LEDARE • Det är svårt att tänka sig ett större svek från staten än när en oskyldig människa fängslas. Ändå sker det – gång på gång – i svenska sexualbrottsmål.

Sedan samtyckeslagen infördes 2018 har vi sett en markant ökning av fällande domar. Men ökningen handlar inte om fler våldtäkter, utan om en förändrad rättstillämpning där ord-mot-ord blivit tillräckligt för att döma. Det är en utveckling som både Lagrådet och Advokatsamfundet varnade för redan innan lagen klubbades igenom.

LÄS ÄVEN: Rättsskandal i tysthet: Unga män våldtäktsdöms utan bevis

Problemet är inte nytt. Sverige har redan flera dokumenterade rättsskandaler i sexualbrottsmål. Ett av de mest kända gäller den 67-årige man som dömdes till 14 års fängelse för att ha våldtagit sin dotter. Efter nästan tio år bakom galler beviljades han resning och friades helt – eftersom anklagelserna visade sig vara falska. Staten tvingades senare betala honom ett rekordhögt skadestånd på 12,6 miljoner kronor.

LÄS ÄVEN: Mor till våldtäktsdömd son: 4,5 års fängelse och 750 000 i skadestånd – för någons berättelse

Ett annat fall som blottar systemets brister är det som rörde Göran Lambertz. Han friades i domstol efter att kvinnans anklagelser visade sig inte hålla. Men skadan var redan skedd: hans liv och karriär var ödelagda, och kvinnan som ljög mötte inga egentliga konsekvenser.

Systemfel

Vi minns också kulturprofilen Jean-Claude Arnault, dömd till två års fängelse efter en anklagelse där kvinnan själv sökt upp honom, inlett sexuell kontakt – och där rättens avgörande kom att handla om hennes upplevelse av obehag under mindre än en minut. Anmälan kom sju år efter den påstådda händelsen. Domstolen skrev uttryckligen dessutom att ”bevisningen i detta mål består huvudsakligen av muntliga uppgifter”.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: ”Domstolarnas tyranni”

Och exemplen fortsätter. På 1990-talet friades flera män först efter resning i Högsta domstolen, sedan det visat sig att domarna byggt på bristfälliga bevis och rena trovärdighetsbedömningar. I modern tid har vi sett fall där män först dömts i tingsrätten men friats i hovrätten – på exakt samma bevisning. Det visar att rättens bedömningar är mer subjektiva än sakliga.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: “HD:s friande dom mot klimatextremisterna är ett rättsligt haveri”

Dessa fall är inte olyckliga undantag. De är bevis på ett systemfel. En rättsordning där unga män – ofta i åldrarna 18 till 24 – riskerar att få sina liv krossade efter sexuella möten som i grunden varit frivilliga men som senare tolkats annorlunda. Skadestånd på hundratusentals kronor blir ytterligare en drivkraft för falska anklagelser, samtidigt som åklagare sällan utreder motiv till lögner.

En politisk dimension?

När samtyckeslagen togs fram presenterades den som en neutral juridisk reform. Men redan från början var det tydligt att det fanns en stark ideologisk drivkraft bakom. Åklagarsidan förordade lagen öppet eftersom den skulle leda till fler fällande domar, medan både Lagrådet och Advokatsamfundet varnade för att rättssäkerheten riskerade att offras. Trots dessa tunga invändningar kördes lagen igenom. Jag satt i kommittén och förordade att man bör titta på andra lösningar, att ”frivillighet” kommer bli godtyckligt och jag varnade för att lagen kan innebära bevislättnader, vilket kan få oönskade konsekvenser.

LÄS ÄVEN: Ekeroth: Domen om klimataktivisten visar att rättsväsendet har fallerat

När lagen sedan började tillämpas blev följden precis som kritikerna förutspått: unga män döms på svaga grunder, utan teknisk bevisning och med subjektiva trovärdighetsbedömningar som enda underlag. Den klassiska principen om att hellre fria än fälla har därmed satts ur spel.

Det är svårt att undgå slutsatsen att sexualbrottslagstiftningen kidnappats av en politiserad agenda. Istället för en balanserad lagstiftning som skyddar både brottsoffer och rättssäkerhet, har vi fått en lag som speglar ett radikalfeministiskt projekt där målet är fler fällande domar – även om det sker på oskyldiga mäns bekostnad.

Sämsta av två världar

Rättsstaten bygger på principen att hellre fria tio skyldiga än fälla en oskyldig. I dagens Sverige gäller motsatsen: hellre fälla tio oskyldiga än riskera att en skyldig går fri.

Samtidigt som detta sker så har vi samma domstolar som i andra bisarra domslut, där det är uppenbart att våldtäkt eller sexuella övergrepp skett, friar gärningsmännen.

LÄS ÄVEN: Hade finger ”långt inne” i tioårig flickas ”snippa” – slipper straff

Som vanligt har Sverige här utmärkt sig som det sämsta av två världar: man friar när man ska fälla och fäller när man ska fria.

Varje sådan dom är inte bara en personlig tragedi. Det är en skamfläck på hela vårt rättssystem. Jag hoppas att politikerna i riksdagen, med facit i hand, nu agerar för att revidera denna lag så fler tragedier av oskyldigt dömda kan undvikas.

LÄS ÄVEN: Hade sex med kidnappad 14-årig flicka – slipper straff