I februari skedde något i den demokratiskt tveksamma EU-kommissionen som en anonym kommissionär beskriver som ”ett perfekt förberett och vågat maktövertagande”.

Martin Selmayr är tidigare stabschef hos kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, skriver Johan Ingerö i en krönika hos Timbro.

Den 21 februari kallade Juncker hastigt och plötsligt till pressträff där man kungjorde att Selmayr nu skulle tillträda som EU-kommissionens generalsekreterare. En tjänst som ingen visste skulle bli vakant, allra minst Alexander Italianer som dittills haft den.

Innan tillträdet hade Selmayr dock ett annat jobb, även om det bara varade i några minuter. Han ska initialt ha nominerats till biträdande generalsekreterare och först därefter meddelades att Italianer skulle avgå och att platsen skulle övertas av Selmayr.

”Vi hade just bevittnat ett perfekt förberett och vågat maktövertagande”, säger den anonyme kommissionären till Spectator.

Man försäkrade att utnämningen gått rätt till och att en debatt bara skulle riskera ”underblåsa EU-kritik”.

Reaktionerna ska ha blivit osedvanligt starka. Förutom Selmayrs plötsliga befordran är den nye generalsekreteraren öppen med att han vill att kommissionen ska få en mäktigare roll framöver – något som är kontroversiellt i sig då kommissionen inte är vald av väljarna.

Den 12 mars hölls ändå en debatt i EU-parlamentet där enigheten för ovanlighetens skull ska ha varit stor.

De enda grupperna som försvarade kommissionens agerande var de två största; kristdemokratiska EPP och socialdemokratiska S&D.

Johan Ingerö:

Men även här i Sverige finns en stor fråga att diskutera, nämligen varför den solkiga affären är i princip okänd för hela svenska folket. I skrivande stund har denna strid om en av EU:s mäktigaste positioner, med en person som går under smeknamn som ”Monstret” och ”Rasputin” i huvudrollen, bara genererat ett TT-klipp som pliktskyldigt publicerats i några enstaka webbupplagor.

I detta ryms det avgrundsdjupa demokratiproblem som är svenskens relation till EU-politiken: den existerar praktiskt taget inte. Just nu rapporterar våra medier energiskt om ett fyllnadsval till den amerikanska kongressen i Pennsylvanias artonde distrikt. Men de verkar över huvud taget inte känna till ett storbråk om den man som styr över 32 000 byråkrater i det organ som föreslår lagar, verkställer beslut och upprätthåller fördragen i den union vi själva ingår i.

”Så det är så här friheten dör…till dånande applåder”, säger Padme Amidala i en berömd Star Wars-scen. I EU-kommissionen byttes applåderna ut mot en allomfattande, öronbedövande tystnad. Det är nu upp till våra medier och våra EU-parlamentariker att bryta den tystnaden. I annat fall kan vi lika gärna ställa in nästa parlamentsval.

Utrikes