Nu när i princip alla partier är ense om att Sverigedemokraterna haft rätt i invandringspolitiken har ett blame-game tagit vid där de tidigare blocken lägger skulden på varandra för att ha släppt in flest migranter och skadat landet mest. Det senaste utspelet kommer från den tidigare statsministern och S-ledaren Ingvar Carlsson.

Den ny Tidöregeringen lägger stor skuld för landets migrationsrelaterade kaos på de närmast två föregående mandatperioderna då Socialdemokraterna under starkt inflytande från V och MP styrde landet. Efter valförlusten 2022 har det också kommit vissa självrannsakande signaler från partiet.

Många menar dock att minnet är kort och att de borgerliga partierna ska anses som minst lika medskyldiga till det som i vårt västra grannland kallas för “det svenska tillståndet”. En av dem som inte tycker att Socialdemokraterna har anledning att ta på sig tagelskjortan mer än någon annan är före detta statsministern och S-ledaren Ingvar Carlsson.

20 000 migranter/år ansågs alldeles för mycket

Han pekar bland annat på det så kallade Luciabeslutet som fattades 1989 av den dåvarande socialdemokratiska regering som han själv ledde. Det föranleddes av att – med dåtidens mått – stora strömmar av välfärdsmigranter ansatte Sverige med asylansökningar i en omfattning som regeringen ansåg att landet inte kunde hantera.

På årsbasis handlade det om cirka 20 000 personer och tidvis anlände runt 100 personer om dagen för att söka asyl. Den stora majoriteten var så kallade bulgarienturkar om på grund av sitt ursprung ansåg sig diskriminerade i Bulgarien. Med Carlsson-regeringens nya åtstramningar kvalificerade de sig inte för uppehållstillstånd och fick återvända.

Borgerliga hävde Luciabeslutet

Men lugnet blev kortvarigt. 1991 förlorade Carlsson & Co regeringsmakten till de borgerliga och en M-ledd regering under Carl Bildt som då var partiets ledare tillträdde. En av de första åtgärderna blev att upphäva Luciabeslutet.

Framför allt hade Folkpartiets (nuvarande Liberalernas) ledare Bengt Westerberg krävt detta för att ingå i regeringen. M och C som tidigare stött Luciabeslutet bytte nu fot för att hålla folkpartiledaren på gott humör och säkra regeringsmakten.

Det skulle komma att få allvarliga konsekvenser när inbördeskriget på Balkan tog fart sedan den jugoslaviska kommunistregimen kollapsat. Sverige översvämmades på nytt av migranter, somliga med genuina flyktingskäl, men många också utan sådana, och i antal som sedan skulle skapa en tillvänjningseffekt när de ännu större migrantströmmarna från tredje världen tog vid.

Tar bladet från munnen i dansk intervju

Det är i en intervju med danska Politiken som Ingvar Carlsson protesterar mot att hans parti får bära det stora migrationspolitiska hundhuvudet – kraven på öppna gränser kom från andra partier, menar han, och kallar dagens migrationspolitiska debatt för ”grotesk” och ”historielös”.

Och de politiska historikerna ger hon till stor del rätt. Vad Carlsson emellertid glömmer att nämna i sin egen rekapitulering av vad som utspelade sig vid den här tiden är att hans parti inte bjöd något motstånd när Bild-regeringen proklamerade att Luciabeslutet skulle hävas.

Socialdemokraternas historiska påhängsparti Vänsterpartiet Kommunisterna applåderade till och med att gränserna på nytt öppnades på vid gavel, och Miljöpartiet hade tveklöst också gjort det om de inte fått respass från riksdagen den här mandatperioden och inte hade något inflytande alls på rikspolitiken.

Ulf Kristersson ville ha öppna gränser

Carlsson har också rätt i att en av de stora massinvandringsivrarna vid den här tiden som motsatte sig Luciabeslutet var Moderata ungdomsförbundets ledare Ulf Kristersson, idag landets statsminister med en helt annan migrationspolitisk profil och som ogärna pratar om gamla försyndelser.

– Bilden är att Socialdemokraterna har varit ansvarslösa och bara släppt in människor. Men det var andra som slog in på den ansvarslösa vägen, konstaterar Ingvar Carlsson till Politiken.

Reinfeldt gjorde upp med MP

Kristersson var också framträdande minister i de Fredrik Reinfeldt-ledda Alliansen-regeringarna som 2010 gjorde upp med Miljöpartiet om att öka på massinvandringen ytterligare. Detta för att reta Sverigedemokraterna som samma år gjort sitt intåg i riksdagen. Kristersson meddelade ingen avvikande uppfattning då.

Den helt dominerande orsaken till att den nuvarande allmänborgerliga regeringen lagt om den migrationspolitiska kursen jämfört med den politik man tidigare fört, är att Sverigedemokraterna vuxit till ett av de största partierna i landet och kunnat sätta press på de övriga. Det har varit enklare att förmå de borgerliga partierna att tänka om än de rödgröna.

S sist ut att släppa sargen

Socialdemokraterna har relativt sett längre klamrat sig fast vid den hållning som samtliga övriga partier tidigare hade om att “inte ta i SD med tång”. Man vägrar fortfarande idag att samarbeta med Åkessons parti och i sina färska självrannsakande skrivelser där man, åtminstone på papperet, anammar stora delar av SD:s migrationspolitik är man noga med att man gör det “utan rasism”.

Den forne statsministern och S-ledaren Ingvar Carlssons kritik mot slagsidan i skuldbeläggningsspelet i den migrationspolitiska debatt som förs idag adderar några viktiga bitar till bilden men utelämnar samtidigt andra för hans parti mindre fördelaktiga.

I motsats till många andra ex-politiker har Carlsson sedan han drog sig tillbaka varit väldigt restriktiv med att kommentera det politiska skeendet, i synnerhet det relaterat till “käbblet” mellan hans eget gamla parti och de borgerliga. Att han nu ändå ger en intervju med Politiken förklarar han med att den migrationspolitiska historieskrivningen är i stort behov av att hyfsas.