Sedan klimatet blev vänsterns nya favoritfråga har även ”klimatångest” blivit ett begrepp och fenomen som påstås drabba alltfler. Det är också något forskarna intresserar sig alltmer för och på Lunds universitet finns svaren på hur man ska hantera sin domedagskänsla.

Länge var det den påstådda rasismen som vänstern hade som favoritfråga. När den så småningom tappade fart, och mångkulturens härjningar blev alltmer uppenbara för de flesta, blev det klimatet man i stället fokuserade på med Greta Thunberg i spetsen.

Marlis Wullenkord är forskare i miljöpsykologi vid Lunds universitet och har intresserat sig för den påstådda ångest vissa känner inför den påstådda klimatkrisen. 2021 lade hon fram en avhandling om psykologiska orsaker till ännu ett samtida begrepp: ”klimatförnekelse” – alltså de som inte tror att världen håller på att gå under.

– Vi lever också i skuggan av krig, pandemirisk och demokratinedgång.  Det som gör just klimatförändringarna särskilt intressanta är deras existentiella karaktär. Trots att hotet är välkänt, omfattande och berör hela mänskligheten, uteblir ett kollektivt agerande som står i proportion till problemet, säger hon. 

LÄS ÄVEN: Allt färre kvinnor vill ha barn – klimatångest ökande skäl

I dag är hon engagerad i flera projekt på samma tema. Ett av dessa går ut på att ta reda på om nära band till naturen kan vara ett sätt att hantera klimatoro. Normalt är en nära relation till naturen bra för människans psykiska välbefinnande, men när det gäller just klimatförändringar ser man inte samma skyddande effekt.

För personer med stark naturanknytning sägs vistelse i naturen i stället kunna väcka klimatrelaterad sorg och ångest då förändringarna blir mer påtagliga och förlusterna mer konkreta.

Utbredd klimatpanik

Man hänvisar till undersökningar som sägs visa att omkring 75 procent av svenska folket är ganska eller mycket oroade för klimatförändringarnas påstådda effekter och vill se snabbare åtgärder. Samtidigt sägs andra undersökningar visa på en utbredd föreställning om att det egna klimatengagemanget är större än andras – något man kallar pluralistisk ignorans. 

Enligt Wullenkord riskerar fenomenet leda till en dissonans mellan de egna tankarna och det publika samtalet.

Apokalypsen är ständigt närvarande. Foto: Pixabay

Rationell oro

Kritiken mot att klimatångest skulle vara ett uttryck för en överdriven känslighet stämmer inte, menar hon.

– Det är rationellt med oro eller rentav ångest för det verkliga hot som ju klimatförändringarna utgör. Det finns ibland en underliggande föreställning att rationalitet och känslor är frikopplade från varandra, trots att det i regel är tvärtom. Det vore rimligt med mer plats för känslor och kollektiv känsloreglering i det offentliga samtalet.

Tips och råd

För att stå ut med domedagskänskan har hon några råd. Här nämns något man kallar meningsfokuserad coping – att våga stanna kvar i det svåra och obekväma samtidigt som man försöker hitta mening i situationen.

En annan punkt är att validera känslor där klimatångest inte är något som måste botas utan ett adaptivt svar på ett verkligt hot.

Till sist gäller det att förstå sig själv och att agera, exempelvis genom att gå med i ett klimatnätverk.

LÄS ÄVEN: Tidö-regeringens satsning på att bota ”klimatångest” ifrågasätts