna kom via någon olaglig väg.

Om Anna-Lena Laurens hypotes stämmer befinner sig finska myndigheter på en mycket tunn is och på ett sluttande plan på en och samma gång. Om det är acceptabelt att dra ihop en armé av poliser och andra tjänstemän på misstankar om svart arbetskraft samtidigt som man egentligen är ute efter att helt enkelt sätta dit personerna på vilken grund som helst – då är allt tillåtet.

Vad blir nästa steg då? Ska man exempelvis sätta polisens resurser på att spana efter obekväma riksdagsledamöter i förhoppning om att någon gång ska någon av dem exempelvis köpa sex på gatan? Eller avlyssna deras datatrafik i förhoppning på att de någon gång ska ladda ner film olagligt? Möjligheterna är oändliga.

Anna-Lena Lauren menar att det är just så en modern rättsstat ska agera. I en krönika i sin egen tidning som av någon anledning står på nyhetsplats – som om hennes idéer hade något nyhetsvärde i sig – utvecklar hon sitt resonemang:

”Både i Pargas och i resten av Finland ställer man sig nu frågan hur det är möjligt att staden tillät ett enda företag bygga ut så många holmar systematiskt. Svaret är att ”allt har gjorts enligt lagen”. Och det stämmer säkert. Men i dagens verklighet kan demokratiska beslutsfattare inte blunda för suspekta omständigheter genom att hänvisa till hur korrekt det hela har gått till. ”

Det hon säger är att det krävs en parallell rättskippning – lite som i svenska no-go-zoner fast lite finare. En sådan parallell rättskippning ska ta hänsyn till ”suspekta omständigheter” vad de nu kan vara istället för till demokratiskt stiftade lagar.

Hon avslutar sin krönika genom att kasta lite skit på personer som kom till hennes hembygd mitt i den ekonomiska krisen och sysselsatte hennes landsmän. Hon tror visserligen inte att byggnaderna skulle användas för en rysk ockupation av Finland. ”Det handlar om vanliga skurkar som tvättade pengar”, skriver hon om dessa personer trots att inga brott hade bevisats och ingen har dömts för någonting än så länge.

Men okej, om det handlar om ”vanliga skurkar” då… Hur försvarbart är denna säkerhetspolitiska cirkus som man kunde beskåda via finska medier i helgen?

Jo, det är helt försvarbart, menar Anna-Lena Lauren. Kreml är ju känt för att använda ombud och allt möjligt:

”Små demokratier ska vara öppna. Men den som inte rustar sig för alla eventualiteter är inte öppen utan dum”.

Eventualiteter, alltså. Då är det tydligen försvarbart att kasta bort rättsstatens principer och systematiskt diskriminera en grupp på grund av dess ursprung för att ”rusta sig inför eventualiteter”. Jag kan nästan se nästa diskussionsämne som Dagens Nyheter ska lansera om ett-två år – ska personer med ryskt ursprung beläggas med en fotboja och en GPS-spårsändare eller bara med en GPS-spårsändare? För att rusta sig inför eventualiteter alltså.

Det så kallade säkerhetspolitiska etablissemanget skjuter sig själva i foten genom sådana aktioner – oavsett dess egentliga syfte eller ”signaler” som Lauren uttrycker det. För en observant åskådare blir det uppenbart hur dåligt underbyggda de är. För en bekymrad medborgare ger de en inblick i hur framtiden som etablissemanget håller på att skapa kommer att se ut – inte bara för ryssar, utan för alla…

Opinion