Inför EU-utvidgningen i början av 2000-talet varnade den före detta S-ledaren och statsministern Göran Persson för vad han kallade social turism, något som kallades “rasistiskt”. Nästan 20 år senare konstaterar Persson att det han varnade för har skett och nu krävs förändringar för att få ordning i migrationen med bland annat begränsningar för nyanländas tillgång till välfärdssystemet.

Det var 2003 som Persson inför unionens utvidgning året därpå varnade för social turism och att Sverige inte fick vara naivt. Persson ville då ha övergångsbestämmelser för arbetstagare från de nya medlemsstaterna, något som de flesta andra medlemsstater införde. I Sverige blev det dock aldrig något.

– Fri rörlighet för arbetskraft vill vi ha, men inte social turism. Där får vi inte vara naiva, sa Göran Persson till Sveriges Radio 2003.

“Har gått snett”

Nu är det i tankesmedjan Tidens podcast Persson kommenterar sina tidigare farhågor och dagens situation.

– Det här varnade jag för efter att EU utvidgades. Jag kallade det för social turism, att det kan bli svårhanterligt. Jag ville ha en sjuårig övergångsperiod när EU öppnades som arbetsmarknad, men fick nederlag i riksdagen. Centerpartiet bytte fot, och sedan dess har vi haft en övervikt som tycker att vem som vill får komma hit. Det håller inte, även om jag kan sympatisera med tanken. Där har det gått snett.

Fri rörlighet ledde till SD:s framgångar

Persson tror att en nyliberal och öppen syn på migrationen och den fria rörligheten för arbetstagare inom EU är skälet till SD:s framgångar.

Han anser också att Sverige endast kan ha en omfattande invandring ifall även andra EU-länder har det.

Volymer

Han efterlyser nu någon typ av volymmål och menar att det finns plats för fler “men på ett ordnat och kontrollerat sätt”.

Samtidigt bör de svenska bidragssystemen begränsas för nyanlända anser han för om det står till förfogande från dag ett kommer det urholkas.

Locka tillbaka väljare

SD-väljare tror Persson kan lockas tillbaka till S om fördelningsfrågorna sätts i centrum.

– Jag tror att vi har parkerat kanske tio procent av vår valmanskår i Sverigedemokraterna, och de kommer vi få tillbaka om vi driver en aktiv politik för rättvis fördelning. SD låtsas inte längre att de talar för vanligt folk, de för en högerpolitik kring exempelvis arbetsrätten som ligger ljusår från vanligt folks intresse. SD:s problem är att ju närmare makten de kommer, desto mer kommer de att slitas sönder.