LEDARE • ”Jag tycker att det är förmätet att flytta hit, inte ens vara född här, och säga att det är de liberala värderingarna som avgör om Sverige är Sverige eller inte.” Så sa Jimmie Åkesson i en intervju med DN. Och exakt så är det, vilket jag skrivit om flera gånger i denna tidning. Vad som är mest fascinerande är hur skamlös man måste vara när man invandrat till ett land och sedan beter sig på det sättet.

Det är få saker som irriterar mig mer än när folk som kommit hit från andra sidan jordklotet börjar förklara för svenskar vad Sverige egentligen är och vad det borde vara. Det är skamlöst och djupt respektlöst.

Tänk om jag flyttade till Japan, Turkiet eller Marocko. Skulle jag efter något år – eller kanske bara några månader – börja tala om för folk där vad deras land egentligen betyder? Att deras historia är fel, deras traditioner är problematiska och att de måste byta ut sina värderingar mot något mer ”modernt”? Något ”liberalt” kanske? Det skulle vara arrogant, okunnigt och väldigt oförskämt. Alla skulle tycka det.

Men i Sverige händer det hela tiden. Simona Mohamsson är bara ett exempel men förvisso långt ifrån det värsta. Nyanlända eller folk som bott här några år dyker upp i media, i debatter eller på sociala medier och förklarar för svenskar vad Sverige ”egentligen” är. Ofta sker det i moraliserande ton. Svenskar ska lära sig att deras historia är fel, deras kultur är exkluderande och att nationell identitet i princip är något suspekt.

Hur har det kunnat bli så?

Etablissemanget uppmuntrat

Svaret är enkelt: därför att det svenska etablissemanget uppmuntrar det. Politiker, myndigheter, medier, kyrkan och stora delar av föreningslivet har sagt samma sak om och om igen: Sverige tillhör alla. Den som kommer hit är precis lika svensk som den som har bott här i generationer. Landet är mest en administrativ yta där människor råkar befinna sig.

I praktiken betyder det att svenskar inte har något särskilt ägandeskap över sitt eget land.

När ett samhälle tjatar om det i 30–40 år är det inte konstigt att vissa invandrare börjar tro på det. De blir uppmuntrade att bete sig som att Sverige redan är deras – fullt ut och utan förbehåll.

Sen finns det en annan bit också. Vissa kulturer präglas av ett tydligt dominansbeteende. Den som kommer dit, skriker högst eller är mest framåt får bestämma tonen. Man flyttar in, sätter agendan och förväntar sig att de andra anpassar sig. Det är den ockupationsmentalitet jag tidigare beskrivit.

LÄS ÄVEN: En ockupationsmentalitet

När det möter ett land där majoritetsbefolkningen i princip blivit tillsagd att backa, be om ursäkt och ifrågasätta sin egen existens – då blir det en sned dynamik. Den ena sidan trycker på. Den andra viker ner sig.

Och plötsligt sitter folk som knappt har någon koppling till landet och förklarar vad Sveriges själ egentligen är.

Flyttar du till ett land borde du visa lite ödmjukhet inför de som bott där länge, deras historia och deras sätt att leva. Du kan gilla landet, bidra till det och bli en del av det – men du börjar inte med att skriva om vad landet är för något.

Det är inte raketforskning. Det är bara sunt förnuft och vanlig hyfs.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Skillnad på invandrare och invandrare”

PS: Ja, myndigheter motarbetar SD och en sund politik. Det är inget nytt fenomen, men inte desto mindre ett allvarligt problem som måste åtgärdas.